2015-01-09 06:00

2015-01-20 23:14

Tuff vardag på teaterskola i New York

SCEN

Olle Roberg studerar andra året på The American Academy of Dramatic Arts i New York.
NWT möter honom under ett kort besök hemma i Karlstad för att prata om självkännedom, skinn på näsan och vad som hände med alla förväntningarna.

Sensommaren 2013 mötte jag Olle Roberg som då stod i kast med att packa väskorna för att flytta till Manhattan. Han hade blivit antagen på anrika The American Academy of Dramatic Arts och några år av teaterstudier väntade. Han bubblade av förväntningar.

Nu har teaterdrömmen i New York inte bara blivit verklighet, utan också vardag. Nu är det slit och svett som gäller. En termin återstår, sedan väntar teaterjobb under minst ett år. I dagarna var Olle Roberg på julbesök hemma i Karlstad för att överraska sin mamma.

– Jag hade aldrig varit i New York innan jag flyttade dit så visst var det pirrigt, säger han och ler åt minnet.

– Genom populärkulturen hade jag en bild av hur det skulle vara, så när jag väl gick omkring på Manhattan var som att gå omkring i kulisserna till en film. Tidigare hade New York varit ett ställe som man måste besöka innan man dör, nu var det där jag bodde.

Terapi-lik undervisningen

Även om han kände igen sig i staden så som den ofta porträtteras i film och tv, fick han nu möjlighet att upptäcka andra sidor av staden.

– Att bo i New York är en stor lärdom i sig, alltså utöver skolan. Det har varit en omtumlande tid. På många sätt har jag blivit en ny människa.

Han beskriver undervisningen på dramainstitutet som nästan terapi-lik.

– Det är väldigt fokuserat på en själv. Att man ska lära känna sig själv; vad behöver jag jobba på, vad är bra? Vad har jag i mitt bagage som jag kan använda? Det kan vara detaljer i hållning eller i hur du använder din röst. Jag har hittat ställen i min mun som påverkar uttalet, som jag tidigare inte ens visste existerade!

Det har blivit en hel del kulturkrockar också.

– Jag har aldrig upplevt att jag har lagt sordin på mig själv, men det känns så om jag jämför mig själv med flera av mina amerikanska klasskompisar. Som amerikan får du redan från tidig ålder lära dig att ta plats. Det är vi inte lika bra på i Sverige. Ska du lyckas på en scen så måste du rasera alla väggar som hindrar dig från att ta den där platsen, utrymmet.

Det är inte bara munnens skrymslen och vrår som utforskats, som skådespelare är det viktigt att lära känna alla sina sidor.

– Jag har kommit ner i djupet av mig själv. Det är genom det som jag har utvecklats som mest den här tiden. För att kunna lära känna en annan människa på djupet, måste jag känna mig själv. Självkännedom underlättar när man ska gå in i en roll.

Det låter tufft emotionellt.

– Oh ja. Verkligen tufft. Det har varit många tårar som trillat både på mina och andras kinder. Det vi strävar efter är att nollställa oss, som en målare som har en vit duk innan hen börjar måla. Som skådespelare måste du ha en vit duk som du sedan applicerar karaktären du ska gestalta på. Och du måste alltid hitta karaktären, eller en del av den, i dig själv. Det är så du gör en karaktär, en rolltolkning, till din egen. En roll för Julia Roberts är inte densamma för Jennifer Aniston. Rollen ”kläcks” utifrån hur vi reagerar, utifrån oss själva. Det är ingen stor skillnad på människor. Men vi handlar på olika sätt i olika situationer, det är där vi blir olika. Men det är samma känslor som driver oss. Den insikten är ett av de viktigaste verktygen jag har som skådis.

"Allt handlar om rykte"

Vardagen fylls av ämnen som Voice and speech och Acting movement. I det sistnämnda tränas fysisk teater, kroppen är ett viktigt verktyg.

– Det lätt att låsa kroppen och bara agera med ansiktet. Vi tränar på att få med hela kroppen. Vi gör väldigt flummiga saker, typ går runt kvarteret med ögonbindel eller klättrar på varandra, säger Olle Roberg och skrattar.

Acting är såklart ett huvudämne men även sång, dans och mask ryms i schemat.

– Ett annat kul ämne är scenslagsmål. Vi får lära oss att slåss så det ser trovärdigt ut. Vi kastar varandra över axeln och delar ut snytingar. Ett annat intressant ämne är dialekter. Jag har lärt mig väldigt mycket om USA:s historia genom dialekterna.

Nu inleds den fjärde och sista terminen. Första året var helt dedikerat till teatern, nu inkluderas även film- och tvproduktion. Det blir en hel del arbete med kamera samt undervisning i hur man ska agera vid provspelningar.

– Vi träffar folk som jobbar med film och tv och får tips om allt möjligt, inte minst om business-sidan av allt. Allt handlar om rykte, vilka du känner och vilka dom du känner känner och så vidare. Just business-sidan av allt är en stor anledning till varför folk hoppar av det här yrket.

Du verkar väldigt nöjd med utbildningen, men vad har varit dåligt?

– Jag har inte varit nära knäcken, det svåra och tuffa har jag tyckt om. Det är nog kulturkrocken som varit svår. Ju mer jag lär mig om hur det fungerar i USA, desto mer tycker jag om Sverige. Men det finns såklart väldigt mycket som är positivt med USA också. Som att ingen tar bullshit. Ingen tassar kring het gröt utan alla säger frankt vad de tycker och tänker. Oavsett situation. Det ger en skinn på näsan och det är bra att ha i min bransch.

Hur långt sträcker sig dina planer?

– Jag hade nog mer långtgående planer när vi sågs förra gången! Då såg mig själv i London eller New York om fem år och det gör jag inte nödvändigtvis längre. Vi har ett fantastiskt kulturutbud i Karlstad och jag skulle gärna göra saker med Värmlandsteatern igen. Det är svårt att leva på teatern oavsett om du är verksam i USA eller i Värmland. De flesta jag har lärt känna i New York som jobbar inom teatern har extrajobb vid sidan. Tidigare såg jag det mer svartvitt, antigen jobbar man som skådespelare eller så gör man det på fritiden. Nu vet jag av erfarenhet att det inte är så enkelt. Men hur det än blir så kommer jag att vara kvar ytterligare ett år efter den här terminen. Skolan ordnar en praktikplats på någon teater i New York där jag får arbeta under ett helt år. Det känns fantastiskt och jag kommer att ta varenda chans jag får. Men när sedan det året är slut får vi se vad som händer.

Är skådespeleriet fortfarande lika viktigt för dig?

– Absolut! Det är det jag älskar och det är därför jag är där jag är.

Men det där skimret som kom med alla förväntningarna innan du gav dig av har försvunnit?

– Ja. Med erfarenheten i ryggen har det förändrats.

Med vilka tankar inleder du sista terminen?

– Jag känner mig lugn. Jag ska njuta av min tid i New York och verkligen ta vara på det. Och jag ska jobba stenhårt.

Sensommaren 2013 mötte jag Olle Roberg som då stod i kast med att packa väskorna för att flytta till Manhattan. Han hade blivit antagen på anrika The American Academy of Dramatic Arts och några år av teaterstudier väntade. Han bubblade av förväntningar.

Nu har teaterdrömmen i New York inte bara blivit verklighet, utan också vardag. Nu är det slit och svett som gäller. En termin återstår, sedan väntar teaterjobb under minst ett år. I dagarna var Olle Roberg på julbesök hemma i Karlstad för att överraska sin mamma.

– Jag hade aldrig varit i New York innan jag flyttade dit så visst var det pirrigt, säger han och ler åt minnet.

– Genom populärkulturen hade jag en bild av hur det skulle vara, så när jag väl gick omkring på Manhattan var som att gå omkring i kulisserna till en film. Tidigare hade New York varit ett ställe som man måste besöka innan man dör, nu var det där jag bodde.

Terapi-lik undervisningen

Även om han kände igen sig i staden så som den ofta porträtteras i film och tv, fick han nu möjlighet att upptäcka andra sidor av staden.

– Att bo i New York är en stor lärdom i sig, alltså utöver skolan. Det har varit en omtumlande tid. På många sätt har jag blivit en ny människa.

Han beskriver undervisningen på dramainstitutet som nästan terapi-lik.

– Det är väldigt fokuserat på en själv. Att man ska lära känna sig själv; vad behöver jag jobba på, vad är bra? Vad har jag i mitt bagage som jag kan använda? Det kan vara detaljer i hållning eller i hur du använder din röst. Jag har hittat ställen i min mun som påverkar uttalet, som jag tidigare inte ens visste existerade!

Det har blivit en hel del kulturkrockar också.

– Jag har aldrig upplevt att jag har lagt sordin på mig själv, men det känns så om jag jämför mig själv med flera av mina amerikanska klasskompisar. Som amerikan får du redan från tidig ålder lära dig att ta plats. Det är vi inte lika bra på i Sverige. Ska du lyckas på en scen så måste du rasera alla väggar som hindrar dig från att ta den där platsen, utrymmet.

Det är inte bara munnens skrymslen och vrår som utforskats, som skådespelare är det viktigt att lära känna alla sina sidor.

– Jag har kommit ner i djupet av mig själv. Det är genom det som jag har utvecklats som mest den här tiden. För att kunna lära känna en annan människa på djupet, måste jag känna mig själv. Självkännedom underlättar när man ska gå in i en roll.

Det låter tufft emotionellt.

– Oh ja. Verkligen tufft. Det har varit många tårar som trillat både på mina och andras kinder. Det vi strävar efter är att nollställa oss, som en målare som har en vit duk innan hen börjar måla. Som skådespelare måste du ha en vit duk som du sedan applicerar karaktären du ska gestalta på. Och du måste alltid hitta karaktären, eller en del av den, i dig själv. Det är så du gör en karaktär, en rolltolkning, till din egen. En roll för Julia Roberts är inte densamma för Jennifer Aniston. Rollen ”kläcks” utifrån hur vi reagerar, utifrån oss själva. Det är ingen stor skillnad på människor. Men vi handlar på olika sätt i olika situationer, det är där vi blir olika. Men det är samma känslor som driver oss. Den insikten är ett av de viktigaste verktygen jag har som skådis.

"Allt handlar om rykte"

Vardagen fylls av ämnen som Voice and speech och Acting movement. I det sistnämnda tränas fysisk teater, kroppen är ett viktigt verktyg.

– Det lätt att låsa kroppen och bara agera med ansiktet. Vi tränar på att få med hela kroppen. Vi gör väldigt flummiga saker, typ går runt kvarteret med ögonbindel eller klättrar på varandra, säger Olle Roberg och skrattar.

Acting är såklart ett huvudämne men även sång, dans och mask ryms i schemat.

– Ett annat kul ämne är scenslagsmål. Vi får lära oss att slåss så det ser trovärdigt ut. Vi kastar varandra över axeln och delar ut snytingar. Ett annat intressant ämne är dialekter. Jag har lärt mig väldigt mycket om USA:s historia genom dialekterna.

Nu inleds den fjärde och sista terminen. Första året var helt dedikerat till teatern, nu inkluderas även film- och tvproduktion. Det blir en hel del arbete med kamera samt undervisning i hur man ska agera vid provspelningar.

– Vi träffar folk som jobbar med film och tv och får tips om allt möjligt, inte minst om business-sidan av allt. Allt handlar om rykte, vilka du känner och vilka dom du känner känner och så vidare. Just business-sidan av allt är en stor anledning till varför folk hoppar av det här yrket.

Du verkar väldigt nöjd med utbildningen, men vad har varit dåligt?

– Jag har inte varit nära knäcken, det svåra och tuffa har jag tyckt om. Det är nog kulturkrocken som varit svår. Ju mer jag lär mig om hur det fungerar i USA, desto mer tycker jag om Sverige. Men det finns såklart väldigt mycket som är positivt med USA också. Som att ingen tar bullshit. Ingen tassar kring het gröt utan alla säger frankt vad de tycker och tänker. Oavsett situation. Det ger en skinn på näsan och det är bra att ha i min bransch.

Hur långt sträcker sig dina planer?

– Jag hade nog mer långtgående planer när vi sågs förra gången! Då såg mig själv i London eller New York om fem år och det gör jag inte nödvändigtvis längre. Vi har ett fantastiskt kulturutbud i Karlstad och jag skulle gärna göra saker med Värmlandsteatern igen. Det är svårt att leva på teatern oavsett om du är verksam i USA eller i Värmland. De flesta jag har lärt känna i New York som jobbar inom teatern har extrajobb vid sidan. Tidigare såg jag det mer svartvitt, antigen jobbar man som skådespelare eller så gör man det på fritiden. Nu vet jag av erfarenhet att det inte är så enkelt. Men hur det än blir så kommer jag att vara kvar ytterligare ett år efter den här terminen. Skolan ordnar en praktikplats på någon teater i New York där jag får arbeta under ett helt år. Det känns fantastiskt och jag kommer att ta varenda chans jag får. Men när sedan det året är slut får vi se vad som händer.

Är skådespeleriet fortfarande lika viktigt för dig?

– Absolut! Det är det jag älskar och det är därför jag är där jag är.

Men det där skimret som kom med alla förväntningarna innan du gav dig av har försvunnit?

– Ja. Med erfarenheten i ryggen har det förändrats.

Med vilka tankar inleder du sista terminen?

– Jag känner mig lugn. Jag ska njuta av min tid i New York och verkligen ta vara på det. Och jag ska jobba stenhårt.

Olles guide till New York

För bästa scenupplevelse: New World Stages - Ett knippe Off-Broadway-scener som huserar allt från musikaler till dansföreställningar, såpbubbelshower, och konstgallerier. Efter föreställningen kan du ta en cocktail i den lilla baren där de ofta har drag shows.

Mat: Inget går upp mot traditionell 99 Cent Pizza. Utspridda över hela New York kan du svepa in och köpa en slice med ost och tomatsås för 7 kronor! Fruktansvärt farligt i längden... Som svensk och köttbullefanatiker är det min skyldighet att tipsa om The Meatball Shop i East Village. Här i mer italiensk tappning kan du käka riktigt goda köttbullar med olika tillbehör för en mycket billig penning. Avsluta med en cookie & ice cream sandwich.

Drinks: På St Marks Place ligger korvmojen Crif Dogs. Går du längs in i butiken står där en gammal telefonkiosk. Lyft på luren och tryck 1, så får du tala med en telefonist. Har du tur öppnar sig väggen och blottar ingången till baren Please Don't Tell, en gammal speakeasy.

Hittade boende genom NWT-läsare

Olle Roberg fyller 24 år i mars, född i Nora uppväxt i Karlstad.

Familj: mamma, pappa, bror och syster.

Bor: Hells Kitchen, Manhattan.

Studerar andra året på anrika The American Academy of Dramatic Arts där legendarer som Robert Redford och Lauren Bacall tidigare gått.

Intervjun med Olle Roberg, som gjordes sensommaren 2013 inför resan till New York, hittar du här.

Kuriosa: Boendet i New York hittade han genom en NWT-läsare.

– Det var en tjej i Karlskoga som läste artikeln som skrevs inför min avfärd 2013 som hörde av sig. Hon skulle plugga film i New York och vi lärde känna varandra. Det visade sig vara ett lyckokast för hon lyckades komma över ett boende som jag kunde dela. Mitt på Manhattan! Jag har klasskamrater som fått bo på hostel i månader innan de hittat någonstans att bo.