2015-02-07 06:00

2015-04-10 16:24

Många frågor utan svar

KRÖNIKA

Årets startfält i Melodifestivalen är så här på förhand lika mycket en gåta som en djungel av förhoppningar.

Vem blir den slutliga vinnaren? Vilka gör bort sig och vad blir årets skräll?

Det finns många veteraner i år som Jessica Andersson, Andreas Johnson och Magnus Carlsson. Men varför envisas de med att ställa upp år efter år när de uppenbarligen aldrig vinner? Förra året lyckades visserligen Sanna Nielsen med bedriften efter sju svåra år och lika många finalplatser, men hon är nästan en modern myt i dessa sammanhang. Det kan ju inte hända igen... eller?

De gamla rävarna får givetvis gratisreklam för sina kommande skivor och ger tyngd åt startfältet där mer än hälften av årets artister är debutanter. Därför ska det bli extremt kul att se vad Hasse ”Kvinnaböske” Andersson hittar på. Att debutera vid 67 års ålder förtjänar respekt!

 

Men i år blir det nog de unga popkillarnas år och då i synnerhet trion Måns Zelmerlöw, Andreas Weise och Eric Saade.

När nyheten om Saades mello-återkomst briserade blev jag lite lätt nervös. Har jag råd att rösta lika många gånger som på Popular? (Ni behöver inte oroa er - SVT har i år satt stopp vid 20 röster per telefonabonnemang för att undvika röstfusk. Lika bra är väl det kanske?) Och den stora frågan: vad har han att vinna på att vara med igen? Han har redan kammat hem det en gång och blev sen trea i Eurovision. Räcker inte det? Jag fasar för att det kan bli ett lika stort och platt fall som 2012 när Charlotte Perrelli ställde upp för tredje gången, trots två mellovinster och en Eurovisionseger i bagaget. Hon hade inget att vinna, allt att förlora. (Och så blev det ju också en snöplig femteplats i deltävlingen och ett tack för visat intresse.)

 

Därför känner jag mig nu lätt svimfärdig när manspöjkens låt Sting inte är det bästa jag någonsin hört. Hur ska det gå det här egentligen? Jag håller alla tummar jag har och trallar med så gott jag kan. Vad Mums-mums och Weise Jr drar fram ur rockärmen får vi höra längre fram.

För det är ju skrällarna som är det roliga och stundtals fasansfulla i den här tävlingen. Mycket ilska, förvåning och glädje ska genomlidas innan vinnaren koras den 14 mars.

Under tiden kan vi bara hoppas på att programledarna Robin Paulsson och Sanna Nielsen kan lätta upp stämningen mellan bidragen och att den rätta och bästa låten till slut vinner... Eller tänk om det blir fel?

Vem blir den slutliga vinnaren? Vilka gör bort sig och vad blir årets skräll?

Det finns många veteraner i år som Jessica Andersson, Andreas Johnson och Magnus Carlsson. Men varför envisas de med att ställa upp år efter år när de uppenbarligen aldrig vinner? Förra året lyckades visserligen Sanna Nielsen med bedriften efter sju svåra år och lika många finalplatser, men hon är nästan en modern myt i dessa sammanhang. Det kan ju inte hända igen... eller?

De gamla rävarna får givetvis gratisreklam för sina kommande skivor och ger tyngd åt startfältet där mer än hälften av årets artister är debutanter. Därför ska det bli extremt kul att se vad Hasse ”Kvinnaböske” Andersson hittar på. Att debutera vid 67 års ålder förtjänar respekt!

 

Men i år blir det nog de unga popkillarnas år och då i synnerhet trion Måns Zelmerlöw, Andreas Weise och Eric Saade.

När nyheten om Saades mello-återkomst briserade blev jag lite lätt nervös. Har jag råd att rösta lika många gånger som på Popular? (Ni behöver inte oroa er - SVT har i år satt stopp vid 20 röster per telefonabonnemang för att undvika röstfusk. Lika bra är väl det kanske?) Och den stora frågan: vad har han att vinna på att vara med igen? Han har redan kammat hem det en gång och blev sen trea i Eurovision. Räcker inte det? Jag fasar för att det kan bli ett lika stort och platt fall som 2012 när Charlotte Perrelli ställde upp för tredje gången, trots två mellovinster och en Eurovisionseger i bagaget. Hon hade inget att vinna, allt att förlora. (Och så blev det ju också en snöplig femteplats i deltävlingen och ett tack för visat intresse.)

 

Därför känner jag mig nu lätt svimfärdig när manspöjkens låt Sting inte är det bästa jag någonsin hört. Hur ska det gå det här egentligen? Jag håller alla tummar jag har och trallar med så gott jag kan. Vad Mums-mums och Weise Jr drar fram ur rockärmen får vi höra längre fram.

För det är ju skrällarna som är det roliga och stundtals fasansfulla i den här tävlingen. Mycket ilska, förvåning och glädje ska genomlidas innan vinnaren koras den 14 mars.

Under tiden kan vi bara hoppas på att programledarna Robin Paulsson och Sanna Nielsen kan lätta upp stämningen mellan bidragen och att den rätta och bästa låten till slut vinner... Eller tänk om det blir fel?