2015-05-22 05:00

2015-05-22 08:36

Löpande lunchmingel

Idén är lika enkel som tilltalande. Varje onsdag klockan tolv möts de som vill och kan vid Solastatyn. Tillsammans springer de fem kilometer och kombinerar motion och umgänge. Karlstad lunchjoggers gör lunchen till ett löpande mingel.

Fem i tolv parkerar jag cykeln utanför Stadshotellet. Vid Solastatyn står redan två löparklädda lunchjoggare och väntar. Strax ansluter Anders Thorén och på slaget klockan 12 börjar vi springa längs Museiegatan mot Sandgrundsudden.

– Det hela startade med att jag och dåvarande stadshotelldirektören Fredrik Thorsvret ville springa tillsammans och lunchen var enda tillfället som passade, säger Anders Thorén som är stommen i gruppen.

Kontorsråttor

Fem kilometers löpning i snacketempo är lunchjoggarnas signum. Lagom långt för att vara träning, lagom kort för att hinna springa, äta lunch och duscha på drygt en timme.

– De flesta som är med är kontorsråttor som vill röra på sig, säger Anders Thorén.

Många som hittar till lunchjoggen gör det via bekanta. Någon tar med en kollega, som tar med en annan bekant och på den vägen är det. Alla är välkomna och alla kan vara med. Tempot anpassas efter vilka som springer.

– Det är en väldigt social grej, ett lunchmingel där man aldrig vet på förhand vilka som kommer att vara med, säger Jeanette Aviander som tillsammans med Joachim Skistad är på plats från Tieto, en arbetsplats som brukar ha flera representanter med på turen.

Kravlöst

– Det är ett kul sätt att umgås och väldigt spontant. På onsdagen slänger man med skor och löparkläder och hinner man vara med så hinner man. Att det är kravlöst är en fördel, säger Joachim Skistad.

Vi springer längs älven, solen skiner och det fläktar behagligt. Upp på E18-bron över Klarälven och tillbaka mot centrum. Det småpratas och gummisulorna smattrande mot asfalten i ett jämnt tempo. I tre och ett halvt år har lunchjoggarna hållit igång. Under den tiden har det bara ställs in vid en handfull tillfällen. Intresset är stort, även om antalet löpare varierar från vecka till vecka. Precis som det ska vara när spontanitet är nyckelordet.

Vi var här

27 minuter efter att vi lämnat Sola återser vi henne. En snabb uppställning för en selfie. Jodå, det finns en facebookgrupp vid namn Karlstad lunchjoggers där intresset för onsdagslöpningen kollas av och efter varje avslutat pass läggs det upp en ”vi var här”-bild på sidan. Nästa onsdag kan det vara ett helt annat gäng som är med vid Sola efter att ha fått snack och motion under en dryg halvtimme.

Strax efter 13 sitter jag mätt, nöjd och nyduschad framför datorn och är redo för resten av arbetsdagen. Lunchjogg lär det bli fler gånger för min del!

Fem i tolv parkerar jag cykeln utanför Stadshotellet. Vid Solastatyn står redan två löparklädda lunchjoggare och väntar. Strax ansluter Anders Thorén och på slaget klockan 12 börjar vi springa längs Museiegatan mot Sandgrundsudden.

– Det hela startade med att jag och dåvarande stadshotelldirektören Fredrik Thorsvret ville springa tillsammans och lunchen var enda tillfället som passade, säger Anders Thorén som är stommen i gruppen.

Kontorsråttor

Fem kilometers löpning i snacketempo är lunchjoggarnas signum. Lagom långt för att vara träning, lagom kort för att hinna springa, äta lunch och duscha på drygt en timme.

– De flesta som är med är kontorsråttor som vill röra på sig, säger Anders Thorén.

Många som hittar till lunchjoggen gör det via bekanta. Någon tar med en kollega, som tar med en annan bekant och på den vägen är det. Alla är välkomna och alla kan vara med. Tempot anpassas efter vilka som springer.

– Det är en väldigt social grej, ett lunchmingel där man aldrig vet på förhand vilka som kommer att vara med, säger Jeanette Aviander som tillsammans med Joachim Skistad är på plats från Tieto, en arbetsplats som brukar ha flera representanter med på turen.

Kravlöst

– Det är ett kul sätt att umgås och väldigt spontant. På onsdagen slänger man med skor och löparkläder och hinner man vara med så hinner man. Att det är kravlöst är en fördel, säger Joachim Skistad.

Vi springer längs älven, solen skiner och det fläktar behagligt. Upp på E18-bron över Klarälven och tillbaka mot centrum. Det småpratas och gummisulorna smattrande mot asfalten i ett jämnt tempo. I tre och ett halvt år har lunchjoggarna hållit igång. Under den tiden har det bara ställs in vid en handfull tillfällen. Intresset är stort, även om antalet löpare varierar från vecka till vecka. Precis som det ska vara när spontanitet är nyckelordet.

Vi var här

27 minuter efter att vi lämnat Sola återser vi henne. En snabb uppställning för en selfie. Jodå, det finns en facebookgrupp vid namn Karlstad lunchjoggers där intresset för onsdagslöpningen kollas av och efter varje avslutat pass läggs det upp en ”vi var här”-bild på sidan. Nästa onsdag kan det vara ett helt annat gäng som är med vid Sola efter att ha fått snack och motion under en dryg halvtimme.

Strax efter 13 sitter jag mätt, nöjd och nyduschad framför datorn och är redo för resten av arbetsdagen. Lunchjogg lär det bli fler gånger för min del!