2015-05-16 06:00

2015-05-16 06:00

En gammal stöt vaknar till

KRÖNIKA

Jag höll upp dörren till den lokala närbutiken för en liten kille i tioårsåldern häromdagen.

Han såg mig rakt i ögonen. Sedan log han stort.

Och så sa han ”tack”.

Då blev jag så häpen att jag bara kunde stamma till svar.

Sedan blev jag glad. Jätteglad!

Jag tänkte: ”det finns trots allt hopp om dagens ungdom”.

Och efter det tänkte jag att ”nu har du allt blivit en gammal stöt på riktigt!”

Sedan släppte jag alla hämningar och tänkte ”Vart är vi på väg! Jag blir häpen över sånt som borde vara självklart!”

För artighet är ju en dygd som verkar närmast utrotningshotad.

Fridlys! säger jag.

Att säga ”hej” när man möter en medmänniska.

Att hålla upp dörren åt en tant.

Att säga ”tack” när man är den där tanten.

Att vinka, kanske le (träna!) och till och med skynda på stegen lite när en bilist stannar för att släppa fram dig vid övergångsstället.

Det är lätt och det är gratis.

Helsike – till och med mina pudlar kan!

De skulle aldrig drömma om att börja äta eller gå ut genom dörren utan att fråga om lov.

Jo. Härmed kommer jag ut som gammal stöt!

Vi har blivit väldigt bra på att stå upp för oss själva, att vara second to none, att veta vårt eget värde.

Men någonstans längs den sköna, självförhärligande vägen glömde vi visst bort att andra människor också kan vara riktigt bra.

Och åtminstone värda ett tack, ett hej och ett stort leende då och då. (Träna!)

Han såg mig rakt i ögonen. Sedan log han stort.

Och så sa han ”tack”.

Då blev jag så häpen att jag bara kunde stamma till svar.

Sedan blev jag glad. Jätteglad!

Jag tänkte: ”det finns trots allt hopp om dagens ungdom”.

Och efter det tänkte jag att ”nu har du allt blivit en gammal stöt på riktigt!”

Sedan släppte jag alla hämningar och tänkte ”Vart är vi på väg! Jag blir häpen över sånt som borde vara självklart!”

För artighet är ju en dygd som verkar närmast utrotningshotad.

Fridlys! säger jag.

Att säga ”hej” när man möter en medmänniska.

Att hålla upp dörren åt en tant.

Att säga ”tack” när man är den där tanten.

Att vinka, kanske le (träna!) och till och med skynda på stegen lite när en bilist stannar för att släppa fram dig vid övergångsstället.

Det är lätt och det är gratis.

Helsike – till och med mina pudlar kan!

De skulle aldrig drömma om att börja äta eller gå ut genom dörren utan att fråga om lov.

Jo. Härmed kommer jag ut som gammal stöt!

Vi har blivit väldigt bra på att stå upp för oss själva, att vara second to none, att veta vårt eget värde.

Men någonstans längs den sköna, självförhärligande vägen glömde vi visst bort att andra människor också kan vara riktigt bra.

Och åtminstone värda ett tack, ett hej och ett stort leende då och då. (Träna!)