2015-02-09 06:00

2015-02-09 09:53

Christer Sjögren i hjärtat

KRÖNIKA

Värmlänningarna kan vara stolta över Christer Sjögren.

Inte bara för att dansbandskungen har sålt fler skivor än Abba i Norden - den mannen är vänligheten personifierad. Om det kan jag vittna.

Min kära mamma Eva gick hastigt bort i januari, 68 år gammal. Hjärtat. Har du läst Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf? Mamma blev lika ”galen” som Jan i Skrolycka på grund av den grymma sjukdomen pannlobsdemens, de sista åren.

Kungen i mammas rike var Christer Sjögren. Han var Idolen, från Vikingatiden intill döden.

Hon höll honom så högt att folk nästan gjorde narr av hennes passion. Men mamma gick sin egen väg; alltid lika stark, godhjärtad, glad och hjälpsam. Lika entusiastisk i skogsarbetet som på dansgolvet, innan sjukdomen kom.

Mamma sa alltid att det viktigaste var att få vara klar i huvudet på ålderns höst. Därför var döden en befrielse för henne.

När mamma dog blev Christer Sjögren en oväntad tröst i sorgen.


Jag skrev till honom utan hopp om svar. Men jag skulle komma att bli överväldigad.

”Har tagit del och läst med innerlighet ditt rörande mail. Och jag måste säga att jag förstår dig! Min far som var en glädjefylld och positiv och hjälpsam människa fick de sista åren av sitt liv diagnosen demens. Han dog 2010. Hur man hjälplös och alltid otillräcklig försöker hjälpa till. Men alla har ”sitt” och man tänker efteråt om man kunnat göra mer... Men så är ju livet. Jag har engagemang som är preliminärbokat 13 feb. Ska kolla om det är flyttbart, jag tror kanske att det kan vara det. Återkommer till dig om några dagar så får vi se om jag kan ställa upp.”


Tre dagar senare
ringer Christer. Samtalet varar i 40 minuter. Det känns som att prata med en gammal god vän. Hans empati berör mig så starkt att ögonen tåras.

På fredag fylls mammas barndomskyrka med toner av My way, Stilla ro och nära och O store gud. Christer gör om slutet på My way, bara för mamma:

”Oh no, not her... She did it her way.”

Hoppas min älskade mamma ler i sin himmel.

Inte bara för att dansbandskungen har sålt fler skivor än Abba i Norden - den mannen är vänligheten personifierad. Om det kan jag vittna.

Min kära mamma Eva gick hastigt bort i januari, 68 år gammal. Hjärtat. Har du läst Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf? Mamma blev lika ”galen” som Jan i Skrolycka på grund av den grymma sjukdomen pannlobsdemens, de sista åren.

Kungen i mammas rike var Christer Sjögren. Han var Idolen, från Vikingatiden intill döden.

Hon höll honom så högt att folk nästan gjorde narr av hennes passion. Men mamma gick sin egen väg; alltid lika stark, godhjärtad, glad och hjälpsam. Lika entusiastisk i skogsarbetet som på dansgolvet, innan sjukdomen kom.

Mamma sa alltid att det viktigaste var att få vara klar i huvudet på ålderns höst. Därför var döden en befrielse för henne.

När mamma dog blev Christer Sjögren en oväntad tröst i sorgen.


Jag skrev till honom utan hopp om svar. Men jag skulle komma att bli överväldigad.

”Har tagit del och läst med innerlighet ditt rörande mail. Och jag måste säga att jag förstår dig! Min far som var en glädjefylld och positiv och hjälpsam människa fick de sista åren av sitt liv diagnosen demens. Han dog 2010. Hur man hjälplös och alltid otillräcklig försöker hjälpa till. Men alla har ”sitt” och man tänker efteråt om man kunnat göra mer... Men så är ju livet. Jag har engagemang som är preliminärbokat 13 feb. Ska kolla om det är flyttbart, jag tror kanske att det kan vara det. Återkommer till dig om några dagar så får vi se om jag kan ställa upp.”


Tre dagar senare
ringer Christer. Samtalet varar i 40 minuter. Det känns som att prata med en gammal god vän. Hans empati berör mig så starkt att ögonen tåras.

På fredag fylls mammas barndomskyrka med toner av My way, Stilla ro och nära och O store gud. Christer gör om slutet på My way, bara för mamma:

”Oh no, not her... She did it her way.”

Hoppas min älskade mamma ler i sin himmel.