2015-02-27 05:59

2015-02-27 05:59

Hon räddade Gustaf Frödings liv

Den 2 juli 1865 var det svårt att andas. Luften var tung, det var kvavt och längtan efter åska stor. Karlstads finare befolkning var på högmässa i Domkyrkan. Den andra halvan roade sig på ett nöjesfält med karameller och kanderade äpplen.

I ett trähus mitt på Drottninggatan satt Gustaf Fröding och hans storasyster Cecilia och tittade ut genom fönstret. Den då fyraårige Gustaf hade varit olydig och därför lämnats hemma med Cecilia som barnvakt, när resten av familjen spenderade förmiddagen i kyrkan. Barnen hade blivit strängt tillsagda att inte lämna hemmet, oavsett vad. Men när de sitter där i den stora våningen och tittar ut ser de människor och djur rusa nerför gatan. Samtidigt slickar en enorm eldkvast kvarteret nedan. Det brinner.

Vid den här tiden hade varje välbärgat hem både husa och kokerska. Maten lagades i det egna köket, det vill säga allt förutom de stora tårtorna. Det fanns ett bageri i stan som gräddade tårtbottnar för glatta livet. I vanliga fall var elden noga bevakad, men just i dag hade den lämnats åt en flicka och en pojke att se efter. Precis som andra ungar ville även dessa två till nöjesfältet och lämnade elden för tidigt. Brandloppor spred sig från tak till tak och elden blev snabbt okontrollerbar. På 16 timmar hade allt som kunde brinna, brunnit.

Nioåriga Cecilia Fröding ser hur elden närmar sig och fattar ett beslut. Hon tar Gustaf i handen, tar sig ut på gatan och börjar springa västerut. Först när de är framme vid Älvgatan börjar de andas igen. Domkyrkan evakueras och efter några dramatiska minuter sluter resten familjen upp. Mamma Emilia Fröding är livrädd men samtidigt lättad över att se barnen vid liv.

Den 2 juli 1865 var det svårt att andas. Luften var tung, det var kvavt och längtan efter åska stor. Karlstads finare befolkning var på högmässa i Domkyrkan. Den andra halvan roade sig på ett nöjesfält med karameller och kanderade äpplen.

I ett trähus mitt på Drottninggatan satt Gustaf Fröding och hans storasyster Cecilia och tittade ut genom fönstret. Den då fyraårige Gustaf hade varit olydig och därför lämnats hemma med Cecilia som barnvakt, när resten av familjen spenderade förmiddagen i kyrkan. Barnen hade blivit strängt tillsagda att inte lämna hemmet, oavsett vad. Men när de sitter där i den stora våningen och tittar ut ser de människor och djur rusa nerför gatan. Samtidigt slickar en enorm eldkvast kvarteret nedan. Det brinner.

Vid den här tiden hade varje välbärgat hem både husa och kokerska. Maten lagades i det egna köket, det vill säga allt förutom de stora tårtorna. Det fanns ett bageri i stan som gräddade tårtbottnar för glatta livet. I vanliga fall var elden noga bevakad, men just i dag hade den lämnats åt en flicka och en pojke att se efter. Precis som andra ungar ville även dessa två till nöjesfältet och lämnade elden för tidigt. Brandloppor spred sig från tak till tak och elden blev snabbt okontrollerbar. På 16 timmar hade allt som kunde brinna, brunnit.

Nioåriga Cecilia Fröding ser hur elden närmar sig och fattar ett beslut. Hon tar Gustaf i handen, tar sig ut på gatan och börjar springa västerut. Först när de är framme vid Älvgatan börjar de andas igen. Domkyrkan evakueras och efter några dramatiska minuter sluter resten familjen upp. Mamma Emilia Fröding är livrädd men samtidigt lättad över att se barnen vid liv.