2015-05-22 06:00

2015-05-22 09:23

Relationen till åldrande blir synlig i dansen

KARLSTAD: H2Dance utforskar mötet mellan generationer

Vad är utmärkande för olika åldrar? Hur möter vi varandra över generationer? De frågorna har Hanna Gillgren och hennes danskompani H2Dance försökt bena ut i ett residensprojekt. Utforskandet av temat ålder har i samarbete med värmländska dansare resulterat i dansföreställningen Staging Ages som har världspremiär på Arenan ikväll.

Dansaren Emilyn Claid, 65 år, ställer sig mitt på scenen och uttalar siffran 70. Hon börjar röra kroppen. Rörelserna är graciösa. Hennes dans är långsam med värdighet. De andra dansarna iakttar henne. Sedan säger de nya ålderssiffor. 74. 76. 80. 90. Vid varje siffra griper de in i Emilyns rörelsemönster. Deras lätta knuffar gör hennes rörelser stelare. Hon blir krum. Ihopkrupen. Tillslut sittande, och utburen. Vi har just fått se ett iscensatt åldrande. Och vad vi har bevittnat är ett smakprov ur dansföreställningen Staging Ages av danskompaniet H2Dance.

– Vi har alltid varit intresserade av kroppar och rörelsemönster. För några år sedan dök ett nytt tidsperspektiv upp när jag själv hade fått barn och min pappa blev sjuk, berättar Hanna Gillgren som är en av koreograferna till verket.

Återvänder till Värmland

Tillsammans med Heidi Rustgaard från Oslo grundade hon danskompaniet H2Dance 1999. Hanna Gillgren växte upp i Säffle men lämnade Värmland för dansstudier i London. I dag är hon bosatt och verksam där. Hon har arbetat som dansare i Norge, Storbritannien, Tyskland och Belgien. Men i arbetet med styckena för H2Dance har hon ofta återvänt hem till Värmland.

– Det är skönt att komma hem till sina rötter. Språket och uttrycket får en annan mening här hemma. Utöver att vi ofta har fått bra stöd från Kulturrådet och Dans i Värmland, ger det arbetet en annan kvalitet att vara på plats i Värmland.

Hanna Gillgren berättar att det ofta underlättar att komma iväg från vardagslivet i London. I Värmland kan hon fokusera på skapandet, utan distraktion av familjen eller andra arbetsuppgifter som väntar.

– Det är också intressant att återvända hit och se hur landet har förändrats. Våra stycken utgår ofta från vår relation till varandra och till samhället. Vi tittar nyfiket på vilka frågor som kommer upp i oss som de 40-åriga kvinnor vi är just nu.

Utmanande samarbete

Hanna Gillgren och Heidi Rustgaard träffades under utbildningen i London och kände snart att de ville skapa dans tillsammans. Under åren som gått har de hunnit med många duetter och större dansverk. Styrkan i deras samarbete ligger i att de kompletterar varandra. Hanna Gillgren är otålig och impulsiv medan Heidi Rustgaard är tålmodig och uthållig.

– Mycket av det vi gör en fight som springer ur ett maktbehov. Det är egentligen ingen harmonisk relation, berättar Hanna Gillgren. Vi har gått i parterapi för att samla inspiration till vårt samarbete och våra verk.

Deras olikheter kan väcka frustration men skapar också en dynamik som de känner tillit till. Att de båda är skandinaver underlättar förståelsen för varandra och arbetsprocessen.

– Vårt arbete känns som en familjerelation. Vi är intresserade av vad den andra för med sig till bordet.

Källmaterial från värmländska dansare

Projektet med Staging Ages började för ett och ett halvt år sedan i London. Det fortsatte sedan med ett residens i Trondheim. H2Dance har i samarbete med Riksteatern i Värmlands projekt Berättelser på hemvägen hittat referensgrupper att samarbeta med i Karlstad. Referensgrupperna består av en barngrupp från årskurs 4 på Fredricelundskolan och en vuxengrupp med ett 15-tal personer mellan 60 och 75 år.

– Referensgrupperna har givit oss ett källmaterial att bygga föreställningen på. Grupperna har utforskat hur det fysiska mötet mellan skilda generationer blir, säger Hanna Gillgren.

– Heidi och jag var intresserade av att jobba med icke-dansare och känna på olika typer av rörelsespråk. Kroppar i olika generationer. Vad berättar de? Vilka fördomar och tabun finns kring kroppar i olika åldrar?

Hanna Gillgren berättar att kontaktytorna mellan unga och gamla är väldigt få i dagens samhälle. Ofta sker möten i mer formella sammanhang där alla är finklädda och uppför sig ordentligt. I referensgrupperna har dansarna i Karlstad fått utforska vad som händer när olika generationer får utforska leken och det spontana mötet.

– Många av de äldre har beskrivit det som en upplevelse av kroppsanarkism, säger Hanna Gillgren. De har fått prova att röra sig fritt, vara lite olydiga och hitta sitt egna fria kroppsspråk.

– Barnens reaktion på de äldre var ”fan vad coola ni är, vi trodde att ni skulle vara stränga.”

Referensgrupperna från Karlstad deltar som förband till föreställningen som har premiär. Barngruppen inleder skolföreställningen på dagen och de vuxna öppnar upp på kvällsföreställningen.

Dansarnas förflutna och framtid

I arbetet med verket Staging ages har koreograferna även utgått från de fem professionella dansare som står på scenen i slutresultatet. Dansarna är mellan 9 och 65 år gamla. Föreställningen bygger på deras minnen tillbaka i tiden och deras förväntningar på framtiden.

– Den 30-åriga dansaren hade upplevelsen ”nu tar allt slut”. Nu kommer inget mer. Medan dansaren i 60-årsåldern kände att ”nu börjar det”, berättar Hanna Gillgren.

Tillsammans med Heidi Rustgaard har de utforskat dynamiken mellan de unga och äldre. När vill de äldre dra sig tillbaka i passivitet? När bjuds de in att delta? När vill de delta? Vad minns deras kroppar? Verket är tonsatt av Sylvia Hallett som har använt sig av ljudfragment från intervjuer med dansarna. En del ord upprepas rytmiskt och ibland dyker hela fraser upp i musiken.

– Kroppen har en egen relation till barndomen som vi själva har glömt bort.

Hur kommer Staging ages påverka dina framtida koreografier?

– Vanligtvis går det rätt fort i dansvärlden. Ett verk skapas intensivt under åtta veckor. I det här projektet har allt fått ta lång tid och vi har gått in i ämnet på djupet. Jag skulle gärna arbeta så här igen, genom att kombinera forskning med möten mellan dansande människor.

Din 9-årige son är med på scenen i kväll. Hur känns det?

– Det har varit mysigt att kombinera familjelivet med arbetsprocessen, de delarna är annars helt separata i mitt liv. Att vara både regissör och mamma har varit en balansgång. Sandro har en spontaneitet som jag hoppas han kommer att behålla.

Vilken ålder ser du fram emot att dansa i själv?

– Nu när jag har koreograferat och suttit på rumpan i ett par månader är jag väldigt sugen på att sätta i gång att dansa. Jag och Heidi vill gärna fortsätta med våra duetter så länge vi kan. Det blir intressant att fortsätta utforska vårt möte under alla våra kommande åldrar.

Dansaren Emilyn Claid, 65 år, ställer sig mitt på scenen och uttalar siffran 70. Hon börjar röra kroppen. Rörelserna är graciösa. Hennes dans är långsam med värdighet. De andra dansarna iakttar henne. Sedan säger de nya ålderssiffor. 74. 76. 80. 90. Vid varje siffra griper de in i Emilyns rörelsemönster. Deras lätta knuffar gör hennes rörelser stelare. Hon blir krum. Ihopkrupen. Tillslut sittande, och utburen. Vi har just fått se ett iscensatt åldrande. Och vad vi har bevittnat är ett smakprov ur dansföreställningen Staging Ages av danskompaniet H2Dance.

– Vi har alltid varit intresserade av kroppar och rörelsemönster. För några år sedan dök ett nytt tidsperspektiv upp när jag själv hade fått barn och min pappa blev sjuk, berättar Hanna Gillgren som är en av koreograferna till verket.

Återvänder till Värmland

Tillsammans med Heidi Rustgaard från Oslo grundade hon danskompaniet H2Dance 1999. Hanna Gillgren växte upp i Säffle men lämnade Värmland för dansstudier i London. I dag är hon bosatt och verksam där. Hon har arbetat som dansare i Norge, Storbritannien, Tyskland och Belgien. Men i arbetet med styckena för H2Dance har hon ofta återvänt hem till Värmland.

– Det är skönt att komma hem till sina rötter. Språket och uttrycket får en annan mening här hemma. Utöver att vi ofta har fått bra stöd från Kulturrådet och Dans i Värmland, ger det arbetet en annan kvalitet att vara på plats i Värmland.

Hanna Gillgren berättar att det ofta underlättar att komma iväg från vardagslivet i London. I Värmland kan hon fokusera på skapandet, utan distraktion av familjen eller andra arbetsuppgifter som väntar.

– Det är också intressant att återvända hit och se hur landet har förändrats. Våra stycken utgår ofta från vår relation till varandra och till samhället. Vi tittar nyfiket på vilka frågor som kommer upp i oss som de 40-åriga kvinnor vi är just nu.

Utmanande samarbete

Hanna Gillgren och Heidi Rustgaard träffades under utbildningen i London och kände snart att de ville skapa dans tillsammans. Under åren som gått har de hunnit med många duetter och större dansverk. Styrkan i deras samarbete ligger i att de kompletterar varandra. Hanna Gillgren är otålig och impulsiv medan Heidi Rustgaard är tålmodig och uthållig.

– Mycket av det vi gör en fight som springer ur ett maktbehov. Det är egentligen ingen harmonisk relation, berättar Hanna Gillgren. Vi har gått i parterapi för att samla inspiration till vårt samarbete och våra verk.

Deras olikheter kan väcka frustration men skapar också en dynamik som de känner tillit till. Att de båda är skandinaver underlättar förståelsen för varandra och arbetsprocessen.

– Vårt arbete känns som en familjerelation. Vi är intresserade av vad den andra för med sig till bordet.

Källmaterial från värmländska dansare

Projektet med Staging Ages började för ett och ett halvt år sedan i London. Det fortsatte sedan med ett residens i Trondheim. H2Dance har i samarbete med Riksteatern i Värmlands projekt Berättelser på hemvägen hittat referensgrupper att samarbeta med i Karlstad. Referensgrupperna består av en barngrupp från årskurs 4 på Fredricelundskolan och en vuxengrupp med ett 15-tal personer mellan 60 och 75 år.

– Referensgrupperna har givit oss ett källmaterial att bygga föreställningen på. Grupperna har utforskat hur det fysiska mötet mellan skilda generationer blir, säger Hanna Gillgren.

– Heidi och jag var intresserade av att jobba med icke-dansare och känna på olika typer av rörelsespråk. Kroppar i olika generationer. Vad berättar de? Vilka fördomar och tabun finns kring kroppar i olika åldrar?

Hanna Gillgren berättar att kontaktytorna mellan unga och gamla är väldigt få i dagens samhälle. Ofta sker möten i mer formella sammanhang där alla är finklädda och uppför sig ordentligt. I referensgrupperna har dansarna i Karlstad fått utforska vad som händer när olika generationer får utforska leken och det spontana mötet.

– Många av de äldre har beskrivit det som en upplevelse av kroppsanarkism, säger Hanna Gillgren. De har fått prova att röra sig fritt, vara lite olydiga och hitta sitt egna fria kroppsspråk.

– Barnens reaktion på de äldre var ”fan vad coola ni är, vi trodde att ni skulle vara stränga.”

Referensgrupperna från Karlstad deltar som förband till föreställningen som har premiär. Barngruppen inleder skolföreställningen på dagen och de vuxna öppnar upp på kvällsföreställningen.

Dansarnas förflutna och framtid

I arbetet med verket Staging ages har koreograferna även utgått från de fem professionella dansare som står på scenen i slutresultatet. Dansarna är mellan 9 och 65 år gamla. Föreställningen bygger på deras minnen tillbaka i tiden och deras förväntningar på framtiden.

– Den 30-åriga dansaren hade upplevelsen ”nu tar allt slut”. Nu kommer inget mer. Medan dansaren i 60-årsåldern kände att ”nu börjar det”, berättar Hanna Gillgren.

Tillsammans med Heidi Rustgaard har de utforskat dynamiken mellan de unga och äldre. När vill de äldre dra sig tillbaka i passivitet? När bjuds de in att delta? När vill de delta? Vad minns deras kroppar? Verket är tonsatt av Sylvia Hallett som har använt sig av ljudfragment från intervjuer med dansarna. En del ord upprepas rytmiskt och ibland dyker hela fraser upp i musiken.

– Kroppen har en egen relation till barndomen som vi själva har glömt bort.

Hur kommer Staging ages påverka dina framtida koreografier?

– Vanligtvis går det rätt fort i dansvärlden. Ett verk skapas intensivt under åtta veckor. I det här projektet har allt fått ta lång tid och vi har gått in i ämnet på djupet. Jag skulle gärna arbeta så här igen, genom att kombinera forskning med möten mellan dansande människor.

Din 9-årige son är med på scenen i kväll. Hur känns det?

– Det har varit mysigt att kombinera familjelivet med arbetsprocessen, de delarna är annars helt separata i mitt liv. Att vara både regissör och mamma har varit en balansgång. Sandro har en spontaneitet som jag hoppas han kommer att behålla.

Vilken ålder ser du fram emot att dansa i själv?

– Nu när jag har koreograferat och suttit på rumpan i ett par månader är jag väldigt sugen på att sätta i gång att dansa. Jag och Heidi vill gärna fortsätta med våra duetter så länge vi kan. Det blir intressant att fortsätta utforska vårt möte under alla våra kommande åldrar.

Staging Ages

Koncept, koreografi och regi: Hanna Gillgren och Heidi Rustgaard.

Dansare: Darren Anderson (Australien), Laura Doehler (Tyskland), Emilyn Claid, Sandro Gillgren Bonfanti, Sean Dodgson, Honey Codrington Makwana och Ella Sophoclides (England).

Medverkar gör även: åk 4 från Fredricelundskolan och 15 Karlstadbor i åldern 60-75.

Världspremiär fredag 22 maj kl 19 på Arenan i Karlstad.

Källa:

Hanna Gillgren

Sysselsättning: koreograf och dansare i H2Dance. Undervisar vid University of Roehampton i London.

Ålder: 44

Uppvuxen: I Säffle och Falun.

Familj: Man och son i London.

Första danslärare: I Karlstad, Marianne Eriksson i jazz, balett och modernt.

Utbildning: London Contemporary Dance School i London.

Dröm: Att någon gång sammanställa dansprojekten i bokform.

Aktuell med: H2Dance presenterar Staging Ages.

Källa: