2015-06-12 06:00

2015-06-13 09:04

Foto: Christer Wik

Sällskapet som värnar om den rika järnvägshistorien

TÅG: JÅÅJ hoppas kunna börja med trafiken på Svanskogsbanan igen nästa år

1928 invigdes Åmål–Årjängs järnväg. Redan 1954 lades dock delen Årjäng–Svanskog ner, men sträckan Åmål–Svaneholm är i dag museijärnväg.
Det är tack vare Järnvägssällskapet Åmål–Årjängs järnvägs stora arbete.
– Det är fantastiskt att få bevara den här delen av den svenska historien, säger Trond Aulie.

Det fanns en tid då stora delar av landet genomkorsades av järnvägar. Rallarna lade räls genom ett Sverige där industrierna poppade upp och krävde transporter. Och när järnvägen kom växte orterna snabbt, blev stationssamhällen, köpingar och ibland städer.

De frustande ångloken skapade liv och rörelse och detta skedde även i norra Dalsland och sydvästra Värmland där Åmål–Årjängs järnväg invigdes med pompa och ståt den 2 december 1928. Den 73 kilometer långa sträckan stod då klar efter hela elva års byggtid.

Just den långa byggtiden i kombination med att banan blev nästan dubbelt så dyr, 7,7 miljoner kronor, som planerat gjorde att starten för banan inte blev speciellt bra.

– Nej, redan 1932 gick järnvägsbolaget konkurs. I stället tog Bergslagernas järnvägar över trafiken som köptes in av staten 1947 och det blev SJ som skötte driften från 1948.

– Redan året därpå lades stickspåret från Hallanda till Kättilsbyn som ligger uppe vid dagens E18. Att banan förlängdes dit berodde på att det fanns planer på en förlängning vidare upp till Arvika via Glava, men det blev aldrig av.

Läggs delvis ner

– 1954 stängdes trafiken även på sträckan Årjäng–Svanskog (dagens Svaneholm). Efter bara ett år rivs rälsen upp, berättar Trond Aulie som är ordförande i Järnvägssällskapet Åmål–Årjäng sedan 2013.

Först 1966 avslutades persontrafiken mellan Svanskog och Åmål, men tågen slutade inte helt gå för det. Godstrafiken från pappersbruket i Svaneholm fortsatte helt till 1991, men då var Järnvägssällskapet Åmål–Årjängs järnvägs (JÅÅJ) i gång sedan länge med sin trafik. Premiärturen med ånglok på sträckan gjordes på midsommar 1980.

– Initiativtagare till JÅÅJ som bildades 1976 var Jack Hammarström som hade varit stins på stationen i Svanskog. Han var en av dem som såg värdet i att försöka värna Svanskogsbanan för framtiden, säger Trond Aulie som precis som Jack brinner för det 24,6 kilometer långa spåret. Och han har det i blodet. Tronds farfars far var rallare i Norge.

Många lok och vagnar

Med åren har föreningen med i dagsläget cirka 120 medlemmar lyckats att köpa in ett stort antal lok, vagnar och andra järnvägsrelaterade föremål. Man har museer både vid de gamla järnvägsverkstäderna i Åmål och vid stationen i Svaneholm.

– Vi har bland annat fyra fina gamla ånglok från början av 1900-talet, det äldsta från 1908. Det är tillverkat av Motala verkstad och har tillverkningsnummer 401. Utöver det har vi även två små tyska Deutz-lok, flera motordressiner, tre diesellok, tre rälsbussar varav två klassiska orangea Y7 och ett stort antal vagnar, bland annat personvagnar, en restaurangvagn, en kafévagn två sovvagnar, godsvagnar, tankvagnar och en kranvagn.

Restaurangvagnen är ganska speciell. Den användes vid Gustaf V:s jaktresa från Stockholm till Halle-/Hunneberg 1948 och har 46 platser. Den är helt original förutom de nödvändiga uppgraderingar som har gjorts i köket.

– Kungajaktmuseet där vi gärna köpa restaurangvagnen, men den säljer vi inte, säger Trond Aulie.

Flyttas tillbaka i tid

Intresset för JÅÅJ:s egna museer i Åmål och Svaneholm är stort. Här, i de ursprungliga lokalerna har man skapat en tidstypisk anda med hjälp av ett stort antal föremål, bilder och planscher, tidtabeller, biljetter, fordon och maskiner. Det är nästan som om man blivit förflyttad si så där 60-70 år tillbaka i tiden.

– Intresset för museerna är stort. Vi har många besökare inte bara från Sverige utan även från Norge, Tyskland, England och Holland och i stationshuset i Svaneholm har vi även breddat med en utställning om ortens operasångerska Gunnel Eklund.

Rasrisk stoppar trafik

Varje sommar brukar föreningen trafikera Svanskogsbanan, men just nu ligger trafiken nere.

– Ja, tyvärr. Folk ringer hela tiden och frågar när vi ska börja köra igen. Problemet är att det sedan ett par år är rasrisk i tunneln vid Bollsbyn. Det kostar cirka 2,5 miljoner kronor att åtgärda det och det är pengar som vi i dagsläget inte har. Vi har sökt pengar från olika håll, men vi har dessvärre inte fått napp.

– Vi hade hoppats att Åmål och Säffle kommuner som numera äger marken längs banan och vi spåret skulle se vilken stor turistattraktion den är, för i stort sett alla våra turer bruka vara helt fulla, men de ställer bara upp med ett föreningsbidrag på 5 000 kronor vardera. De borde kunna gå in med betydligt mer.

Hoppas på Bergsskolan

JÅÅJ ska nu försöka med en annan lösning.

– Vi ska vända oss till Bergsskolan i Filipstad och erbjuda dem att renovera tunneln som ett utbildningsprojekt, säger Trond Aulie.

Föreningen får i dag in lite pengar på att hyra ut lok till timmerväxling, genom att sälja lite räls och via privatpersoners bidrag.

– Dessutom ökar intresset från filmbranschen att använda sig av våra tågset i olika filmer. Den 7 maj var vårt äldsta ånglok med i en scen vid stationen vid Svanskogs station i Pernilla Augusts film Den allvarsamma leken. I den finns det även scener från Åmål och Åmåls skärgård.

Lånade ut ånglok

En del pengar väntar även från Norge eftersom man nyligen hyrde ut ett av ångloken till den norska museijärnvägen Kröderbanen som går i trakterna av backhoppningsmetropolen Vikersund nordväst om Oslo.

– Nästa år fyller Järnvägssällskapet Åmål–Årjängs järnväg 40 år och då hoppas vi att tågtrafiken kan starta igen och vi har även en idé om att köra en del turer på vintern. Det är en minst lika fin upplevelse.

– Det är fantastiskt att få vara med och bevara en del av den svenska historien. Våra ånglok, diesellok och vagnar är verkligen kultur, poängterar Trond Aulie med eftertryck.

Det fanns en tid då stora delar av landet genomkorsades av järnvägar. Rallarna lade räls genom ett Sverige där industrierna poppade upp och krävde transporter. Och när järnvägen kom växte orterna snabbt, blev stationssamhällen, köpingar och ibland städer.

De frustande ångloken skapade liv och rörelse och detta skedde även i norra Dalsland och sydvästra Värmland där Åmål–Årjängs järnväg invigdes med pompa och ståt den 2 december 1928. Den 73 kilometer långa sträckan stod då klar efter hela elva års byggtid.

Just den långa byggtiden i kombination med att banan blev nästan dubbelt så dyr, 7,7 miljoner kronor, som planerat gjorde att starten för banan inte blev speciellt bra.

– Nej, redan 1932 gick järnvägsbolaget konkurs. I stället tog Bergslagernas järnvägar över trafiken som köptes in av staten 1947 och det blev SJ som skötte driften från 1948.

– Redan året därpå lades stickspåret från Hallanda till Kättilsbyn som ligger uppe vid dagens E18. Att banan förlängdes dit berodde på att det fanns planer på en förlängning vidare upp till Arvika via Glava, men det blev aldrig av.

Läggs delvis ner

– 1954 stängdes trafiken även på sträckan Årjäng–Svanskog (dagens Svaneholm). Efter bara ett år rivs rälsen upp, berättar Trond Aulie som är ordförande i Järnvägssällskapet Åmål–Årjäng sedan 2013.

Först 1966 avslutades persontrafiken mellan Svanskog och Åmål, men tågen slutade inte helt gå för det. Godstrafiken från pappersbruket i Svaneholm fortsatte helt till 1991, men då var Järnvägssällskapet Åmål–Årjängs järnvägs (JÅÅJ) i gång sedan länge med sin trafik. Premiärturen med ånglok på sträckan gjordes på midsommar 1980.

– Initiativtagare till JÅÅJ som bildades 1976 var Jack Hammarström som hade varit stins på stationen i Svanskog. Han var en av dem som såg värdet i att försöka värna Svanskogsbanan för framtiden, säger Trond Aulie som precis som Jack brinner för det 24,6 kilometer långa spåret. Och han har det i blodet. Tronds farfars far var rallare i Norge.

Många lok och vagnar

Med åren har föreningen med i dagsläget cirka 120 medlemmar lyckats att köpa in ett stort antal lok, vagnar och andra järnvägsrelaterade föremål. Man har museer både vid de gamla järnvägsverkstäderna i Åmål och vid stationen i Svaneholm.

– Vi har bland annat fyra fina gamla ånglok från början av 1900-talet, det äldsta från 1908. Det är tillverkat av Motala verkstad och har tillverkningsnummer 401. Utöver det har vi även två små tyska Deutz-lok, flera motordressiner, tre diesellok, tre rälsbussar varav två klassiska orangea Y7 och ett stort antal vagnar, bland annat personvagnar, en restaurangvagn, en kafévagn två sovvagnar, godsvagnar, tankvagnar och en kranvagn.

Restaurangvagnen är ganska speciell. Den användes vid Gustaf V:s jaktresa från Stockholm till Halle-/Hunneberg 1948 och har 46 platser. Den är helt original förutom de nödvändiga uppgraderingar som har gjorts i köket.

– Kungajaktmuseet där vi gärna köpa restaurangvagnen, men den säljer vi inte, säger Trond Aulie.

Flyttas tillbaka i tid

Intresset för JÅÅJ:s egna museer i Åmål och Svaneholm är stort. Här, i de ursprungliga lokalerna har man skapat en tidstypisk anda med hjälp av ett stort antal föremål, bilder och planscher, tidtabeller, biljetter, fordon och maskiner. Det är nästan som om man blivit förflyttad si så där 60-70 år tillbaka i tiden.

– Intresset för museerna är stort. Vi har många besökare inte bara från Sverige utan även från Norge, Tyskland, England och Holland och i stationshuset i Svaneholm har vi även breddat med en utställning om ortens operasångerska Gunnel Eklund.

Rasrisk stoppar trafik

Varje sommar brukar föreningen trafikera Svanskogsbanan, men just nu ligger trafiken nere.

– Ja, tyvärr. Folk ringer hela tiden och frågar när vi ska börja köra igen. Problemet är att det sedan ett par år är rasrisk i tunneln vid Bollsbyn. Det kostar cirka 2,5 miljoner kronor att åtgärda det och det är pengar som vi i dagsläget inte har. Vi har sökt pengar från olika håll, men vi har dessvärre inte fått napp.

– Vi hade hoppats att Åmål och Säffle kommuner som numera äger marken längs banan och vi spåret skulle se vilken stor turistattraktion den är, för i stort sett alla våra turer bruka vara helt fulla, men de ställer bara upp med ett föreningsbidrag på 5 000 kronor vardera. De borde kunna gå in med betydligt mer.

Hoppas på Bergsskolan

JÅÅJ ska nu försöka med en annan lösning.

– Vi ska vända oss till Bergsskolan i Filipstad och erbjuda dem att renovera tunneln som ett utbildningsprojekt, säger Trond Aulie.

Föreningen får i dag in lite pengar på att hyra ut lok till timmerväxling, genom att sälja lite räls och via privatpersoners bidrag.

– Dessutom ökar intresset från filmbranschen att använda sig av våra tågset i olika filmer. Den 7 maj var vårt äldsta ånglok med i en scen vid stationen vid Svanskogs station i Pernilla Augusts film Den allvarsamma leken. I den finns det även scener från Åmål och Åmåls skärgård.

Lånade ut ånglok

En del pengar väntar även från Norge eftersom man nyligen hyrde ut ett av ångloken till den norska museijärnvägen Kröderbanen som går i trakterna av backhoppningsmetropolen Vikersund nordväst om Oslo.

– Nästa år fyller Järnvägssällskapet Åmål–Årjängs järnväg 40 år och då hoppas vi att tågtrafiken kan starta igen och vi har även en idé om att köra en del turer på vintern. Det är en minst lika fin upplevelse.

– Det är fantastiskt att få vara med och bevara en del av den svenska historien. Våra ånglok, diesellok och vagnar är verkligen kultur, poängterar Trond Aulie med eftertryck.