2015-06-19 06:00

2015-06-19 06:00

Bakom kameran på Jills veranda

INTERVJU: Värmländske filmfotografen Björn Tjärnberg har varit i Nashville under sju veckor

Första säsongen av Jills veranda blev en enorm succé. Svenska artister reste till Nashville och tacklade några av livets stora frågor. I höst kommer en ny säsong. NWT har pratat med filmfotografen Björn Tjärnberg som nyligen kom hem från inspelningarna.

Intrycken är många.

Från att möta interner på ett fängelse till att hamna i Emmylou Harris soffa med alla hennes hundar. På en och samma dag. Kasten har varit tvära under inspelningen av den andra säsongen av Jills veranda.

– Jag stångas fortfarande med jetlag, säger Björn Tjärnberg när jag når honom nyss hemkommen ifrån inspelningarna.

– Jag har inte hunnit sortera ut alla intryck än, men det finns stora musikaliska ögonblick som sticker ut efter resan.

Han har spenderat sju veckor i Nashville, så lång tid tar det att skapa underlag för det som i höst ska bli sex timmar färdig tv-produktion.

– Jag jobbar som A -foto och är med och bestämmer hur ”looken” för programmet ska se ut. Från bilderna till scentänk och ljussättning.

500 000

Björn Tjärnberg var även med och filmade den första säsongen och lovorden för serien har varit många. Tittarsiffrorna låg stadigt runt 500 000 när det sändes, plus då de som valde att se serien på SVT Play.

– Det gäller att på bästa sätt hitta sambandet mellan bild och innehåll. Jag diskuterade hela tiden med producenten Agnes-Lo Åkerlind om hur vi skulle arbeta.

Agnes-Lo Åkerlind tillskrivs en stor del av framgången för Jills veranda. Det var hon som till stor del styrde innehållet – avsnitten tog bland annat upp frågor kring rasism, vapenlagar, homofobi och fattigdom. Ämnen som speglades genom musiken.

– Vad ska en scen berätta? Vilka bilder fungerar bäst? I just Jills veranda fanns det vilja och möjlighet att lägga ner mycket tanke på hur det filmades, det är inte alltid så är fallet när man jobbar som filmare, berättar Björn Tjärnberg.

Serien har tydliga dokumentära inslag, men till stor del är innehållet styrt av ett manus.

– Förenklat kan man säga att när det dokumentära blev bättre än det som var tänkt från början, fick det ta över. Det finns mycket i serien som är till 100 procent dokumentärt. Men alla avsnittet har ett manus som grund, med frågeställning och problematik kring ett visst ämne.

Veronica Maggio

I varje avsnitt medverkar en svensk artist och den här säsongen gästas verandan av Veronica Maggio, Seinabo Sey, Jerry Williams, Joel Alme, Annika Norlin och Adam Baptiste.

– Alla artister har haft en egen ingång till det som vi tar upp. Det har varit viktigt att om vi har försökt att belysa ett visst ämne, att det då är något som artisten i fråga har en relation till.

– Jag har upplevt att vi haft en sjukt hög ambitionsnivå när det gäller att få fram historien vi vill berätta. Det var väldigt hektiska inspelningar, ingen dag den andra lik.

Björn Tjärnberg har varit verksam som filmare under många år. På hans digra meritlista märks jobb för både Sveriges television, Discovery Channel och BBC. Både fiktion och dokumentärt.

– Det var mycket som berörde mig starkt under de här veckorna. Det finns ju en hel del som jag inte kan berätta, jag vill ju inte avslöja för mycket innan man kan se programmen.

Han funderar ett tag och fortsätter.

– Men ett tillfälle som var lite utöver det vanliga var när vi besökte ett fängelse. Några av fångarna hade låtskriveri som ett slags rehabiliteringsprojekt. I samband med det träffade vi en man som suttit oskyldigt dömd på deathrow i 20 år. Han blev frikänd för några år sedan. Hans historia, som helt saknade bitterhet, var oerhört intressant och rörande att ta del av. Sådana möten sätter ens eget liv i ett nyttigt perspektiv.

Charles Manson

Nashville var en stad som han innan arbetet med Jills veranda, mest förknippade med Johnny Cash.

– Nu är det annorlunda, jag älskar Nashville, det är en fantastisk stad på många sätt. Det är en enorm smältdegel för musik. Någon sa att det skrivs runt 1000 låtar om dagen i Nashville. Det finns ju också en värld bortom huvudgatan och honkytonkbarerna. Det bubblar av liv i stadens utkanter, en mängd alternativa musikstilar som drar åt olika håll.

Några av stadens musikaliska giganter har passerat hans kameralins under arbetet. Han nämner Gillian Welch och Phil Kaufman, den senare är mest känd för att ha försökt forsla bort och bränna upp Gram Parsons lik samt för sitt samröre med livstidsdömde seriemördaren Charles Manson.

– Börjar man gräva så finns det otroligt intressanta artister och låtskrivare överallt i Nashville. Folk man aldrig har hört talas om men som kan ha skrivit låtar man hört hela livet! Och många av de här träffar man på slitna, sköna syltor.

Musiken har en huvudroll i programserien. Det är det som är själva kärnan, kittet.

– Musiken är ju livet på något vis. Det är ett tacksamt forum att ta upp olika ämnen i, helt klart. Speciellt då i Nashville. Tar du äldre countrymusik så rymmer texterna allt. Det är texter som är på riktigt. Misär och jävelskap. Döden och livet. Det blir naturligt att komma in på problematik runt till exempel ras- eller genusfrågor. Vet du förresten vad du får om du spelar en countrylåt baklänges?

Nej...

– Ett lyckligt liv, haha.

Upplever du någon speciell skillnad när det gäller att filma i USA jämfört med att jobba i Sverige?

– Nej. Jag har filmat i 60-70 olika länder och USA är ett förhållandevis väldigt enkelt land att jobba i. Jag var i Iran några veckor innan Nashville och det är betydligt bökigare. Jag filmade en serie där som också är producerad av Agnes-Lo, den heter Cup Iran och kommer att sändas i höst.

Du var ytterst delaktig i upptäckten av Doug Seegers, det gick inte till riktigt så som det visades i programmet?

– Så som det visas i programmet ligger väldigt nära hur det faktiskt gick till. Redan dagen efter vi sprang på honom så spelade vi in låten i Johnny Cashs sons studio. Det var den absolut sista inspelningsdagen, vi skiljdes på trappan till studion och Doug fick en cd i handen med låten han spelade in med Magnus Carlson. Vi tänkte inte att det skulle hända så mycket mer... Men det gjorde det.

Milt uttryckt, låten Going down the river toppade flera listor.

– Jag och Tony, en av fotograferna, sprang på honom på gatan i Nashville för några veckor sedan. Han är väldigt tacksam för det här, det har ju förändrat hans liv. Han är sjukt begåvad, tänk att han suttit där och spelat i 30 år utan att någon har fattat.

Första avsnittet av Jills veranda sänds i slutet av oktober. Björn Tjärnberg är även aktuell med serien Krunegård & Jinder på turné och Yrke fotograf – Niclas Hammarström som finns på SVT Play. Just nu klipper Björn Tjärnberg en naturfilm som han gör i samarbete med Mattias Klum.

Intrycken är många.

Från att möta interner på ett fängelse till att hamna i Emmylou Harris soffa med alla hennes hundar. På en och samma dag. Kasten har varit tvära under inspelningen av den andra säsongen av Jills veranda.

– Jag stångas fortfarande med jetlag, säger Björn Tjärnberg när jag når honom nyss hemkommen ifrån inspelningarna.

– Jag har inte hunnit sortera ut alla intryck än, men det finns stora musikaliska ögonblick som sticker ut efter resan.

Han har spenderat sju veckor i Nashville, så lång tid tar det att skapa underlag för det som i höst ska bli sex timmar färdig tv-produktion.

– Jag jobbar som A -foto och är med och bestämmer hur ”looken” för programmet ska se ut. Från bilderna till scentänk och ljussättning.

500 000

Björn Tjärnberg var även med och filmade den första säsongen och lovorden för serien har varit många. Tittarsiffrorna låg stadigt runt 500 000 när det sändes, plus då de som valde att se serien på SVT Play.

– Det gäller att på bästa sätt hitta sambandet mellan bild och innehåll. Jag diskuterade hela tiden med producenten Agnes-Lo Åkerlind om hur vi skulle arbeta.

Agnes-Lo Åkerlind tillskrivs en stor del av framgången för Jills veranda. Det var hon som till stor del styrde innehållet – avsnitten tog bland annat upp frågor kring rasism, vapenlagar, homofobi och fattigdom. Ämnen som speglades genom musiken.

– Vad ska en scen berätta? Vilka bilder fungerar bäst? I just Jills veranda fanns det vilja och möjlighet att lägga ner mycket tanke på hur det filmades, det är inte alltid så är fallet när man jobbar som filmare, berättar Björn Tjärnberg.

Serien har tydliga dokumentära inslag, men till stor del är innehållet styrt av ett manus.

– Förenklat kan man säga att när det dokumentära blev bättre än det som var tänkt från början, fick det ta över. Det finns mycket i serien som är till 100 procent dokumentärt. Men alla avsnittet har ett manus som grund, med frågeställning och problematik kring ett visst ämne.

Veronica Maggio

I varje avsnitt medverkar en svensk artist och den här säsongen gästas verandan av Veronica Maggio, Seinabo Sey, Jerry Williams, Joel Alme, Annika Norlin och Adam Baptiste.

– Alla artister har haft en egen ingång till det som vi tar upp. Det har varit viktigt att om vi har försökt att belysa ett visst ämne, att det då är något som artisten i fråga har en relation till.

– Jag har upplevt att vi haft en sjukt hög ambitionsnivå när det gäller att få fram historien vi vill berätta. Det var väldigt hektiska inspelningar, ingen dag den andra lik.

Björn Tjärnberg har varit verksam som filmare under många år. På hans digra meritlista märks jobb för både Sveriges television, Discovery Channel och BBC. Både fiktion och dokumentärt.

– Det var mycket som berörde mig starkt under de här veckorna. Det finns ju en hel del som jag inte kan berätta, jag vill ju inte avslöja för mycket innan man kan se programmen.

Han funderar ett tag och fortsätter.

– Men ett tillfälle som var lite utöver det vanliga var när vi besökte ett fängelse. Några av fångarna hade låtskriveri som ett slags rehabiliteringsprojekt. I samband med det träffade vi en man som suttit oskyldigt dömd på deathrow i 20 år. Han blev frikänd för några år sedan. Hans historia, som helt saknade bitterhet, var oerhört intressant och rörande att ta del av. Sådana möten sätter ens eget liv i ett nyttigt perspektiv.

Charles Manson

Nashville var en stad som han innan arbetet med Jills veranda, mest förknippade med Johnny Cash.

– Nu är det annorlunda, jag älskar Nashville, det är en fantastisk stad på många sätt. Det är en enorm smältdegel för musik. Någon sa att det skrivs runt 1000 låtar om dagen i Nashville. Det finns ju också en värld bortom huvudgatan och honkytonkbarerna. Det bubblar av liv i stadens utkanter, en mängd alternativa musikstilar som drar åt olika håll.

Några av stadens musikaliska giganter har passerat hans kameralins under arbetet. Han nämner Gillian Welch och Phil Kaufman, den senare är mest känd för att ha försökt forsla bort och bränna upp Gram Parsons lik samt för sitt samröre med livstidsdömde seriemördaren Charles Manson.

– Börjar man gräva så finns det otroligt intressanta artister och låtskrivare överallt i Nashville. Folk man aldrig har hört talas om men som kan ha skrivit låtar man hört hela livet! Och många av de här träffar man på slitna, sköna syltor.

Musiken har en huvudroll i programserien. Det är det som är själva kärnan, kittet.

– Musiken är ju livet på något vis. Det är ett tacksamt forum att ta upp olika ämnen i, helt klart. Speciellt då i Nashville. Tar du äldre countrymusik så rymmer texterna allt. Det är texter som är på riktigt. Misär och jävelskap. Döden och livet. Det blir naturligt att komma in på problematik runt till exempel ras- eller genusfrågor. Vet du förresten vad du får om du spelar en countrylåt baklänges?

Nej...

– Ett lyckligt liv, haha.

Upplever du någon speciell skillnad när det gäller att filma i USA jämfört med att jobba i Sverige?

– Nej. Jag har filmat i 60-70 olika länder och USA är ett förhållandevis väldigt enkelt land att jobba i. Jag var i Iran några veckor innan Nashville och det är betydligt bökigare. Jag filmade en serie där som också är producerad av Agnes-Lo, den heter Cup Iran och kommer att sändas i höst.

Du var ytterst delaktig i upptäckten av Doug Seegers, det gick inte till riktigt så som det visades i programmet?

– Så som det visas i programmet ligger väldigt nära hur det faktiskt gick till. Redan dagen efter vi sprang på honom så spelade vi in låten i Johnny Cashs sons studio. Det var den absolut sista inspelningsdagen, vi skiljdes på trappan till studion och Doug fick en cd i handen med låten han spelade in med Magnus Carlson. Vi tänkte inte att det skulle hända så mycket mer... Men det gjorde det.

Milt uttryckt, låten Going down the river toppade flera listor.

– Jag och Tony, en av fotograferna, sprang på honom på gatan i Nashville för några veckor sedan. Han är väldigt tacksam för det här, det har ju förändrat hans liv. Han är sjukt begåvad, tänk att han suttit där och spelat i 30 år utan att någon har fattat.

Första avsnittet av Jills veranda sänds i slutet av oktober. Björn Tjärnberg är även aktuell med serien Krunegård & Jinder på turné och Yrke fotograf – Niclas Hammarström som finns på SVT Play. Just nu klipper Björn Tjärnberg en naturfilm som han gör i samarbete med Mattias Klum.

Gillar The Affair

Björn Tjärnberg växte upp i Karlstad, är nu 40 år och bor på Värmdö med fru och två barn

Han började arbeta med rörlig bild 1996. Han har jobbat på NWT under några år som fotograf.

Lyssnar på:

– Spotify och min tinnitus.

Läser:

– Manus till en naturfilm om haj som jag jobbar med nu.

Tittar på:

– The Affair på HBO, en fantastiskt snygg och lågmäld serie om livets härvor.

Bästa filmen någonsin, alla kategorier:

– Lätt, Yes Man! Sjukt rolig och bra sensmoral. Tänk om alla sa ja oftare! Sen borde jag väl vara pretto och säga en film med bra foto och tungt innehåll men...

Källa: