2015-05-16 06:00

2015-05-16 09:27

Lite gift piggar upp både pelargoner och människor

KRÖNIKA

Jag är ute på pelargonturné så här års och i år har jag mest varit i Värmland och Dalarna. Karlstad i tisdags och sen direkt till Stockholm och i dag är jag i Åstorp utanför Karlstad, så det är ett himla flackande just nu.

Men jag har kul med alla förtjusande damer som kommer och lyssnar när jag pratar, så jag ska inte klaga.

Mina pelargongig handlar om allt mellan himmel och jord, men i år har det handlat väldigt mycket om jord, det kan jag ju erkänna.

Pelargonjord, till exempel, denna märkliga lilla uppfinning som saluförs för dyra pengar. Jag skrev för några år sen om det här geschäftet och rapporterade att det inte finns några undersökningar som visar att det som kostar 30 spänn extra och påstås göra underverk med små sticklingar eller pampiga Mårbackor är bättre än annan jord.

Jag kan rapportera att det fortfarande inte finns en enda seriös undersökning som visar att ”pelargonjord” har en enda promilles bättre kvalitet för pelargoner än annan jord. Så det så.

Sådant där kan jag berätta och då får mina paranta pelargondamer något dunkelt trött i blicken, och det vill man ju inte medverka till, så då tillägger jag att det inte finns någon undersökning som visar att den är sämre heller.

Då blir de lite lugnade.

Jag säger att man med fördel kan handla billiga pelargoner. 19.90. Fem för hundra spänn. Blir oftast hur fina som helst på några veckor. Eller de där utblommade, fula, misskötta som blomsterhandlare nästan ger bort eller slänger på komposten. De är ofta rariteter. Misshandlade som de är tigger de efter kärlek och respekt och svarar på minsta beröring och omtanke. Lite vatten, lite droger, lite sol och värme och uppmärksamhet och de börjar tindra och känna tilltro igen.

Sådant tycker tanterna om att höra. Jag också. Allt som visar att pelargoner är precis som vanliga människor ger oss tillförsikt.

Vi pratade om Bosse Rappne i Karlstad i tisdags.

Jag hade just sagt att jag inte beskär mina pelargoner alls för jag tycker att det är fullständigt vansinne att beskära friska pelargoner när en kvinna sa:

– Du Lasse, jag lyssnade på han Rappne i tv och han sa att man ska beskära sina pelargoner väldigt hårt, man ska visst skära av dem ända nere vid jorden.

– Jag vet att han säger så, men Bosse Rappne och jag tycker precis olika om en massa olika saker och det här är en. Vi har till och med debatterat det där i TV4.

– Han sa att dom blir mycket bredare och yvigare om man gör så, sa kvinnan och jag sa att jag tror att Rappne har alldeles rätt, men att hela hans resonemang bygger på att man på typiskt svenskt villasätt misshandlat sina pelargoner i källaren hela vintern. Jag tror att Bosse, så rar och förtjusande han må vara i tv, är en man som långa mörka vintermånader stänger in sina små sköra pelargoner i källaren likt en pelargonvärldens egen Josef Fritzl.

– Usch, tyckte tanterna.

– Usch och fy, tyckte jag.

Jag berättade att han trots allt är en trevlig man. Häromåret var jag på hans fina Ulriksdals slottsträdgård och pratade om pelargoner och då hade han bakat sockerkaka med rosenpelargoner i degen och övertäckt dem med pelargonglasyr, Hur förtjusande som helst.

Ingen skugga över Rappne.

I alla fall inte utanför hans källare.

Vi pratade rätt mycket skit också i tisdags. Om vad man ska ge för gödsel.

– Flytande blå korn, sa jag.

– Kaffesump, sa en kvinna i publiken.

– Magnecyl, berättade jag att en annan kvinna tipsat mig om.

– Kiss, sa en tredje.

– I stort sett allt utom blå korn, berättade jag att Bosse Rappne sagt när jag frågade om varför han inte säljer det i sin butik.

– Varför inte, frågade jag.

– Det är gift, sa han.

– Ja, men lite gift är ju sådant som vi människor vill ha hela tiden för att pigga upp oss med. Cigaretter, brännvin, rödtjut, dansbandsmusik, ryssfemmor, nävgröt med fläsk – allt sådant som är förbjudet vill vi ju ha. Vill du verkligen missunna dina källarnupna pelargoner en smula uppiggande gift?

Jag fick inget svar.

Men jag har kul med alla förtjusande damer som kommer och lyssnar när jag pratar, så jag ska inte klaga.

Mina pelargongig handlar om allt mellan himmel och jord, men i år har det handlat väldigt mycket om jord, det kan jag ju erkänna.

Pelargonjord, till exempel, denna märkliga lilla uppfinning som saluförs för dyra pengar. Jag skrev för några år sen om det här geschäftet och rapporterade att det inte finns några undersökningar som visar att det som kostar 30 spänn extra och påstås göra underverk med små sticklingar eller pampiga Mårbackor är bättre än annan jord.

Jag kan rapportera att det fortfarande inte finns en enda seriös undersökning som visar att ”pelargonjord” har en enda promilles bättre kvalitet för pelargoner än annan jord. Så det så.

Sådant där kan jag berätta och då får mina paranta pelargondamer något dunkelt trött i blicken, och det vill man ju inte medverka till, så då tillägger jag att det inte finns någon undersökning som visar att den är sämre heller.

Då blir de lite lugnade.

Jag säger att man med fördel kan handla billiga pelargoner. 19.90. Fem för hundra spänn. Blir oftast hur fina som helst på några veckor. Eller de där utblommade, fula, misskötta som blomsterhandlare nästan ger bort eller slänger på komposten. De är ofta rariteter. Misshandlade som de är tigger de efter kärlek och respekt och svarar på minsta beröring och omtanke. Lite vatten, lite droger, lite sol och värme och uppmärksamhet och de börjar tindra och känna tilltro igen.

Sådant tycker tanterna om att höra. Jag också. Allt som visar att pelargoner är precis som vanliga människor ger oss tillförsikt.

Vi pratade om Bosse Rappne i Karlstad i tisdags.

Jag hade just sagt att jag inte beskär mina pelargoner alls för jag tycker att det är fullständigt vansinne att beskära friska pelargoner när en kvinna sa:

– Du Lasse, jag lyssnade på han Rappne i tv och han sa att man ska beskära sina pelargoner väldigt hårt, man ska visst skära av dem ända nere vid jorden.

– Jag vet att han säger så, men Bosse Rappne och jag tycker precis olika om en massa olika saker och det här är en. Vi har till och med debatterat det där i TV4.

– Han sa att dom blir mycket bredare och yvigare om man gör så, sa kvinnan och jag sa att jag tror att Rappne har alldeles rätt, men att hela hans resonemang bygger på att man på typiskt svenskt villasätt misshandlat sina pelargoner i källaren hela vintern. Jag tror att Bosse, så rar och förtjusande han må vara i tv, är en man som långa mörka vintermånader stänger in sina små sköra pelargoner i källaren likt en pelargonvärldens egen Josef Fritzl.

– Usch, tyckte tanterna.

– Usch och fy, tyckte jag.

Jag berättade att han trots allt är en trevlig man. Häromåret var jag på hans fina Ulriksdals slottsträdgård och pratade om pelargoner och då hade han bakat sockerkaka med rosenpelargoner i degen och övertäckt dem med pelargonglasyr, Hur förtjusande som helst.

Ingen skugga över Rappne.

I alla fall inte utanför hans källare.

Vi pratade rätt mycket skit också i tisdags. Om vad man ska ge för gödsel.

– Flytande blå korn, sa jag.

– Kaffesump, sa en kvinna i publiken.

– Magnecyl, berättade jag att en annan kvinna tipsat mig om.

– Kiss, sa en tredje.

– I stort sett allt utom blå korn, berättade jag att Bosse Rappne sagt när jag frågade om varför han inte säljer det i sin butik.

– Varför inte, frågade jag.

– Det är gift, sa han.

– Ja, men lite gift är ju sådant som vi människor vill ha hela tiden för att pigga upp oss med. Cigaretter, brännvin, rödtjut, dansbandsmusik, ryssfemmor, nävgröt med fläsk – allt sådant som är förbjudet vill vi ju ha. Vill du verkligen missunna dina källarnupna pelargoner en smula uppiggande gift?

Jag fick inget svar.

Veckans musik

Den här veckan firar vi självklart att det är 50 år sen The Rolling Stones spelade in Satisfaction med alla gitarriffs moder.