2015-05-08 06:00

2015-05-08 06:00

"Det krävs en mental kondition för att hålla ut"

INTERVJU: Leif Alexis från Kristinehamn arbetar som producent i Tyskland

Han har producerat en av fjolårets mest uppmärksammade filmer i Tyskland. I dagarna blev den nominerad till den tyska motsvarigheten till Guldbaggen för Årets bästa film.
NWT pratar identitet, Tom Hanks och Berlin med Leif Alexis från Kristinehamn.

Tom Hanks går leende förbi. Med en kvinna i armkrok styr han stegen mot spegelsalen en trappa upp. Den tyska filmregissören Wim Wenders är redan där.

Folk runt borden och vid baren på utestället Clärchens Ballhaus i centrala Berlin tar ingen notis om de celebra gästerna.

– Men det är inte Wenders som Tom Hanks filmar med här i Berlin, förklarar Leif Alexis när han slår sig ner vid bordet där jag sitter.

– Hanks är här för att göra ytterligare en film med regissören Tom Tykwer. Tidigare har de gjort ”Cloud Atlas” tillsammans.

Det var i fjol som vi genom gemensamma bekanta träffades på Clärchens Ballhaus. Leif Alexis är från Kristinehamn men bosatt i Berlin sedan 15 år. Han jobbar som film- och tv-producent, därav insikten i Hollywoodstjärnans planer.

När vi nu hörs av igen, den här gången på telefon, dras Leif Alexis med en envis förkylning, halsen rosslar. Det har varit bråda dagar. Nyligen besökte han tv-mässan i Cannes och Robert De Niros Tribeca Film Festival i New York. Väl tillbaka i Tyskland igen var han tvungen att delta i filminspelningar som krävde sena nätter. Den där förkylningen är nära släkt med utmattning.

– I perioder är det väldigt hektiska dagar, medger Leif Alexis.

Han började utbilda sig till skådespelare och arbetade under en tid på fria teatrar i Stockholm. Men han tröttnade och sökte sig i stället till Berlin där han började arbeta med performance arts tillsammans med gruppen Gob Squad.

– Det vi gjorde låg någonstans mellan teater och film. Det var en ny värld att upptäcka. Under de fyra åren jag jobbade med dom halkade jag allt mer in på videokonst och film.

Han studerade till filmproducent på en av de statliga tyska filmhögskolorna.

– Som producent är du en del av hela processen. En av mina styrkor är att rent innehållsmässigt ha en känsla för vad som funkar.

Det var helhetsgreppet som lockade honom till just producentrollen.

– Som producent får du tänka ut hela konceptet. Jag jobbar väldigt nära, är inblandad i hela den kreativa processen från idé och inspelning, till klippning och hela postproduktionen. Och sedan hela marknadsföringsbiten. Det är det som är häftigt med yrket, jag är med från födseln ända fram till slutet på varje projekt.

Redan under utbildningen jobbade Leif Alexis med en långfilm tillsammans med regissören Burhan Qurbani. Filmen, ”Shahada”, blev sedan uttagen till tävlingssektionen på Berlins filmfestival. Att en studentfilm når den framgången är oerhört ovanligt. Där tävlade den mot verk signerade bland andra Martin Scorsese.

– Vansinnigt såklart! Det blev en fantastisk start för oss. Jag har jobbat mycket med Qurbani, nu senast i en film som nyligen gick på bio här i Tyskland som heter ”We are young. We are strong”. Och nu jobbar vi på ytterligare en film tillsammans.

”We are young. We are strong” har lockat 80 000 biobesökare i Tyskland och i dagarna blev den nominerad i hela tre kategorier– bland annat för Bästa film– i Tysklands motsvarighet till Guldbaggegalan.

– Vi började jobba med filmen 2009. Så det är en lång arbetsprocess.

Filmen har verklighetsbakgrund och handlar om upplopp som ägde rum i staden Rostock-Lichtenhagen 1992.

– Vi la mycket tid på research. Under ett år var vi i Rostock och pratade med politiker, neonazis som hoppat av, poliser och invånare i staden som var med när det hände. Sedan tog det ytterligare ett år att gå igenom vilka historier vi ville berätta, vad som skulle med i manus. Det var ett väldigt stort projekt så det var mycket jobb att få ihop pengar till det. Det tog drygt fem år från idé till premiär.

Leif Alexis arbetar inte bara med film utan även med tv-produktioner. Han har fördjupat sig i idén om att korsa olika medier för en bredare upplevelse.

– Crossmedia går ut på att olika digitala plattformar passar för olika delar av en historia. Vi har jobbat med det i serien Dina Foxx.

Dina Foxx visades till en början i tv men halvvägs in i handlingen bröts filmen och tittaren tvingades att söka upp en webbsida för att själv bli aktiv och på så vis föra handlingen vidare.

Under tv-galan i Cannes tidigare i år belönades Dina Foxx 2 med en Emmy, tv-mediets motsvarighet till filmens Oscar.

– Otroligt nog så vann vi priset! Jag har inte fått statyn än, men snart kommer en Emmy stå i hyllan här hemma. Vi tyckte att vi vunnit bara genom att bli nominerade.

Som producent arbetar han som frilansare men det är bolaget UFA fiction som står för flera av uppdragen.

– De gör mycket högkvalitativ tv, flera av serierna och programmen har visats i svensk tv.

Vid en överblick över de produktioner som Leif Alexis varit delaktig i blir det tydligt att det ofta handlar om livets stora frågor, om religion och inte sällan om utsatthet.

– Jag tror det handlar mycket om identitet. Sökandet efter sin plats på jorden. Efter ett hem. Det är nog ett förekommande tema.

Varför har det blivit så tror du?

– Svårt att svara på. Det är nog inget som jag har styrt in i projekten, snarare är det nog så att jag dras åt projekt med det innehållet. Utan att bli för självanalytisk så kan säkert det faktum att jag är en svensk som bott i utlandet under 15 år spela in.

Trivs du bra i Berlin?

– Absolut. Berlin är en av de viktigaste europeiska metropolerna för tillfället både vad gäller film, konst och musik så det är ett spännande ställe att vara på. Men det är häftigt att varje sommar resa tillbaka till Sverige och Värmland och upptäcka det på nytt. Upptäcka hur vackert det är, att nästan som en turist få se landskapet med nya ögon.

– Jag blir kvar ett bra tag till men det är mycket möjligt att jag i en framtid landar med pickochpack och familj i Sverige.

Vilka projekt ligger för handen i dag?

– Jag filmar två projekt just nu. Den ena bygger på en roman och handlar om en ung kvinna i Berlin som hamnar i depression. Filmen handlar om hennes försök att komma tillbaka. Det låter kanske som en svår film men den är faktiskt en komedi. Romanen, ”Mängelexemplar”, är en stor succé här i Tyskland. Biopremiär i början av nästa år. Den andra handlar om Fritz Bauer. Han var en jude som flydde under kriget och som sedan blev riksåklagare. En sann hjälte, han dedikerade sitt liv till att söka upp tidigare nazister och ställa dom till svars. Det är en politisk thriller, fiktion med verklighetsbakgrund.

Hur väljer du bland projekten?

– Du måste hitta en idé som du verkligen tror på. För du kommer att få jobba med den under en väldigt lång period. En tid av både fram- och motgångar, det är en slitsam resa. Tvivel kommer. Jag skulle aldrig klara av det om jag inte brann för varje projekt jag gör. Det krävs en mental kondition för att hålla ut.

Tom Hanks går leende förbi. Med en kvinna i armkrok styr han stegen mot spegelsalen en trappa upp. Den tyska filmregissören Wim Wenders är redan där.

Folk runt borden och vid baren på utestället Clärchens Ballhaus i centrala Berlin tar ingen notis om de celebra gästerna.

– Men det är inte Wenders som Tom Hanks filmar med här i Berlin, förklarar Leif Alexis när han slår sig ner vid bordet där jag sitter.

– Hanks är här för att göra ytterligare en film med regissören Tom Tykwer. Tidigare har de gjort ”Cloud Atlas” tillsammans.

Det var i fjol som vi genom gemensamma bekanta träffades på Clärchens Ballhaus. Leif Alexis är från Kristinehamn men bosatt i Berlin sedan 15 år. Han jobbar som film- och tv-producent, därav insikten i Hollywoodstjärnans planer.

När vi nu hörs av igen, den här gången på telefon, dras Leif Alexis med en envis förkylning, halsen rosslar. Det har varit bråda dagar. Nyligen besökte han tv-mässan i Cannes och Robert De Niros Tribeca Film Festival i New York. Väl tillbaka i Tyskland igen var han tvungen att delta i filminspelningar som krävde sena nätter. Den där förkylningen är nära släkt med utmattning.

– I perioder är det väldigt hektiska dagar, medger Leif Alexis.

Han började utbilda sig till skådespelare och arbetade under en tid på fria teatrar i Stockholm. Men han tröttnade och sökte sig i stället till Berlin där han började arbeta med performance arts tillsammans med gruppen Gob Squad.

– Det vi gjorde låg någonstans mellan teater och film. Det var en ny värld att upptäcka. Under de fyra åren jag jobbade med dom halkade jag allt mer in på videokonst och film.

Han studerade till filmproducent på en av de statliga tyska filmhögskolorna.

– Som producent är du en del av hela processen. En av mina styrkor är att rent innehållsmässigt ha en känsla för vad som funkar.

Det var helhetsgreppet som lockade honom till just producentrollen.

– Som producent får du tänka ut hela konceptet. Jag jobbar väldigt nära, är inblandad i hela den kreativa processen från idé och inspelning, till klippning och hela postproduktionen. Och sedan hela marknadsföringsbiten. Det är det som är häftigt med yrket, jag är med från födseln ända fram till slutet på varje projekt.

Redan under utbildningen jobbade Leif Alexis med en långfilm tillsammans med regissören Burhan Qurbani. Filmen, ”Shahada”, blev sedan uttagen till tävlingssektionen på Berlins filmfestival. Att en studentfilm når den framgången är oerhört ovanligt. Där tävlade den mot verk signerade bland andra Martin Scorsese.

– Vansinnigt såklart! Det blev en fantastisk start för oss. Jag har jobbat mycket med Qurbani, nu senast i en film som nyligen gick på bio här i Tyskland som heter ”We are young. We are strong”. Och nu jobbar vi på ytterligare en film tillsammans.

”We are young. We are strong” har lockat 80 000 biobesökare i Tyskland och i dagarna blev den nominerad i hela tre kategorier– bland annat för Bästa film– i Tysklands motsvarighet till Guldbaggegalan.

– Vi började jobba med filmen 2009. Så det är en lång arbetsprocess.

Filmen har verklighetsbakgrund och handlar om upplopp som ägde rum i staden Rostock-Lichtenhagen 1992.

– Vi la mycket tid på research. Under ett år var vi i Rostock och pratade med politiker, neonazis som hoppat av, poliser och invånare i staden som var med när det hände. Sedan tog det ytterligare ett år att gå igenom vilka historier vi ville berätta, vad som skulle med i manus. Det var ett väldigt stort projekt så det var mycket jobb att få ihop pengar till det. Det tog drygt fem år från idé till premiär.

Leif Alexis arbetar inte bara med film utan även med tv-produktioner. Han har fördjupat sig i idén om att korsa olika medier för en bredare upplevelse.

– Crossmedia går ut på att olika digitala plattformar passar för olika delar av en historia. Vi har jobbat med det i serien Dina Foxx.

Dina Foxx visades till en början i tv men halvvägs in i handlingen bröts filmen och tittaren tvingades att söka upp en webbsida för att själv bli aktiv och på så vis föra handlingen vidare.

Under tv-galan i Cannes tidigare i år belönades Dina Foxx 2 med en Emmy, tv-mediets motsvarighet till filmens Oscar.

– Otroligt nog så vann vi priset! Jag har inte fått statyn än, men snart kommer en Emmy stå i hyllan här hemma. Vi tyckte att vi vunnit bara genom att bli nominerade.

Som producent arbetar han som frilansare men det är bolaget UFA fiction som står för flera av uppdragen.

– De gör mycket högkvalitativ tv, flera av serierna och programmen har visats i svensk tv.

Vid en överblick över de produktioner som Leif Alexis varit delaktig i blir det tydligt att det ofta handlar om livets stora frågor, om religion och inte sällan om utsatthet.

– Jag tror det handlar mycket om identitet. Sökandet efter sin plats på jorden. Efter ett hem. Det är nog ett förekommande tema.

Varför har det blivit så tror du?

– Svårt att svara på. Det är nog inget som jag har styrt in i projekten, snarare är det nog så att jag dras åt projekt med det innehållet. Utan att bli för självanalytisk så kan säkert det faktum att jag är en svensk som bott i utlandet under 15 år spela in.

Trivs du bra i Berlin?

– Absolut. Berlin är en av de viktigaste europeiska metropolerna för tillfället både vad gäller film, konst och musik så det är ett spännande ställe att vara på. Men det är häftigt att varje sommar resa tillbaka till Sverige och Värmland och upptäcka det på nytt. Upptäcka hur vackert det är, att nästan som en turist få se landskapet med nya ögon.

– Jag blir kvar ett bra tag till men det är mycket möjligt att jag i en framtid landar med pickochpack och familj i Sverige.

Vilka projekt ligger för handen i dag?

– Jag filmar två projekt just nu. Den ena bygger på en roman och handlar om en ung kvinna i Berlin som hamnar i depression. Filmen handlar om hennes försök att komma tillbaka. Det låter kanske som en svår film men den är faktiskt en komedi. Romanen, ”Mängelexemplar”, är en stor succé här i Tyskland. Biopremiär i början av nästa år. Den andra handlar om Fritz Bauer. Han var en jude som flydde under kriget och som sedan blev riksåklagare. En sann hjälte, han dedikerade sitt liv till att söka upp tidigare nazister och ställa dom till svars. Det är en politisk thriller, fiktion med verklighetsbakgrund.

Hur väljer du bland projekten?

– Du måste hitta en idé som du verkligen tror på. För du kommer att få jobba med den under en väldigt lång period. En tid av både fram- och motgångar, det är en slitsam resa. Tvivel kommer. Jag skulle aldrig klara av det om jag inte brann för varje projekt jag gör. Det krävs en mental kondition för att hålla ut.

Fem timmar, åtta minuter och 22 sekunder

Leif Alexis är född 1974 i Kungsbacka, uppvuxen i Kristinehamn.

Bor numera centralt i Berlin med tysk fru och två barn, 6 och 8 år.

Lyssnar på:

– Över vintern har jag hört mycket på bland andra Fleet Foxes och Bon Iver. Mina tre sista konserter var Napalm Death, The Knife och Ori Alboher, en fantastisk lågmäld israelisk Singer Songwriter.

Tittar på:

– Går på bio så mycket som möjligt. Kollar mycket på tvserier också, det är något jag är väldigt nyfiken på arbetsmässigt.

Läser:

– Jag läser som sagt väldigt mycket manus och överhuvudtaget mycket i jobbet. Annars läser jag gärna musikbiografier. De två senaste var en över David Bowies tid i Berlin och Please Kill me: The Uncensored Oral history of punk.

Världens bästa film, alla kategorier:

– Det tänker jag inte svara på. Men jag lista tre utan inbördes ordning som haft stor betydelse för mig:

Badlands - Terrence Mallick:

– Atmosfären och den visuella värld som Malick bygger upp är helt fantastisk. En oförskämdhet att någon kan göra en sån episk och viktig film som sin allra första långfilm.

Oldboy - Chan-Wook Park:

– En radikalt berättad Thriller. Våldsam och skön samtidigt. Stort.

Three days of the condor:

– En klassisk politisk thriller från 70-talet. Extremt välgjord och spännande.

Kuriosa: Har haft rekordet i Guinnes World of records för att längst bolla en pingisboll med en medspelare. Rekordet (2003) mättes till fem timmar, åtta minuter och 22 sekunder. Rekordet stod fast i tre år.

Källa: