2014-12-12 06:00

2015-01-20 23:09

Att mata eller inte mata vinterfåglarna

Äntligen lyser hem och trädgårdar upp av adventsljusstakar, stjärnor och ljusslingor efter en jämngrå novembermånad.

Hos många ackompanjeras ljusen av fågelhus, talgbollar och äpplen på kvist till vinterfåglarnas stora glädje. Kanske till och med en kärve av havre med ett rött sidenband omkring, allt för de hungriga fåglarnas skull. Men är det verkligen nödvändigt med denna tradition?

För ärligt talat, fågelmat är inte gratis. Den kostar pengar som man inte får tillbaka, inte ens i form av ägg. Man kan tycka att vi har nog av utgifter för tamdjuren. Katter ska avmaskas och få käk, hönor ska äta och ha strö och få kalcium. Att det sedan kommer vilda fåglar som ska ha havre indränkt i rapsolja, jordnötter eller hemmagjord fågelmat i formar med nötter och kokosfett, passar egentligen inte så bra i den tighta decemberbudgeten. Jag har också hört av en kompis att hans farbror hade en hackspett på besök som bara ville ha wienerbröd. Hur hungrig är man då egentligen?!

Visst, de är fina att se på utanför köksfönstret men det blir ofta ett väldigt kackel vid fågelbordet. De sprätter skal omkring sig och skräpar faktiskt ner en hel del. Dessutom tar de största talgoxarna maten ifrån de små sidensvansarna och mesarna! De bara glider in ett helt gäng, roffar åt sig och kommer tillbaka för mer innan de andra vågat sig fram. Man blir inte så sugen på att dela med sig då.

Det finns också många andra djur i naturen som vi inte matar. Stackars rådjur, till exempel, som går djupt inne i skogen och har svårt att hitta ordentligt med föda under vintern. Varför ska vi favoritisera fåglarna bara för att de kommer just hit där vi bor? Det finns de som inte matar fåglarna alls, vilket visar att det inte behövs. Sedan finns det de som lägger ut mängder av fågelmat, sådana som har fler domherrar och ekorrar hemma hos sig än det finns på vilken Elsa Beskow-illustration som helst, men dom behöver vi inte jämföra oss med. Det kan bli jobbigt.

Det är dock sant vinterfåglarna bidrar till att skapa biologisk mångfald. De hjälper till att hålla undan ohyra som bladlöss under sommaren och gör saker för vårt ekosystem som vi inte uppfattar. Frågan är om det verkligen är värt de slantar som läggs på tusentals och åter tusentals kilo fågelmat över hela Sverige varje år? Det går inte att räkna ut exakt.

Jag tycker vi fortsätter att mata vinterfåglarna ändå.

För att vintern är kall, för att vi kan och för att vi inte vill reducera levande varelser till räkneexempel. Det behöver inte vara svårare än så.

Hos många ackompanjeras ljusen av fågelhus, talgbollar och äpplen på kvist till vinterfåglarnas stora glädje. Kanske till och med en kärve av havre med ett rött sidenband omkring, allt för de hungriga fåglarnas skull. Men är det verkligen nödvändigt med denna tradition?

För ärligt talat, fågelmat är inte gratis. Den kostar pengar som man inte får tillbaka, inte ens i form av ägg. Man kan tycka att vi har nog av utgifter för tamdjuren. Katter ska avmaskas och få käk, hönor ska äta och ha strö och få kalcium. Att det sedan kommer vilda fåglar som ska ha havre indränkt i rapsolja, jordnötter eller hemmagjord fågelmat i formar med nötter och kokosfett, passar egentligen inte så bra i den tighta decemberbudgeten. Jag har också hört av en kompis att hans farbror hade en hackspett på besök som bara ville ha wienerbröd. Hur hungrig är man då egentligen?!

Visst, de är fina att se på utanför köksfönstret men det blir ofta ett väldigt kackel vid fågelbordet. De sprätter skal omkring sig och skräpar faktiskt ner en hel del. Dessutom tar de största talgoxarna maten ifrån de små sidensvansarna och mesarna! De bara glider in ett helt gäng, roffar åt sig och kommer tillbaka för mer innan de andra vågat sig fram. Man blir inte så sugen på att dela med sig då.

Det finns också många andra djur i naturen som vi inte matar. Stackars rådjur, till exempel, som går djupt inne i skogen och har svårt att hitta ordentligt med föda under vintern. Varför ska vi favoritisera fåglarna bara för att de kommer just hit där vi bor? Det finns de som inte matar fåglarna alls, vilket visar att det inte behövs. Sedan finns det de som lägger ut mängder av fågelmat, sådana som har fler domherrar och ekorrar hemma hos sig än det finns på vilken Elsa Beskow-illustration som helst, men dom behöver vi inte jämföra oss med. Det kan bli jobbigt.

Det är dock sant vinterfåglarna bidrar till att skapa biologisk mångfald. De hjälper till att hålla undan ohyra som bladlöss under sommaren och gör saker för vårt ekosystem som vi inte uppfattar. Frågan är om det verkligen är värt de slantar som läggs på tusentals och åter tusentals kilo fågelmat över hela Sverige varje år? Det går inte att räkna ut exakt.

Jag tycker vi fortsätter att mata vinterfåglarna ändå.

För att vintern är kall, för att vi kan och för att vi inte vill reducera levande varelser till räkneexempel. Det behöver inte vara svårare än så.