2014-12-12 06:00

2015-01-20 23:09

"Jag längtar efter att få ha honom här"

FAMILJ

Väntan på en saknad familjemedlem kan kännas oändlig. Det vet Qudrat Hassani som för fyra år sedan lämnade oron i Afghanistan och på egen hand tog sig till Sverige. Kvar i hemlandet blev lillebrorsan Akram.
Nu är han på väg hit.

– Det känns jättebra. Vi har fått flera avslag och när beslutet om att Akrams uppehållstillstånd kom vågade jag inte tro att det var sant. Men det är det. Flera års kamp är över, snart är vi tillsammans igen, säger Qudrat.

Livet i Värmland är bra. Vardagen med skolan och träningarna i kampsport lunkar på, det är lätt att få kompisar och nya sammanhang. Att plugga på ett svenskt gymnasium och drömma om framtiden är en önskan som slog in, även om Qudrat hade svårt att tro det den där dagen han i alldeles för lite kläder klev av ett tyskt tåg i Malmö. Bakom sig hade han lämnat ett sargat Afghanistan. Resan till Europa är det svåraste han någonsin har gjort.

– Jag hade inget annat val. Att stanna kvar mitt i kriget var omöjligt. Nu när jag ser tillbaka på de sju månaderna det tog mig att komma hit, känner jag mig stolt. Då var jag väldigt modig, säger Qudrat.

Oron finns kvar

Och nu är hans lillebror snart här. Akram är 15 år gammal och Qudrats bästa vän. Han bor i dag hos en kompis till familjen i en by strax utanför Kabul.

Några andra släktingar än varandra har bröderna inte kvar i livet. Bandet mellan dem är starkt och de hörs via telefon så ofta de bara kan. Processen att få alla viktiga papper rätt i Sverige men också i Afghanistan har stundtals varit väldig svår.

Med nyss fyllda 18 år och bara krig i minnet är det kanske inte så konstigt. Till sin hjälp har killarna haft många vänner. Och trots att motgångarna sedan en tid tillbaka har vänts till framgångar, dröjer det ytterligare tills alla kan få andas ut.

– Jag längtar så efter att få ha honom här, att få hjälpa honom och visa honom Sverige. Men så länge Akram är kvar i Afghanistan kommer jag fortsätta vara orolig. När jag kan se honom och har honom hos mig kommer en stor dröm att gå i uppfyllelse. Det går inte att förklara hur mycket det här betyder för oss, säger Qudrat.

Sommar på Liseberg

Om allting går enligt plan kommer lillebrorsan att landa i Sverige någon gång i början av 2015. Ju tidigare desto bättre.

– Jag minns när jag under mitt första år här var i Göteborg och Liseberg. Då åkte jag berg- och dalbanan och önskade att Akram satt bredvid mig. Jag ville så gärna dela den stunden med honom, skratta och skrika tillsammans. Och i sommar kommer vi äntligen få göra det. Det ska blir så roligt, säger Qudrat.

– Det känns jättebra. Vi har fått flera avslag och när beslutet om att Akrams uppehållstillstånd kom vågade jag inte tro att det var sant. Men det är det. Flera års kamp är över, snart är vi tillsammans igen, säger Qudrat.

Livet i Värmland är bra. Vardagen med skolan och träningarna i kampsport lunkar på, det är lätt att få kompisar och nya sammanhang. Att plugga på ett svenskt gymnasium och drömma om framtiden är en önskan som slog in, även om Qudrat hade svårt att tro det den där dagen han i alldeles för lite kläder klev av ett tyskt tåg i Malmö. Bakom sig hade han lämnat ett sargat Afghanistan. Resan till Europa är det svåraste han någonsin har gjort.

– Jag hade inget annat val. Att stanna kvar mitt i kriget var omöjligt. Nu när jag ser tillbaka på de sju månaderna det tog mig att komma hit, känner jag mig stolt. Då var jag väldigt modig, säger Qudrat.

Oron finns kvar

Och nu är hans lillebror snart här. Akram är 15 år gammal och Qudrats bästa vän. Han bor i dag hos en kompis till familjen i en by strax utanför Kabul.

Några andra släktingar än varandra har bröderna inte kvar i livet. Bandet mellan dem är starkt och de hörs via telefon så ofta de bara kan. Processen att få alla viktiga papper rätt i Sverige men också i Afghanistan har stundtals varit väldig svår.

Med nyss fyllda 18 år och bara krig i minnet är det kanske inte så konstigt. Till sin hjälp har killarna haft många vänner. Och trots att motgångarna sedan en tid tillbaka har vänts till framgångar, dröjer det ytterligare tills alla kan få andas ut.

– Jag längtar så efter att få ha honom här, att få hjälpa honom och visa honom Sverige. Men så länge Akram är kvar i Afghanistan kommer jag fortsätta vara orolig. När jag kan se honom och har honom hos mig kommer en stor dröm att gå i uppfyllelse. Det går inte att förklara hur mycket det här betyder för oss, säger Qudrat.

Sommar på Liseberg

Om allting går enligt plan kommer lillebrorsan att landa i Sverige någon gång i början av 2015. Ju tidigare desto bättre.

– Jag minns när jag under mitt första år här var i Göteborg och Liseberg. Då åkte jag berg- och dalbanan och önskade att Akram satt bredvid mig. Jag ville så gärna dela den stunden med honom, skratta och skrika tillsammans. Och i sommar kommer vi äntligen få göra det. Det ska blir så roligt, säger Qudrat.

  • Elma Pasalic