2009-12-16 07:30

2015-01-16 17:20

Jul utan familjen funkar också

För Annelie Zetterström är det inte självklart var och med vem hon ska fira jul år från år. Det här året åker hon till syskonen som bor 20 mil bort, förra året firade hon med en kompis. Hon tycker att julen är en stressfylld, men ändå mysig, högtid.

Annelie har inga anhöriga i Karlstad, förutom några nära vänner. Och sedan hennes föräldrar gick bort för några år sedan är det här med julen och hur den ska firas inte lika självklar för henne som förr.

– Mina syskon har egna familjer och det är väldigt mysigt att fira tillsammans dem och med barnen. Det ska bli jätteroligt att åka och träffa dem alla, säger hon.

Hon beskriver sig själv som en stresskänslig person och att åka hem till uppväxtstaden på storhelger kan också innebära en stress över allt som ska hinnas med, menar hon.

– Jag har ju även kompisar kvar där och det gäller att prioritera så att det inte bara blir en massa flängande hit och dit, säger Annelie.

”Känns tomt ibland”

Men hon älskar dofterna, barnens spänning och gemenskapen på julen. Hennes mamma, som dog av cancer 1993, var väldigt bra på att ordna julfirandet traditionellt och mysigt.

– Därför känns det tomt ibland, när jag inte har någon egen familj, därmed blir det ju inte heller de där traditionella jularna med en kärnfamilj som jag är van vid sedan barnsben. Men samtidigt känner jag mig väldigt tacksam gentemot mina föräldrar för de fina jular som jag fick under min uppväxt, det är verkligen inte alla förunnat.

Förra året valde hon att hälsa på syskonen en helg under hösten istället och firade jul och nyår med en nyvunnen vän som hon träffade genom en självhjälpsgrupp i Karlstad.

– Det var också väldigt trevligt och mycket lugnare än att åka iväg, säger hon.

Delvis självvalt

Annelie har ett par långa förhållanden bakom sig men har också levt ensam i många år. Hon har delvis valt ensamheten och även om hon jättegärna skulle vilja hitta en partner att dela livet med så har hon lärt sig att acceptera och trivas med ensamheten.

– Visst kan jag väl tycka att det är lite tråkigt ibland men det brukar gå över efter fem minuter om jag tänker på något annat.

– Jag tror att det är viktigt att inte se sig själv som ett offer för att man är ensam. I så fall får man ta av sig offerkoftan och sluta tycka synd om sig. Det finns så mycket som man kan engagera sig i, man kan försöka komma ut och vara social och ge något till någon annan på samma gång, säger Annelie.

Annelie har inga anhöriga i Karlstad, förutom några nära vänner. Och sedan hennes föräldrar gick bort för några år sedan är det här med julen och hur den ska firas inte lika självklar för henne som förr.

– Mina syskon har egna familjer och det är väldigt mysigt att fira tillsammans dem och med barnen. Det ska bli jätteroligt att åka och träffa dem alla, säger hon.

Hon beskriver sig själv som en stresskänslig person och att åka hem till uppväxtstaden på storhelger kan också innebära en stress över allt som ska hinnas med, menar hon.

– Jag har ju även kompisar kvar där och det gäller att prioritera så att det inte bara blir en massa flängande hit och dit, säger Annelie.

”Känns tomt ibland”

Men hon älskar dofterna, barnens spänning och gemenskapen på julen. Hennes mamma, som dog av cancer 1993, var väldigt bra på att ordna julfirandet traditionellt och mysigt.

– Därför känns det tomt ibland, när jag inte har någon egen familj, därmed blir det ju inte heller de där traditionella jularna med en kärnfamilj som jag är van vid sedan barnsben. Men samtidigt känner jag mig väldigt tacksam gentemot mina föräldrar för de fina jular som jag fick under min uppväxt, det är verkligen inte alla förunnat.

Förra året valde hon att hälsa på syskonen en helg under hösten istället och firade jul och nyår med en nyvunnen vän som hon träffade genom en självhjälpsgrupp i Karlstad.

– Det var också väldigt trevligt och mycket lugnare än att åka iväg, säger hon.

Delvis självvalt

Annelie har ett par långa förhållanden bakom sig men har också levt ensam i många år. Hon har delvis valt ensamheten och även om hon jättegärna skulle vilja hitta en partner att dela livet med så har hon lärt sig att acceptera och trivas med ensamheten.

– Visst kan jag väl tycka att det är lite tråkigt ibland men det brukar gå över efter fem minuter om jag tänker på något annat.

– Jag tror att det är viktigt att inte se sig själv som ett offer för att man är ensam. I så fall får man ta av sig offerkoftan och sluta tycka synd om sig. Det finns så mycket som man kan engagera sig i, man kan försöka komma ut och vara social och ge något till någon annan på samma gång, säger Annelie.

  • Marie Lundström