2015-09-05 06:00

2015-09-05 06:00

I dag måste vi tala om kvinnor

ANRELL

Och för att göra det ännu svårare: om kvinnors kroppar.
Det onämnbara. Det mest tabubelagda.
I alla fall för en man.

Och för att göra det ä n n u svårare, för en man som inte är modeskapare: om tjocka kvinnor.

Veckans stora hjälte är självklart Agnes Hedengård från Arvika som gjorde en video om sitt liv som glamourös...hmmm... fotomodell i de stora världsstäderna och deklarerade att hon hoppar av modecirkusen. Ni kunde läsa om det här i NWT och massor av svenska tidningar och sajter rapporterade och visade hennes video.

Vad man kunde se där?

En bedårande vacker ung kvinna från Arvika som var i nästan total avsaknad av vare sig Jössehäradsdialekt och underhudsfett.


Jo, på slutet,
när hon blev lite upphetsad över att berätta om modeindustrins sjuka ideal och vad det kostat henne kunde man ana lite av den breda... dialekten som trollband mig och många andra totalt när hon var med i Top model i TV3. Jag och den mig närstående Agnes, 11, satt som förhäxade och tittade då och hon bestämde sig efter det för att hon ska ta sina långa kalvben och bedårande nästan lika långa röda hår till modellvärlden och överge sina dittills dominerande planer på att bli bibliotekarie.

– Ja, ja, sa jag stöttande.

Om jag fattade Agnes Hedengård rätt så är det männen i modebranschen som hetsar de unga modellerna till att hata sitt underhudsfett och sina eventuella former. Jag minns när jag läste Tom Wolfes roman ”En riktig man” hur han lanserade teorin att alla modeskapande män var gay och att de därför ville ha kvinnliga modeller som såg ut som unga smala pojkar; helt utan former, helt utan kvinnliga drag.

Låter lite fördomsfullt i mina öron, men man kan ändå fråga sig varför just modeskaparna är de enda i hela världen som verkar besatta av okvinnliga kvinnor.

Ja, förutom alla kvinnor då, kanske...


Jag känner många
kvinnor, en av dem är en mig närstående fru, och det har inte gått en enda dag av vårt evighetslånga förhållande utan att hon klagat på sin vikt och sin kropp. Trots att hon ser fullständigt normal ut och många skulle säkert beskriva henne som hyfsat smal. Eller trevligt normal, snarare.

– Tycker du att jag är tjock?

– Nej, svarar jag.

– Sluta, du är smal, väser hennes syster trött. Hon tycker att hennes systers tjatar om något hon inte borde tjata om.

Den evigt magra Jenny Strömstedt höll ett väldigt fint Sommar-program förra året där hon berättade att det inte gått en enda dag av hennes vuxna liv där hon inte grubblat på om hon inte är för tjock.

Jag förstår hur hon tänker; jag har jobbat på TV4 – både som chef och som medverkande i rutan – och jag skulle vilja påstå att det inte fanns en enda programledande kvinna på TV4 som inte hade ätstörningar.


Jag skulle dessutom kunna gissa att det numera knappt finns några programledande män som inte har drag av ätstörningar. Fettfixeringen sprider sig som årsringar i den där världen.

Därför var det en befrielse att läsa om Agnes Hedengård och hennes skarpa protest. Alla som såg hennes kropp insåg att hon var den friska – och att modebranschens chefer är de som är sjuka. Och den enda slutsatsen för a l l a borde vara att ta efter Frankrike och stifta lagar som bestämmer att modeller inte får ha ett BMI som är lägre än 18 (Arvika-Agnes har 17,3).

Därför var det också en befrielse att se Mia Parnevik från Örebro som vann alla tänkbara priser i den stora tv-galan Kristallen i måndags där svensk tv belönade årets program och programledare.

Mia Parnevik vann nästan allt.


Upp på scenen stormade en frodig, varm, fullvuxen kvinna som log och tog emot folkets och juryns kärlek. Det flödade av kärlek, mjölk och honung och ingen kunde annat än se att kvinnan, som stundtals brukar hänga i Munkfors centrum med svärfar Bosse och maken Jesper, är en människa som vet hur man lever som en hel kvinna utan att behöva kastrera bort sin personlighet och eller sin kropp.

Jag älskade det.

Mia Parnevik och Agnes Hedengård – se där kvinnorna som gjorde det mesta och det bästa för Sveriges kvinnor den här veckan och kanske under hela 2015.

Och för att göra det ä n n u svårare, för en man som inte är modeskapare: om tjocka kvinnor.

Veckans stora hjälte är självklart Agnes Hedengård från Arvika som gjorde en video om sitt liv som glamourös...hmmm... fotomodell i de stora världsstäderna och deklarerade att hon hoppar av modecirkusen. Ni kunde läsa om det här i NWT och massor av svenska tidningar och sajter rapporterade och visade hennes video.

Vad man kunde se där?

En bedårande vacker ung kvinna från Arvika som var i nästan total avsaknad av vare sig Jössehäradsdialekt och underhudsfett.


Jo, på slutet,
när hon blev lite upphetsad över att berätta om modeindustrins sjuka ideal och vad det kostat henne kunde man ana lite av den breda... dialekten som trollband mig och många andra totalt när hon var med i Top model i TV3. Jag och den mig närstående Agnes, 11, satt som förhäxade och tittade då och hon bestämde sig efter det för att hon ska ta sina långa kalvben och bedårande nästan lika långa röda hår till modellvärlden och överge sina dittills dominerande planer på att bli bibliotekarie.

– Ja, ja, sa jag stöttande.

Om jag fattade Agnes Hedengård rätt så är det männen i modebranschen som hetsar de unga modellerna till att hata sitt underhudsfett och sina eventuella former. Jag minns när jag läste Tom Wolfes roman ”En riktig man” hur han lanserade teorin att alla modeskapande män var gay och att de därför ville ha kvinnliga modeller som såg ut som unga smala pojkar; helt utan former, helt utan kvinnliga drag.

Låter lite fördomsfullt i mina öron, men man kan ändå fråga sig varför just modeskaparna är de enda i hela världen som verkar besatta av okvinnliga kvinnor.

Ja, förutom alla kvinnor då, kanske...


Jag känner många
kvinnor, en av dem är en mig närstående fru, och det har inte gått en enda dag av vårt evighetslånga förhållande utan att hon klagat på sin vikt och sin kropp. Trots att hon ser fullständigt normal ut och många skulle säkert beskriva henne som hyfsat smal. Eller trevligt normal, snarare.

– Tycker du att jag är tjock?

– Nej, svarar jag.

– Sluta, du är smal, väser hennes syster trött. Hon tycker att hennes systers tjatar om något hon inte borde tjata om.

Den evigt magra Jenny Strömstedt höll ett väldigt fint Sommar-program förra året där hon berättade att det inte gått en enda dag av hennes vuxna liv där hon inte grubblat på om hon inte är för tjock.

Jag förstår hur hon tänker; jag har jobbat på TV4 – både som chef och som medverkande i rutan – och jag skulle vilja påstå att det inte fanns en enda programledande kvinna på TV4 som inte hade ätstörningar.


Jag skulle dessutom kunna gissa att det numera knappt finns några programledande män som inte har drag av ätstörningar. Fettfixeringen sprider sig som årsringar i den där världen.

Därför var det en befrielse att läsa om Agnes Hedengård och hennes skarpa protest. Alla som såg hennes kropp insåg att hon var den friska – och att modebranschens chefer är de som är sjuka. Och den enda slutsatsen för a l l a borde vara att ta efter Frankrike och stifta lagar som bestämmer att modeller inte får ha ett BMI som är lägre än 18 (Arvika-Agnes har 17,3).

Därför var det också en befrielse att se Mia Parnevik från Örebro som vann alla tänkbara priser i den stora tv-galan Kristallen i måndags där svensk tv belönade årets program och programledare.

Mia Parnevik vann nästan allt.


Upp på scenen stormade en frodig, varm, fullvuxen kvinna som log och tog emot folkets och juryns kärlek. Det flödade av kärlek, mjölk och honung och ingen kunde annat än se att kvinnan, som stundtals brukar hänga i Munkfors centrum med svärfar Bosse och maken Jesper, är en människa som vet hur man lever som en hel kvinna utan att behöva kastrera bort sin personlighet och eller sin kropp.

Jag älskade det.

Mia Parnevik och Agnes Hedengård – se där kvinnorna som gjorde det mesta och det bästa för Sveriges kvinnor den här veckan och kanske under hela 2015.

  • Lasse Anrell lasse.anrell@nwt.se

Veckans musik

Eva Dahlgren har gjort den fina slutsången ”Filmen om oss” till den fantastiska filmen ”Jag är Ingrid” om Ingrid Bergman. Se, lyssna och njut.