2015-04-10 06:00

2015-04-20 12:30

Vi skålar för dåtid, nutid och vår framtid

Kan ni förstå känslan som uppstår då vår yngsta dotter sover hela nätter numera?

Förstår ni den där sprudlande glädjen som kommer i vågor för att ha fått åtta timmars sammanhängande sömn?

Jag vet hur en lottovinnare som precis vunnit miljoner känner sig!

Det kan ju vara så att hon lattjat med oss de senaste elva månaderna men nu lagomt till hon blir ett år snart så valde hon att lägga ner stridsyxan och vara lite hygglig mot oss. Det är man ju väldigt tacksam för.

Men när en strid är slut så är nästa runt hörnet...

Vår äldsta son testar sig fram lite numera, humöret går upp och ner, utbrott hit och dit.

Min bedömning är att han är i ”förpuberteten” om det finns något som heter så vet jag inte men det låter bra och jag gillar när man kan namnge olika symptom.

Å jag förstår honom till fullo, tänk er att ha en lillebrorsa som är ganska exakt två år yngre hack i häl mer eller mindre jämt som är ett energiknippe utan dess like och en lillsyrra som vrålar stup i kvarten när hon inte får uppmärksamhet.

Nog fan skulle man få utbrott då också.

Så nu vill jag ta rollen som den här förstående morsan som är lite skönt tillbakadragen och ger en kram istället för att brusa upp.

Hittills har jag ju inte riktigt lyckats med tanke på att han vrålar titt som tätt att jag är ”sjukt jobbig” så fort jag frågar om allt känns bra.

Så ja, det är kanske något jag får jobba lite mer på helt enkelt.

Vi har haft studsmatt- & cykelpremiär här hemma, så nu kommer jag gå konstant med magsår för att se så barnen inte bryter nacken eller slår ihjäl sig på studsmattan. De har fått nya cykelhjälmar utav mormor och morfar så nu cyklar de så snabbt utanför på gatan att inte ens självaste The Flash skulle hinna ikapp dem.

Det är sladdar och slalomåkning som gäller.

Min man hejar på medan jag står och blundar på dörrtrappan och ropar samtidigt att de inte ska cykla så snabbt!

Min man har varit hockeyspelare på heltid de senaste 18 åren. Denna säsong blev hans sista då han valde att lägga skridskorna på hyllan och anamma 8-17 jobb.

Ett stort steg för honom ett litet mindre för mig. Men ändå ett märkbart steg för oss alla.

Tänk vad många nya människor man har lärt känna genom åren, vänner som har kommit att betytt så mycket för oss och blivit vänner för livet.

Även fast det är tufft i sportvärlden många gånger är det en fantastisk upplevelse att få chansen att se sig om.

Hockeyn har tagit oss till Stockholm, Österrike, Norge och vårt underbara Karlskoga. En resa som jag inte skulle vilja ha ogjord även fast man svurit några gånger över sena träningar och långa bortamatcher.

Ett underbart kapitel sluts för att börja skriva ett nytt och det ska bli spännande.

Ikväll ska jag och min man ha en dejtkväll, vi ska äta tapas på vardagsrumsgolvet och natta barnen tidigt och så ska vi skåla. Jag har längtat efter att skåla, en riktig hejdundrande skål.

Vi ska skåla för livet, för kärleken, för våra barn, för vår hälsa, för puberteten som komma skall och för våra nära och kära som betyder så mycket, vi ska skåla för allt vi har och allt vi drömmer om.

Vi skålar för dåtid, nutid och vår framtid. Vi skålar för sömnen och vi skålar för våren och sommaren!

Skåla med oss ikväll!

Förstår ni den där sprudlande glädjen som kommer i vågor för att ha fått åtta timmars sammanhängande sömn?

Jag vet hur en lottovinnare som precis vunnit miljoner känner sig!

Det kan ju vara så att hon lattjat med oss de senaste elva månaderna men nu lagomt till hon blir ett år snart så valde hon att lägga ner stridsyxan och vara lite hygglig mot oss. Det är man ju väldigt tacksam för.

Men när en strid är slut så är nästa runt hörnet...

Vår äldsta son testar sig fram lite numera, humöret går upp och ner, utbrott hit och dit.

Min bedömning är att han är i ”förpuberteten” om det finns något som heter så vet jag inte men det låter bra och jag gillar när man kan namnge olika symptom.

Å jag förstår honom till fullo, tänk er att ha en lillebrorsa som är ganska exakt två år yngre hack i häl mer eller mindre jämt som är ett energiknippe utan dess like och en lillsyrra som vrålar stup i kvarten när hon inte får uppmärksamhet.

Nog fan skulle man få utbrott då också.

Så nu vill jag ta rollen som den här förstående morsan som är lite skönt tillbakadragen och ger en kram istället för att brusa upp.

Hittills har jag ju inte riktigt lyckats med tanke på att han vrålar titt som tätt att jag är ”sjukt jobbig” så fort jag frågar om allt känns bra.

Så ja, det är kanske något jag får jobba lite mer på helt enkelt.

Vi har haft studsmatt- & cykelpremiär här hemma, så nu kommer jag gå konstant med magsår för att se så barnen inte bryter nacken eller slår ihjäl sig på studsmattan. De har fått nya cykelhjälmar utav mormor och morfar så nu cyklar de så snabbt utanför på gatan att inte ens självaste The Flash skulle hinna ikapp dem.

Det är sladdar och slalomåkning som gäller.

Min man hejar på medan jag står och blundar på dörrtrappan och ropar samtidigt att de inte ska cykla så snabbt!

Min man har varit hockeyspelare på heltid de senaste 18 åren. Denna säsong blev hans sista då han valde att lägga skridskorna på hyllan och anamma 8-17 jobb.

Ett stort steg för honom ett litet mindre för mig. Men ändå ett märkbart steg för oss alla.

Tänk vad många nya människor man har lärt känna genom åren, vänner som har kommit att betytt så mycket för oss och blivit vänner för livet.

Även fast det är tufft i sportvärlden många gånger är det en fantastisk upplevelse att få chansen att se sig om.

Hockeyn har tagit oss till Stockholm, Österrike, Norge och vårt underbara Karlskoga. En resa som jag inte skulle vilja ha ogjord även fast man svurit några gånger över sena träningar och långa bortamatcher.

Ett underbart kapitel sluts för att börja skriva ett nytt och det ska bli spännande.

Ikväll ska jag och min man ha en dejtkväll, vi ska äta tapas på vardagsrumsgolvet och natta barnen tidigt och så ska vi skåla. Jag har längtat efter att skåla, en riktig hejdundrande skål.

Vi ska skåla för livet, för kärleken, för våra barn, för vår hälsa, för puberteten som komma skall och för våra nära och kära som betyder så mycket, vi ska skåla för allt vi har och allt vi drömmer om.

Vi skålar för dåtid, nutid och vår framtid. Vi skålar för sömnen och vi skålar för våren och sommaren!

Skåla med oss ikväll!