2017-11-11 06:00

2017-11-17 06:23

Uniform kanske är räddningen

MALIN KLING UDDGREN

Hammarö, en vanlig morgon i november 2017:

Sexåringen: Den här tröjan är inte cool!

Jag: Men ge dig. Bussen går strax.

Sexåringen: Jag bryr mig inte! Jag går inte till skolan med den tröjan!

Jag: Jo. Sluta bråka nu!

Sexåringen: Jag hatar dig!

Jag: KLÄ PÅ DIG OCH GÅ TILL BUSSEN!

Sexåringen: Jag önskar att jag var död!

 

Särö, en vanlig dag i skolan 1982:

Klasskamrat: Schyssta kläder!

Jag: Tack! Tycker du?

Klasskamrat: Nä. Jag tycker de är skitfula.

 

Jag hoppas att ni inte känner igen er. Men om ni gör det kanske ni också har funderat över detta med kläder och kläders betydelse.

På Särö skulle man ha Head-jacka, Salomon-ryggsäck, Levis-jeans med isydda kilar, Docksides och Pringle-tröja.

1982 var jag fosterhemsbarnet med second hand-kläder. 1982 var vintage inte trendigt. Det hette inte ens så. Det var bara fattigt.

I nutid är det kontroverserna med den yngste som gör att jag ser skoluniform som en potentiell frälsare. Jag inbillar mig att många familjer tacksamt skulle slippa bråken om kläder.

En skoluniform kommer inte förhindra mobbning, men den gör det omöjligt att peka ut någon på grund av klädsel. Den ger kommunerna möjlighet att gå in och sponsra familjer med skolkläder, utan att någon kan avgöra på barnens kläder hur det står till med ekonomin hemma. Alla kläder köps in centralt av skolan, annars kvarstår ju möjligheten att särskilja sig.

Argumenten mot uniform handlar, som jag uppfattar det, mest om individens rätt att uttrycka sig. Jag förstår inte riktigt de argumenten. De anställda i mataffären hemma verkar hantera sina uniformerade liv galant, liksom sjukvårdspersonal, busschaufförer, tågvärdar, militärer och Lisebergskaniner.

Och tänk på Angus Young i AC/DC. Han har byggt en hel karriär på sin skoluniform.

Eller tänk på hur genialiska personer klär sig. De lägger ingen energi på klädval. I stället uppfinner de Minecraft och relativitetsteorin.

Så, vi kan väl testa?

 

Lördagskram für alle!

 

PS. Mina vinterdäck saknas fortfarande...

Sexåringen: Den här tröjan är inte cool!

Jag: Men ge dig. Bussen går strax.

Sexåringen: Jag bryr mig inte! Jag går inte till skolan med den tröjan!

Jag: Jo. Sluta bråka nu!

Sexåringen: Jag hatar dig!

Jag: KLÄ PÅ DIG OCH GÅ TILL BUSSEN!

Sexåringen: Jag önskar att jag var död!

 

Särö, en vanlig dag i skolan 1982:

Klasskamrat: Schyssta kläder!

Jag: Tack! Tycker du?

Klasskamrat: Nä. Jag tycker de är skitfula.

 

Jag hoppas att ni inte känner igen er. Men om ni gör det kanske ni också har funderat över detta med kläder och kläders betydelse.

På Särö skulle man ha Head-jacka, Salomon-ryggsäck, Levis-jeans med isydda kilar, Docksides och Pringle-tröja.

1982 var jag fosterhemsbarnet med second hand-kläder. 1982 var vintage inte trendigt. Det hette inte ens så. Det var bara fattigt.

I nutid är det kontroverserna med den yngste som gör att jag ser skoluniform som en potentiell frälsare. Jag inbillar mig att många familjer tacksamt skulle slippa bråken om kläder.

En skoluniform kommer inte förhindra mobbning, men den gör det omöjligt att peka ut någon på grund av klädsel. Den ger kommunerna möjlighet att gå in och sponsra familjer med skolkläder, utan att någon kan avgöra på barnens kläder hur det står till med ekonomin hemma. Alla kläder köps in centralt av skolan, annars kvarstår ju möjligheten att särskilja sig.

Argumenten mot uniform handlar, som jag uppfattar det, mest om individens rätt att uttrycka sig. Jag förstår inte riktigt de argumenten. De anställda i mataffären hemma verkar hantera sina uniformerade liv galant, liksom sjukvårdspersonal, busschaufförer, tågvärdar, militärer och Lisebergskaniner.

Och tänk på Angus Young i AC/DC. Han har byggt en hel karriär på sin skoluniform.

Eller tänk på hur genialiska personer klär sig. De lägger ingen energi på klädval. I stället uppfinner de Minecraft och relativitetsteorin.

Så, vi kan väl testa?

 

Lördagskram für alle!

 

PS. Mina vinterdäck saknas fortfarande...