2015-03-27 06:00

2015-03-27 06:00

"Kunskapen kommer att försvinna"

Elvy Eek har alltid älskat att skapa med händerna. Särskilt borstar har lockat genom åren. Att det går fort och man får jobba med naturmaterial samtidigt som man snabbt ser ett resultat är tjusningen. I dag är hon en av få aktiva borstbindare i Värmland.

– Materialet är rejält att hålla i och när man är så gravt synskadad som jag är, är känslan för hantverket en oerhört viktig del av tekniken, berättar hon.

Elvys liv som borstbindare började i slutet på 90-talet när hon gick en hantverkarutbildning i Kristinehamn. Strax efter avslutade studier fick hon sitt andra barn och tillverkade då borstar huvudsakligen för husbehov.

Men efter en tid blev Elvy anställd på Grums kommun med uppdraget att binda borstar. Hennes alster såldes sedan vidare genom det företag som nu för tiden kallas för IRIS Hantverk. Bolaget startades 1885 i Stockholm, då under namnet De blindas väl och har genom alla åren försett enskilda hantverkare med bland annat billigare råmaterial.

Sommar i sikte

Många år har gått sedan dess. I dag jobbar Elvy med olika kulturarrangemang och projekt på studieförbundet ABF:s lokalkontor i Säffle och Hammarö. Binder borstar gör hon på fritiden, något som passar henne bra. Då är det lusten som styr. Och med en annalkande sommar finns det mycket att göra i verkstaden.

– Det är svårt att säga vilket typ av borstar som är roligast att göra. Tekniken skiljer sig inte jättemycket åt, det är snarare materialet som varierar. Badborstar ska till exempel vara mjuka och sköna mot kroppen, och sopborstar grova och hållbara, berättar hon.

Föryngringen i branschen är dålig, något som Elvy tycker är mycket tråkigt. Med tiden har skaran synskadade borstbindare minskat stadigt. På 50-talet fanns det 700 aktiva hantverkare i Sverige, i mitten på 80-talet var ett hundratal kvar och i dag är siffran ännu lägre.

– De borstar som binds för hand är av bättre kvalitet än de maskintillverkade. Själva borstdelen bli tätare och släpper inte strån lika lätt. Tekniken är väletablerad men när inga unga människor tar över kommer kunskapen att försvinna. Det är synd, för alla.

– Materialet är rejält att hålla i och när man är så gravt synskadad som jag är, är känslan för hantverket en oerhört viktig del av tekniken, berättar hon.

Elvys liv som borstbindare började i slutet på 90-talet när hon gick en hantverkarutbildning i Kristinehamn. Strax efter avslutade studier fick hon sitt andra barn och tillverkade då borstar huvudsakligen för husbehov.

Men efter en tid blev Elvy anställd på Grums kommun med uppdraget att binda borstar. Hennes alster såldes sedan vidare genom det företag som nu för tiden kallas för IRIS Hantverk. Bolaget startades 1885 i Stockholm, då under namnet De blindas väl och har genom alla åren försett enskilda hantverkare med bland annat billigare råmaterial.

Sommar i sikte

Många år har gått sedan dess. I dag jobbar Elvy med olika kulturarrangemang och projekt på studieförbundet ABF:s lokalkontor i Säffle och Hammarö. Binder borstar gör hon på fritiden, något som passar henne bra. Då är det lusten som styr. Och med en annalkande sommar finns det mycket att göra i verkstaden.

– Det är svårt att säga vilket typ av borstar som är roligast att göra. Tekniken skiljer sig inte jättemycket åt, det är snarare materialet som varierar. Badborstar ska till exempel vara mjuka och sköna mot kroppen, och sopborstar grova och hållbara, berättar hon.

Föryngringen i branschen är dålig, något som Elvy tycker är mycket tråkigt. Med tiden har skaran synskadade borstbindare minskat stadigt. På 50-talet fanns det 700 aktiva hantverkare i Sverige, i mitten på 80-talet var ett hundratal kvar och i dag är siffran ännu lägre.

– De borstar som binds för hand är av bättre kvalitet än de maskintillverkade. Själva borstdelen bli tätare och släpper inte strån lika lätt. Tekniken är väletablerad men när inga unga människor tar över kommer kunskapen att försvinna. Det är synd, för alla.