2011-06-22 07:30

2015-01-16 17:22

Är det du som ligger bakom alla pjäser i Karlstad, Dan Enwall?

XTRA: Profilen

Dan Enwall är manusförfattare, översättare, regissör, skådespelare och kompositör. Han har bland annat översatt Jesus Christ Superstar, Evita, By Jeeves, The Rocky Horror Show, Kuta och kör, Sweeney Todd, Hotelliggaren och Prima Donnor. Han har regisserat bland annat uppsättningen av Fem myror är fler än fyra elefanter och Cabarys nyårsrevyer. Dessutom är han en av medlemmarna i humorgruppen Heja Sverige!.

– Jag börjar nästan tro det, ibland är det nästan lite småkomiskt. Jag klagar inte, det är roligt att göra mycket. Men det är klart att jag inte gör allt, långt ifrån. Jag har haft turen att få fortsätta i de sammanhang där jag börjat och när de sammanhangen blir fler så blir det mer helt enkelt.

Du gör många olika delar inom teatern, från manus och musik till regi och skådespel. Hur hamnade du i detta egentligen?

– Jag tog mig in genom att jag när jag gick andra året på gymnasiet tyckte att skolan blev lite tråkig. Jag började då skriva och ville göra något av det, så jag satte upp en egen revy. Att sätta upp en egen revy för allmänheten när man går i skolan, det är nog inte riktigt den vägen man brukar gå. Men jag fortsatte med det i Hagfors i några år, och jag åkte runt och gjorde en del imitationer och så. Sen har jag fortsatt att jobba inom föreningar och jobbat mig upp. Amatörföreningarna har blivit mer och mer professionella och jag har börjat jobba även i helprofessionella sammanhang.

Du har gjort många revyer och flera farser, har du alltid varit rolig?

– I den mån jag är rolig i dag menar du då..? Om jag ska vara lite amatör-Freud så kan jag säga så här, vi bodde ganska ensligt när jag var liten. Det var inte så att jag lekte med andra barn, jag umgicks mycket med vuxna och hörde roliga historier och sånt. Och jag roade ofta de vuxna. Jag kände att jag hade ett utbyte och inte bara var ett barn när vi utväxlade skämt och historier. Så jag blev fascinerad av att få folk att skratta. Men allt jag gör går inte ut på det, jag försöker vara bred och det kan vara givande att göra andra saker än humor också.

Hur gör man enklast för att få folk att skratta?

– Det finns inga knep. Det är lite som när hundar lär sig hur de ska göra för att få kex, på samma sätt lär man sig hur man ska få folk att skratta. Men det där funkar inte alltid heller. Men man skrattar nästan bara om man har någon form av relation till det man ser och hör, om man känner igen sig eller om man känner med karaktärerna. Allt bygger på det, både skratt och allvarligare pjäser. En grov karikatyr är också att vissa orter drar alltid ner skratt här. Om Molkom, Grums eller Väse nämns, då skrattar folk. Jag vet inte varför det är så. Oväntade saker och överraskningar är ofta roligt också. Jag utgår från att jag själv måste tycka att det jag skriver är roligt, annars funkar det inte.

Är du festens clown privat?

– Nej. Jag är inte någon social fantom. Om jag kan så undviker jag gärna stora tillställningar med mycket folk. Jag kan kanske ställa mig upp och försöka vara rolig någon gång ibland, men i och med att jag jobbar med det så kan det vara skönt att låta bli. I stort sett är jag ganska lugn och tillbakadragen privat.

Vad tycker du om Karlstads teaterliv?

– Det är svårt att se det utifrån, men jag tycker att det är bra. Mycket är tack vare föreningslivet och privata initiativ. Det är klart att Värmlandsoperan och Västanå teater i Sunne finns, men mycket kommer från andra initiativ.

Vad gör du vid sidan om teatern?

– Just nu är det mycket föräldraskap i och med att jag är föräldraledig. Annars jobbar jag heltid som redigerare på NWT. Sen gillar jag att fiska och att cykla.

Vad gör att en pjäs är riktigt bra?

– Det får inte finnas några svaga länkar, allt från var man spelar och när man spelar till hur man tar till vara på resurser med dekor och allt sånt, skådespelare och regissör måste göra ett bra jobb, och rent textmässigt får det inte vara som att höra någon läsa en bok eller så. Inga svaga länkar helt enkelt. Och intrigen måste vara spännande, något som man vill följa. Manuset måste vara uppdaterat så att det hänger med i hur språket och världen förändras.

Vilken är din favoritpjäs i världen då?

– Den häftigaste teaterupplevelsen jag haft är Doktor Glas med Krister Henriksson som jag såg här i Karlstad. Det är en fantastisk föreställning, den har inga svaga länkar.

När du skriver manus och andra sedan sätter upp pjäsen, är du nervös för hur det ska bli då?

– Nej. Jag jobbar mest med folk jag har ett bra samarbete med. Och jag påminner gärna regissörer om att de bör ändra och anpassa texten för det händer saker när de jobbar med föreställningen och repeterar. Man får inte vara för rädd om texten, det måste funka för skådespelare och sångare. Alla uttrycker saker på olika sätt.

Vad har du på gång nu, vad är nästa projekt?

– Jag har översatt Cabaret och sångtexterna i Tiggarens opera, de ska sättas upp i höst. Sen har jag skrivit ett filmmanus. En producent och regissör som heter Stefan Moghadam hade hört en historia från Afghanistan om gömda flickskolor och han bad mig skriva manus. Det är ett spelfilmsmanus om en liten tjej som klarar sig tack vare de här gömda skolorna. Sen är det alltid svårt att ordna med finansiering och allt sånt när det handlar om film. Annat jag har på gång är sånt som jag tyvärr inte kan säga så mycket om än. Jag jobbar tillsammans med kompositören Stig Lindell och Kalle Rundqvist, vi ska göra en originalmusikal utifrån en välkänd historia. Tanken är att den ska sättas upp i Värmland under nästa år. Heja Sverige!-gänget ska göra något nästa år också, vi upptäckte att vi firar tio år då så vi ska se till att göra något.

Vad gör du helst en helt ledig dag?

– Det är ganska sällan jag har en sån. Men när jag har det, då går jag nog ut i skogen och fiskar eller plockar svamp. Sen är jag husägare och jag gillar trädgården. Det är något visst med skapande och att se något växa fram, oavsett om det är repliker eller morötter.

Vad gör dig glad?

– Min familj. De gör mig gladast. Jag har en fantastisk fru och underbara barn.

Vad gör dig arg?

– Jag har så otroligt lång stubin så jag har inte sett slutet på den än. Jag blir väldigt sällan arg. Det är klart att jag blir irriterad på saker ibland, till exempel när folk inte gör saker som de har sagt att de ska göra, folk som inte gör sitt jobb. Men arg blir jag nästan aldrig.

Vilken låt nynnade du senast på?

– Det var nog någon låt ur Disney-filmen Mulan, den går varm hemma.

Vad ska du göra direkt efter den här intervjun?

– Jag ska kanske fiska men har inte bestämt det helt än. Annars ska jag mysa med mina barn i regnrusket och kanske fixa lite i trädgården om det inte regnar för mycket.

– Jag börjar nästan tro det, ibland är det nästan lite småkomiskt. Jag klagar inte, det är roligt att göra mycket. Men det är klart att jag inte gör allt, långt ifrån. Jag har haft turen att få fortsätta i de sammanhang där jag börjat och när de sammanhangen blir fler så blir det mer helt enkelt.

Du gör många olika delar inom teatern, från manus och musik till regi och skådespel. Hur hamnade du i detta egentligen?

– Jag tog mig in genom att jag när jag gick andra året på gymnasiet tyckte att skolan blev lite tråkig. Jag började då skriva och ville göra något av det, så jag satte upp en egen revy. Att sätta upp en egen revy för allmänheten när man går i skolan, det är nog inte riktigt den vägen man brukar gå. Men jag fortsatte med det i Hagfors i några år, och jag åkte runt och gjorde en del imitationer och så. Sen har jag fortsatt att jobba inom föreningar och jobbat mig upp. Amatörföreningarna har blivit mer och mer professionella och jag har börjat jobba även i helprofessionella sammanhang.

Du har gjort många revyer och flera farser, har du alltid varit rolig?

– I den mån jag är rolig i dag menar du då..? Om jag ska vara lite amatör-Freud så kan jag säga så här, vi bodde ganska ensligt när jag var liten. Det var inte så att jag lekte med andra barn, jag umgicks mycket med vuxna och hörde roliga historier och sånt. Och jag roade ofta de vuxna. Jag kände att jag hade ett utbyte och inte bara var ett barn när vi utväxlade skämt och historier. Så jag blev fascinerad av att få folk att skratta. Men allt jag gör går inte ut på det, jag försöker vara bred och det kan vara givande att göra andra saker än humor också.

Hur gör man enklast för att få folk att skratta?

– Det finns inga knep. Det är lite som när hundar lär sig hur de ska göra för att få kex, på samma sätt lär man sig hur man ska få folk att skratta. Men det där funkar inte alltid heller. Men man skrattar nästan bara om man har någon form av relation till det man ser och hör, om man känner igen sig eller om man känner med karaktärerna. Allt bygger på det, både skratt och allvarligare pjäser. En grov karikatyr är också att vissa orter drar alltid ner skratt här. Om Molkom, Grums eller Väse nämns, då skrattar folk. Jag vet inte varför det är så. Oväntade saker och överraskningar är ofta roligt också. Jag utgår från att jag själv måste tycka att det jag skriver är roligt, annars funkar det inte.

Är du festens clown privat?

– Nej. Jag är inte någon social fantom. Om jag kan så undviker jag gärna stora tillställningar med mycket folk. Jag kan kanske ställa mig upp och försöka vara rolig någon gång ibland, men i och med att jag jobbar med det så kan det vara skönt att låta bli. I stort sett är jag ganska lugn och tillbakadragen privat.

Vad tycker du om Karlstads teaterliv?

– Det är svårt att se det utifrån, men jag tycker att det är bra. Mycket är tack vare föreningslivet och privata initiativ. Det är klart att Värmlandsoperan och Västanå teater i Sunne finns, men mycket kommer från andra initiativ.

Vad gör du vid sidan om teatern?

– Just nu är det mycket föräldraskap i och med att jag är föräldraledig. Annars jobbar jag heltid som redigerare på NWT. Sen gillar jag att fiska och att cykla.

Vad gör att en pjäs är riktigt bra?

– Det får inte finnas några svaga länkar, allt från var man spelar och när man spelar till hur man tar till vara på resurser med dekor och allt sånt, skådespelare och regissör måste göra ett bra jobb, och rent textmässigt får det inte vara som att höra någon läsa en bok eller så. Inga svaga länkar helt enkelt. Och intrigen måste vara spännande, något som man vill följa. Manuset måste vara uppdaterat så att det hänger med i hur språket och världen förändras.

Vilken är din favoritpjäs i världen då?

– Den häftigaste teaterupplevelsen jag haft är Doktor Glas med Krister Henriksson som jag såg här i Karlstad. Det är en fantastisk föreställning, den har inga svaga länkar.

När du skriver manus och andra sedan sätter upp pjäsen, är du nervös för hur det ska bli då?

– Nej. Jag jobbar mest med folk jag har ett bra samarbete med. Och jag påminner gärna regissörer om att de bör ändra och anpassa texten för det händer saker när de jobbar med föreställningen och repeterar. Man får inte vara för rädd om texten, det måste funka för skådespelare och sångare. Alla uttrycker saker på olika sätt.

Vad har du på gång nu, vad är nästa projekt?

– Jag har översatt Cabaret och sångtexterna i Tiggarens opera, de ska sättas upp i höst. Sen har jag skrivit ett filmmanus. En producent och regissör som heter Stefan Moghadam hade hört en historia från Afghanistan om gömda flickskolor och han bad mig skriva manus. Det är ett spelfilmsmanus om en liten tjej som klarar sig tack vare de här gömda skolorna. Sen är det alltid svårt att ordna med finansiering och allt sånt när det handlar om film. Annat jag har på gång är sånt som jag tyvärr inte kan säga så mycket om än. Jag jobbar tillsammans med kompositören Stig Lindell och Kalle Rundqvist, vi ska göra en originalmusikal utifrån en välkänd historia. Tanken är att den ska sättas upp i Värmland under nästa år. Heja Sverige!-gänget ska göra något nästa år också, vi upptäckte att vi firar tio år då så vi ska se till att göra något.

Vad gör du helst en helt ledig dag?

– Det är ganska sällan jag har en sån. Men när jag har det, då går jag nog ut i skogen och fiskar eller plockar svamp. Sen är jag husägare och jag gillar trädgården. Det är något visst med skapande och att se något växa fram, oavsett om det är repliker eller morötter.

Vad gör dig glad?

– Min familj. De gör mig gladast. Jag har en fantastisk fru och underbara barn.

Vad gör dig arg?

– Jag har så otroligt lång stubin så jag har inte sett slutet på den än. Jag blir väldigt sällan arg. Det är klart att jag blir irriterad på saker ibland, till exempel när folk inte gör saker som de har sagt att de ska göra, folk som inte gör sitt jobb. Men arg blir jag nästan aldrig.

Vilken låt nynnade du senast på?

– Det var nog någon låt ur Disney-filmen Mulan, den går varm hemma.

Vad ska du göra direkt efter den här intervjun?

– Jag ska kanske fiska men har inte bestämt det helt än. Annars ska jag mysa med mina barn i regnrusket och kanske fixa lite i trädgården om det inte regnar för mycket.