2015-11-24 06:00

2015-11-24 06:00

Hanna Peters blir aldrig färdig

BOSTAD: Hon älskar att flytta och göra om

Inredaren och konstnären Hanna Peters växte upp med sågspånsdoft och hantverkssvett. Att göra om, fixa och flytta är en självklar del av hennes liv. Nu har hon landat i ett radhus från 1963. I alla fall tillfälligt.

Ingenting tyder på att Hanna Peters är nyinflyttad i 1960-talsradhuset. Här känns inbott och färdigfixat, tavlorna är uppe och bokhyllorna uppskruvade.

– Såhär såg det ut efter tre dagar, säger hon.

Men så hade hon ett litet försprång jämfört med andra nyinflyttade. Hennes sambo Jens hade redan köpt huset och börjat renovera när hon och de två döttrarna flyttade in.

– Jag hade hellre varit med från början. Det roligaste med inredning är att skissa på planlösningen, lägga golv och bygga om och tapetsera.

Fast färdigfixat är det inte i radhuset - och kommer inte att bli. Hanna Peters lider av en ärftlig åkomma, ett ständigt behov av att förändra och fixa.

– Jag älskar att flytta, göra om, möblera om. ”Jaha, nu är det nytt igen”, säger Jens någon gång i månaden när han kommer hem. Jag växte upp i fyra olika lägenheter som renoverades konstant - sågspånsdoft och hantverkssvett är trygghet och barndom för mig, säger hon.

Orenoverat och sunkigt

Radhuset är byggt 1963 och den förra ägaren hade bott där sedan det byggdes, utan att renovera ett dugg. Mycket var sunkigt och gick inte att rädda, men originalet skymtar i form av detaljer - beslagen på garderoberna i sovrummet kommer från originalskåpen, även om garderoberna från Ikea är nya. Hanna hade gärna behållit lite mer av originalkänslan - en Perstorpskiva i köket till exempel.

– Jag blir alltid lite av en historieforskare när jag flyttar in, jag nördar ner mig något enormt och snokar reda på tidstypiska beslag, träslag, lister. Jag vill inte bo i ett museum, men jag har respekt för arkitekturen - den som har ritat det här området har ju haft en tanke med det.

Hanna Peters har bott i alltifrån 1990-tal till sekelskifte och funkis, och hon brinner för att rädda originalinredningen. Serveringsgångar till exempel är det ont om, när alla vill ha öppen planlösning. Men det är en fin balansgång mellan estetiskt och praktiskt.

– När jag bodde i en sekelskifteslägenhet renoverade vi till originalskick och behöll allt: köket längst in i lägenheten, den pyttelilla jungfrukammaren innanför. Det blev fantastiskt fint, men väldigt opraktiskt för en modern familj.

Mycket är återanvänt

Hanna Peters är inte speciellt intresserad av dyra designmöbler. Gemensamt för det mesta i hemmet är att det är ärvt, fått, inköpt på loppis eller nätauktion. Några enstaka Ikeamöbler får plats.

– Jens hade en massa danska designmöbler när vi flyttade ihop, men han insåg snabbt att det inte var någon idé. Han hade ett superlyxigt soffbord i skiffer och fick jaga oss med glasunderlägg varje dag. Han gav upp och sålde bordet, säger hon.

Och det är praktiskt att köpa möbler på Myrorna när man ändå vill göra om och sälja dem på Blocket efter ett tag.

– Det samma gäller kläder och handväskor och sådant, det är inget jag lägger pengar på eftersom jag ändå vill byta, säger Hanna Peters.

När Hanna inreder hos folk med pengar kan hon bli irriterad på att hon själv inte kan köpa allt hon köper till dem. Men å andra sidan är jakten och fyndandet halva grejen för henne.

– Om jag möblerade upp hela hemmet med Svenskt tenn på ett bräde - vad skulle jag göra sedan då? Att längta och sukta och fynda är halva grejen för mig.

Möblerar om i jul

God mat och ett vackert hem hör ihop för Hanna Peters. Jens är sommelierutbildad, och i köket står en hög vinkyl. Hanna älskar att ha gäster och laga mat.

– Jag gillar att fixa och duka, jag gjorde ambitiösa dukningar redan till tjejmiddagarna i 20-årsåldern.

Hon beskriver sig som en pysseltant också, och en stor julälskare.

– Just nu står jag och stampar otåligt och vill sätta igång med julmöbleringen.

Julmöbleringen?

– Ja? Alltså när man möblerar om inför julen. Flyttar fåtöljen så den står framför brasan, lägger fram filtar och kuddar och tjocka mattor och så. Min brorsa ringde härom dagen och behövde hjälp med sin julmöblering. Det är en självklarhet.

Ingenting tyder på att Hanna Peters är nyinflyttad i 1960-talsradhuset. Här känns inbott och färdigfixat, tavlorna är uppe och bokhyllorna uppskruvade.

– Såhär såg det ut efter tre dagar, säger hon.

Men så hade hon ett litet försprång jämfört med andra nyinflyttade. Hennes sambo Jens hade redan köpt huset och börjat renovera när hon och de två döttrarna flyttade in.

– Jag hade hellre varit med från början. Det roligaste med inredning är att skissa på planlösningen, lägga golv och bygga om och tapetsera.

Fast färdigfixat är det inte i radhuset - och kommer inte att bli. Hanna Peters lider av en ärftlig åkomma, ett ständigt behov av att förändra och fixa.

– Jag älskar att flytta, göra om, möblera om. ”Jaha, nu är det nytt igen”, säger Jens någon gång i månaden när han kommer hem. Jag växte upp i fyra olika lägenheter som renoverades konstant - sågspånsdoft och hantverkssvett är trygghet och barndom för mig, säger hon.

Orenoverat och sunkigt

Radhuset är byggt 1963 och den förra ägaren hade bott där sedan det byggdes, utan att renovera ett dugg. Mycket var sunkigt och gick inte att rädda, men originalet skymtar i form av detaljer - beslagen på garderoberna i sovrummet kommer från originalskåpen, även om garderoberna från Ikea är nya. Hanna hade gärna behållit lite mer av originalkänslan - en Perstorpskiva i köket till exempel.

– Jag blir alltid lite av en historieforskare när jag flyttar in, jag nördar ner mig något enormt och snokar reda på tidstypiska beslag, träslag, lister. Jag vill inte bo i ett museum, men jag har respekt för arkitekturen - den som har ritat det här området har ju haft en tanke med det.

Hanna Peters har bott i alltifrån 1990-tal till sekelskifte och funkis, och hon brinner för att rädda originalinredningen. Serveringsgångar till exempel är det ont om, när alla vill ha öppen planlösning. Men det är en fin balansgång mellan estetiskt och praktiskt.

– När jag bodde i en sekelskifteslägenhet renoverade vi till originalskick och behöll allt: köket längst in i lägenheten, den pyttelilla jungfrukammaren innanför. Det blev fantastiskt fint, men väldigt opraktiskt för en modern familj.

Mycket är återanvänt

Hanna Peters är inte speciellt intresserad av dyra designmöbler. Gemensamt för det mesta i hemmet är att det är ärvt, fått, inköpt på loppis eller nätauktion. Några enstaka Ikeamöbler får plats.

– Jens hade en massa danska designmöbler när vi flyttade ihop, men han insåg snabbt att det inte var någon idé. Han hade ett superlyxigt soffbord i skiffer och fick jaga oss med glasunderlägg varje dag. Han gav upp och sålde bordet, säger hon.

Och det är praktiskt att köpa möbler på Myrorna när man ändå vill göra om och sälja dem på Blocket efter ett tag.

– Det samma gäller kläder och handväskor och sådant, det är inget jag lägger pengar på eftersom jag ändå vill byta, säger Hanna Peters.

När Hanna inreder hos folk med pengar kan hon bli irriterad på att hon själv inte kan köpa allt hon köper till dem. Men å andra sidan är jakten och fyndandet halva grejen för henne.

– Om jag möblerade upp hela hemmet med Svenskt tenn på ett bräde - vad skulle jag göra sedan då? Att längta och sukta och fynda är halva grejen för mig.

Möblerar om i jul

God mat och ett vackert hem hör ihop för Hanna Peters. Jens är sommelierutbildad, och i köket står en hög vinkyl. Hanna älskar att ha gäster och laga mat.

– Jag gillar att fixa och duka, jag gjorde ambitiösa dukningar redan till tjejmiddagarna i 20-årsåldern.

Hon beskriver sig som en pysseltant också, och en stor julälskare.

– Just nu står jag och stampar otåligt och vill sätta igång med julmöbleringen.

Julmöbleringen?

– Ja? Alltså när man möblerar om inför julen. Flyttar fåtöljen så den står framför brasan, lägger fram filtar och kuddar och tjocka mattor och så. Min brorsa ringde härom dagen och behövde hjälp med sin julmöblering. Det är en självklarhet.

Hanna Peters om...

...yrket: ”Jag är inredare till 100 procent, dygnet runt. Bjud hem mig och jag börjar genast ge råd och tips - jag kan inte hålla käften. Det har till och med hänt att jag har börjat slita i möblerna och släpa runt dem. ”

...byggnadsvård: ”Jag älskar verkligen känslan när man börjar riva en tapet och ser flera lager därunder, det är så härligt att känna historiens vingslag.”

...konstnärsskapet: ”Vi har massor av konstnärer i släkten. Jag har alltid vetat att jag också skulle bli konstnär - men jag skaffade mig en utbildning för att också kunna ha ett jobb man kan tjäna pengar på.”

...att flytta: ”Vi kommer säkert att flytta om två-tre år igen. Rent familjekonstellationsmässigt är det lite för litet här, även om jag gillar det mycket inredningsmässigt. Jag börjar ändå alltid ”hemnetknarka” igen efter ett tag.”

...göra om-sjukan: ”Vi hade gäster i söndags och alla sa att vi hade det så fint, och då kan jag också njuta och vara nöjd. Men nu ser jag bara den där balkonggrejen som ska bytas ut, och elementskyddet som inte är på plats.”

Hanna Peters

Ålder: 44 år.

Gör: Inredare, scenograf och konstnär.

Just nu: Inredare i ”Äntligen hemma”, målar tavlor resten av tiden.

Har gjort: ”Jag är egentligen utbildad inom kläder och mode. Jag har gått på Parsons i New York, på Tillskärarakademin och på Beckmans. Jag började jobba som kostymör på tv och teater, men gled snabbt över på scenografi. Båda mina föräldrar är scenografer, och jag försökte i alla fall göra något eget.”

Bor: I ett radhus byggt 1963 i Saltsjöbaden i sydöstra Stockholm.

Med: Jens, 43, som jobbar på MTG, döttrarna Klara, 14 och Irma, 12, och Jens dotter Mathilda, 7.

Drömkap till hemmet: ”Det finns en grön långsoffa på Svenskt tenn, tillverkad av Josef Frank, som jag drömmer om, men aldrig kommer att få. Jag skulle inte köpa den ens om jag hade råd - jag kan få en nästan lika fin för en bråkdel av priset. Men egentligen skulle jag vilja ha allt på Svenskt Tenn när jag tänker efter.”

Kommer aldrig över min tröskel: ”Furumöbler a`la fjällstuga.”

Inspireras av: ”Inredningstidningar, jag gillar att se hur andra har det och hur de tänker. Men också av att åka till Paris eller lyssna på musik, av naturen, av god mat.”

Källa: