2015-10-16 06:00

2015-10-16 06:00

Tryggare kan ingen vara

KRÖNIKA

Ställ ifrån dig kaffekoppen. Öppna ditt sinne.

Föreställ dig ett samhälle där många jobbar 25-75 procent, har tid för vänner och familj, hinner med ideella åtaganden och vidareutbildning –och klarar sig ekonomiskt. Där skulle åtminstone jag vilja bo.


Verkligheten 2015 ser dock helt annorlunda ut. Vår arbetskraft är sönderstressad och bräcklig. Barn uppfostras och lär sig veta hut av barnvakter. Föreningsarbete tillhör snart det förflutna. Och folkhälsan försämras. (Det finns även många bra saker och positiva utvecklingar i samhället, men det hör hemma i en annan krönika.)

Som en motpol till detta finns det några grupper och politiker som lobbar för att alla ska garanteras en regelbunden inkomst som går att leva på –utan krav på motprestation. Basinkomst, eller medborgarlön, heter denna lösning och är tänkt att ersätta de flesta av dagens bidrag.


Efter noggrann research ser jag personligen stora fördelar med att införa basinkomst. Först och främst behöver vi inte jobba tills vi stupar. Vi kan jobba halvtid, deltid eller vad som nu behagar och samtidigt ha tid och råd att vidareutbilda oss, satsa på våra affärsidéer, få mer tid till filantropi, ideellt arbete, intressen och umgänge.

Några andra viktig aspekter är medmänsklighet och trygghet. Syftet med basinkomst är att ALLA ska klara sig i dagens tuffa klimat, exempelvis vid en abrupt uppsägning, vräkning eller annan livskris. Godare intentioner får man leta efter.

Motståndare till basinkomst menar dock att det finns risk för att somliga slutar att jobba helt och att vi slösar våra skattepengar på individer som inte vill bidra till samhället. Med det argumentet menar man alltså att det enda acceptabla sättet att bidra till samhället är ekonomiskt. Därigenom är alltså alla ideella arbetare och engagerade eldsjälar meningslösa, eller?

Att ge lön till samtliga medborgare är enligt många svårfinansierat. Det kostar skjortan rent utsagt. Hundratals miljarder varje år.


Men bara för att det är svårt behöver det inte betyda omöjligt. Faktum är att en stor del av våra skattepengar faktiskt går till bidrag och det är just dessa pengar som skulle förvandlas till basinkomster. En del av finansieringen finns alltså redan.

Jag tycker i alla fall att idén om basinkomst är en spännande tanke. Vem drömmer inte om ett mer kreativt, filantropiskt och socialt samhälle där vi har varandras rygg?

Precis som att svårt inte är synonymt med omöjligt behöver inte en dröm vara orealistisk och onåbar. Ibland måste man tänka utanför ramarna och våga chansa. I det här fallet utreda möjligheterna för basinkomst.

Trygghet – smakar inte det alldeles ljuvligt till ditt kaffe?

Föreställ dig ett samhälle där många jobbar 25-75 procent, har tid för vänner och familj, hinner med ideella åtaganden och vidareutbildning –och klarar sig ekonomiskt. Där skulle åtminstone jag vilja bo.


Verkligheten 2015 ser dock helt annorlunda ut. Vår arbetskraft är sönderstressad och bräcklig. Barn uppfostras och lär sig veta hut av barnvakter. Föreningsarbete tillhör snart det förflutna. Och folkhälsan försämras. (Det finns även många bra saker och positiva utvecklingar i samhället, men det hör hemma i en annan krönika.)

Som en motpol till detta finns det några grupper och politiker som lobbar för att alla ska garanteras en regelbunden inkomst som går att leva på –utan krav på motprestation. Basinkomst, eller medborgarlön, heter denna lösning och är tänkt att ersätta de flesta av dagens bidrag.


Efter noggrann research ser jag personligen stora fördelar med att införa basinkomst. Först och främst behöver vi inte jobba tills vi stupar. Vi kan jobba halvtid, deltid eller vad som nu behagar och samtidigt ha tid och råd att vidareutbilda oss, satsa på våra affärsidéer, få mer tid till filantropi, ideellt arbete, intressen och umgänge.

Några andra viktig aspekter är medmänsklighet och trygghet. Syftet med basinkomst är att ALLA ska klara sig i dagens tuffa klimat, exempelvis vid en abrupt uppsägning, vräkning eller annan livskris. Godare intentioner får man leta efter.

Motståndare till basinkomst menar dock att det finns risk för att somliga slutar att jobba helt och att vi slösar våra skattepengar på individer som inte vill bidra till samhället. Med det argumentet menar man alltså att det enda acceptabla sättet att bidra till samhället är ekonomiskt. Därigenom är alltså alla ideella arbetare och engagerade eldsjälar meningslösa, eller?

Att ge lön till samtliga medborgare är enligt många svårfinansierat. Det kostar skjortan rent utsagt. Hundratals miljarder varje år.


Men bara för att det är svårt behöver det inte betyda omöjligt. Faktum är att en stor del av våra skattepengar faktiskt går till bidrag och det är just dessa pengar som skulle förvandlas till basinkomster. En del av finansieringen finns alltså redan.

Jag tycker i alla fall att idén om basinkomst är en spännande tanke. Vem drömmer inte om ett mer kreativt, filantropiskt och socialt samhälle där vi har varandras rygg?

Precis som att svårt inte är synonymt med omöjligt behöver inte en dröm vara orealistisk och onåbar. Ibland måste man tänka utanför ramarna och våga chansa. I det här fallet utreda möjligheterna för basinkomst.

Trygghet – smakar inte det alldeles ljuvligt till ditt kaffe?