2015-08-28 06:00

2015-08-28 06:00

Man ångrar sällan ett frö man sått

Bostadskrönika

Jag kan inte påstå att det gått bra med odlingarna den här sommaren. Nej, det kan jag inte. Inte alls faktiskt.

Först kom kylan, sedan regnet och sedan sniglarna. Min inledning av säsongen var som vanligt vansinnigt ambitiös med rekordmycket fröer återigen, ambitioner som vädret och sniglarna tog död på lika effektivt som de gjorde med majssådden. De lämnade intet kvar. Som en tjurig fyraåring ville jag i slutet av juni bara slå med nävarna i luften och skrika ”jag är inte med om jag måste plocka sniglar varje kväll vecka efter vecka”. Sedan har jag, som en tjurig tonåring ignorerar sina jobbiga föräldrar, resten av sommaren låtsas som om trädgården inte finns.

Men så plötsligt en dag går det inte att undvika längre. Med all sin kraft visar min trädgård mig varför jag brukar tycka om att gå där och puttra och greja och rensa. Som genom ett trollslag, finns nämligen Maten där. I massor och massor och massor. De där fröerna jag ändå petade ner i marken levererar som sjutton.

Framdukat i trädgården finns svulstiga rödbetor, söta morötter, mjälla sockerärtor, brytbönor och squash i mängder. Hallon, svarta vinbär och till och med jordgubbarna fortsätter komma. Kryddorna växer till blommande små kullar där humlor och fjärilar äntligen frodas. Fortsätter sensommaren så här i några veckor till kommer vi att drunka i pumpa och det blir banne mig röda tomater även i år.

En del råder nybörjarodlare att börja smått, för att inte bli besvikna om det inte går bra eller om man inte hinner med. Jag kan inte hålla med mindre. Så så mycket och hur avancerat du vill! Hinner du inte riktigt ta hand om det, så är det ändå fint att få se växtkraften och en squashplanta kan väl tjäna lika bra som prydnad som en pelargon. Kanske bättre till och med, jag kan inte sluta att fascineras över squashens maffiga, kompromisslösa växtsätt. Med lite tur får du också skörda, både med ögonen och med smaklökarna. Man ångrar sällan ett frö man sått.

Och vad är egentligen ”att hinna med”? Min sallat har gått i blom för länge sedan och nu vet jag hur vackra de är när de blommar. Jag hann inte ta tillvara på all dill och koriander, men nu har jag mängder av fröer både till krydda och till sådder nästa år. Jag, som behandlat trädgården så styvmoderligt ända sedan snigelinvasionen i juni, får ändå se mig själv stå mitt i målbilden av prunkade grönska och ätbara små mirakelgrödor. Tala om att bli älskad som mest när man förtjänar det som minst!

Elin Iderström

Jag kan inte påstå att det gått bra med odlingarna den här sommaren. Nej, det kan jag inte. Inte alls faktiskt.

Först kom kylan, sedan regnet och sedan sniglarna. Min inledning av säsongen var som vanligt vansinnigt ambitiös med rekordmycket fröer återigen, ambitioner som vädret och sniglarna tog död på lika effektivt som de gjorde med majssådden. De lämnade intet kvar. Som en tjurig fyraåring ville jag i slutet av juni bara slå med nävarna i luften och skrika ”jag är inte med om jag måste plocka sniglar varje kväll vecka efter vecka”. Sedan har jag, som en tjurig tonåring ignorerar sina jobbiga föräldrar, resten av sommaren låtsas som om trädgården inte finns.

Men så plötsligt en dag går det inte att undvika längre. Med all sin kraft visar min trädgård mig varför jag brukar tycka om att gå där och puttra och greja och rensa. Som genom ett trollslag, finns nämligen Maten där. I massor och massor och massor. De där fröerna jag ändå petade ner i marken levererar som sjutton.

Framdukat i trädgården finns svulstiga rödbetor, söta morötter, mjälla sockerärtor, brytbönor och squash i mängder. Hallon, svarta vinbär och till och med jordgubbarna fortsätter komma. Kryddorna växer till blommande små kullar där humlor och fjärilar äntligen frodas. Fortsätter sensommaren så här i några veckor till kommer vi att drunka i pumpa och det blir banne mig röda tomater även i år.

En del råder nybörjarodlare att börja smått, för att inte bli besvikna om det inte går bra eller om man inte hinner med. Jag kan inte hålla med mindre. Så så mycket och hur avancerat du vill! Hinner du inte riktigt ta hand om det, så är det ändå fint att få se växtkraften och en squashplanta kan väl tjäna lika bra som prydnad som en pelargon. Kanske bättre till och med, jag kan inte sluta att fascineras över squashens maffiga, kompromisslösa växtsätt. Med lite tur får du också skörda, både med ögonen och med smaklökarna. Man ångrar sällan ett frö man sått.

Och vad är egentligen ”att hinna med”? Min sallat har gått i blom för länge sedan och nu vet jag hur vackra de är när de blommar. Jag hann inte ta tillvara på all dill och koriander, men nu har jag mängder av fröer både till krydda och till sådder nästa år. Jag, som behandlat trädgården så styvmoderligt ända sedan snigelinvasionen i juni, får ändå se mig själv stå mitt i målbilden av prunkade grönska och ätbara små mirakelgrödor. Tala om att bli älskad som mest när man förtjänar det som minst!

Elin Iderström