2015-03-27 06:00

2015-03-27 06:00

Hur har hantverksyrken förändrats över tiden?

HALLÅ DÄR..

...Ramona Ivener, lektor i historia vid Karlstads universitet

– Den tekniska utveckling vi ser i dag är inte på något sätt ny, den har präglat oss mer eller mindre från början, från de första stenåldersredskapen. Det är intressant att människor ofta tar ett steg tillbaka och ifrågasätter innovationer, pessimistiskt eller optimistiskt, och funderar. Vart är vi på väg? Och vad innebär det som händer för samhället i stort?

Hur ser framtiden ut?

– Det är en svår fråga att svara på men rent generellt så håller många hantverksyrken på att försvinna. Och jag tycker att det är viktigt att på allvar börja diskutera effekterna av detta, särskilt på individnivån. På sikt tror jag att denna utveckling kan gynna arbetsmarknaden, men kortsiktigt får det många negativa konsekvenser lokalt. Människor med särskild kompetens blir arbetslösa och kan ha svårare att hitta en ny väg in på arbetsmarknaden.

Vad innebär det här i ett större sammanhang?

– Dels innebär det att flera generationers kunskap kan gå förlorad, dels innebär det att nya tekniska förutsättningar skapar nya typer av yrken. Och om man då väljer att inte skola om sig finns risken att vissa grupper hamnar utanför. Utifrån den avhandling jag har gjort, där jag har tittat närmare på stålindustrin i Lesjöfors, kan man dra slutsatsen att de som är vana att jobba med sina händer traditionellt vill fortsätta med det. De söker sig inte vidare till andra branscher i första taget. Det finns en stolthet kring hantverket som inte kommer att försvinna bara för att samhället förändras.

Bland vissas grupper finns ändå ett nyväckt intresse för vissa hantverksyrken, till exempel barberare och skräddare. Vad beror det på, tror du?

– Jag upplever att det finns ett ganska stort historieintresse hos allmänheten i dag. Det är ett sätt att orientera sig. Vår värld förändras ofta snabbt och vi vänder oss gärna mot sånt som känns tryggt och hemvant. Det kan handla om att söka rötter och stabilitet, tror jag.

– Den tekniska utveckling vi ser i dag är inte på något sätt ny, den har präglat oss mer eller mindre från början, från de första stenåldersredskapen. Det är intressant att människor ofta tar ett steg tillbaka och ifrågasätter innovationer, pessimistiskt eller optimistiskt, och funderar. Vart är vi på väg? Och vad innebär det som händer för samhället i stort?

Hur ser framtiden ut?

– Det är en svår fråga att svara på men rent generellt så håller många hantverksyrken på att försvinna. Och jag tycker att det är viktigt att på allvar börja diskutera effekterna av detta, särskilt på individnivån. På sikt tror jag att denna utveckling kan gynna arbetsmarknaden, men kortsiktigt får det många negativa konsekvenser lokalt. Människor med särskild kompetens blir arbetslösa och kan ha svårare att hitta en ny väg in på arbetsmarknaden.

Vad innebär det här i ett större sammanhang?

– Dels innebär det att flera generationers kunskap kan gå förlorad, dels innebär det att nya tekniska förutsättningar skapar nya typer av yrken. Och om man då väljer att inte skola om sig finns risken att vissa grupper hamnar utanför. Utifrån den avhandling jag har gjort, där jag har tittat närmare på stålindustrin i Lesjöfors, kan man dra slutsatsen att de som är vana att jobba med sina händer traditionellt vill fortsätta med det. De söker sig inte vidare till andra branscher i första taget. Det finns en stolthet kring hantverket som inte kommer att försvinna bara för att samhället förändras.

Bland vissas grupper finns ändå ett nyväckt intresse för vissa hantverksyrken, till exempel barberare och skräddare. Vad beror det på, tror du?

– Jag upplever att det finns ett ganska stort historieintresse hos allmänheten i dag. Det är ett sätt att orientera sig. Vår värld förändras ofta snabbt och vi vänder oss gärna mot sånt som känns tryggt och hemvant. Det kan handla om att söka rötter och stabilitet, tror jag.