2011-07-01 07:30

2015-09-06 21:09

Snyggaste skägget i Nashville

NÖJESKRÖNIKAN

I en stad där utseendet betyder allt har du ingen chans att lyckas om du inte är ung och läcker.
Zac Brown är mannen som frångår mallen med plastansikten och colgateleenden. Han har skägg, runda kinder och stickad mössa - och är en av Nashvilles just nu största stjärnor.

Jag har varit i Nashville. En stad som är väldigt lätt att förälska sig i för musiken, människorna och det myllrande utelivet längs Broadway.

I Nashville har ingen skägg. Knappt ens lite förmiddagsstubb.

Det var bara jag och de herrar som samlat sin tillvaro i en kundvagn som stoltserade med massiv ansiktsbehåring i hjärtat av Tennessee.

Zac Brown och hans band kommer visserligen från Georgia men har naturligtvis fått Music City som sin musikaliska hemvist. Countryn är traditionell, men flummigare och mindre söndagsskola än det vardagliga skvalet.


När de välkammade och skenheliga kollegorna sjunger om pastorns senaste hembesök, berättar Brown om lyckan över att få äta grillad kyckling, dricka öl och röka gräs på stranden.

Här är det keps och mössa i stället för de gamla Stetsonhattarna - t-shirt och slapp överkroppsmuskulatur i stället för skjorta och slimmad jeansstjärt. Och frontmannens praktfulla skägg då förstås.

Men etablissemanget accepterar och diggar faktiskt de här ”rebellerna”. Zac Brown Band har flera gånger fått plats i det direktsända finrummet på Country Music Awards och förärats med flera tunga utmärkelser. Det beror så klart på att sångaren själv har den vassaste rösten i branschen just nu och begåvats med ett låtskrivarsinne som få kan mäta sig med.


Debuten The Foundation blev en gigantisk succé och singelhitten Chicken Fried toppade alla listor när den kom för tre år sedan. Snyftarballaden Highway 20 Ride, om problematiken med ungar varannan vecka, från samma skiva är troligtvis 2000-talets starkaste i genren.

Man kan bara hoppas att den popcountry som föddes med Shania Twain snart dör ut helt och hållet och ger plats för ännu mer äkta, traditionell och hårig countrymusik.

Jag och Zac Brown är för övrigt lika gamla, lika runda och vågar ha skägg i Nashville.

Slå det om ni kan.

Jag har varit i Nashville. En stad som är väldigt lätt att förälska sig i för musiken, människorna och det myllrande utelivet längs Broadway.

I Nashville har ingen skägg. Knappt ens lite förmiddagsstubb.

Det var bara jag och de herrar som samlat sin tillvaro i en kundvagn som stoltserade med massiv ansiktsbehåring i hjärtat av Tennessee.

Zac Brown och hans band kommer visserligen från Georgia men har naturligtvis fått Music City som sin musikaliska hemvist. Countryn är traditionell, men flummigare och mindre söndagsskola än det vardagliga skvalet.


När de välkammade och skenheliga kollegorna sjunger om pastorns senaste hembesök, berättar Brown om lyckan över att få äta grillad kyckling, dricka öl och röka gräs på stranden.

Här är det keps och mössa i stället för de gamla Stetsonhattarna - t-shirt och slapp överkroppsmuskulatur i stället för skjorta och slimmad jeansstjärt. Och frontmannens praktfulla skägg då förstås.

Men etablissemanget accepterar och diggar faktiskt de här ”rebellerna”. Zac Brown Band har flera gånger fått plats i det direktsända finrummet på Country Music Awards och förärats med flera tunga utmärkelser. Det beror så klart på att sångaren själv har den vassaste rösten i branschen just nu och begåvats med ett låtskrivarsinne som få kan mäta sig med.


Debuten The Foundation blev en gigantisk succé och singelhitten Chicken Fried toppade alla listor när den kom för tre år sedan. Snyftarballaden Highway 20 Ride, om problematiken med ungar varannan vecka, från samma skiva är troligtvis 2000-talets starkaste i genren.

Man kan bara hoppas att den popcountry som föddes med Shania Twain snart dör ut helt och hållet och ger plats för ännu mer äkta, traditionell och hårig countrymusik.

Jag och Zac Brown är för övrigt lika gamla, lika runda och vågar ha skägg i Nashville.

Slå det om ni kan.

null
null
null