2015-01-23 06:00

2015-01-23 06:00

Det där med kläder

CHATTERKRÖNIKA

Kläder behöver man för att inte framstå som fullständigt naken, det förstår jag, men sedan blir det kruxigare.

Ta det här med handskar till exempel; som ska vara gjorda och utformade för att fylla en praktisk funktion, för att skydda händerna under arbete. Kan någon då vänligen förklara vems händer som egentligen ligger till grund för standarden på arbetshandskar? Det tycks vara någon med oerhört små tummar, och oproportionerligt långa lillfingrar.

Modet är en sak som man inte blir riktigt klok på. Kanske är det inte meningen heller. Ta baddräkter som ett annat exempel. Det blir bara större och större hål i dem, trots att anledningen till att man väljer baddräkt framför bikini väl ändå måste vara att det finns mer av den.


Kläder ska man ha för att skydda sig och för att värma sig. Men var kommer då den stickade t-shirten i ylle in i bilden? När i all världen är det tänkt att man ska ha en sådan på sig? På sommaren är det för varmt med ylle och på vintern är det för kallt med t-shirt.

Jag känner mig – och ser säkert också så ut – malplacerad i klädaffärer. Klampande runt i mina gamla kängor, betraktande kläderna på galgarna som om de vore obegripliga modernistiska färgfläckar hängandes i en konsthall. Ibland skrattar jag åt någon mer abstrakt kreation och hoppas samtidigt att ingen ser mig. Är det riktigt normalt att skratta åt kläder? Kanske inte. Men det kan ju i många fall visa sig billigare än att köpa dem.


Det tycks ibland som om definitionen av mode är att ta ett användbart plagg och sätta dit ett par sömmar till som förvandlar plagget till hälften så användbart och dubbelt så dyrt. Vad det nu ska vara bra för.

Modeintresserade strävar nog ofta efter att se unika ut – vilket de med klädkedjornas hjälp åstadkommer genom att köpa en unik look som får dem att se precis lika unika och precis likadana ut som alla andra som också har köpt den looken. Vilket ofta många har. Det är därför det kallas mode.

Själv väntar jag bara på att det ska bli modernt att vara omodern, för då ligger jag i framkant. Dessutom ser jag fram emot att kunna köpa ett par handskar som faktiskt sitter ordentligt på händerna, och en vanlig t-shirt som varken är stickad eller har något tryck på sig. I och för sig har vi tryckfrihet i Sverige, men var snäll och låt bli mina tröjor, tack.

Ta det här med handskar till exempel; som ska vara gjorda och utformade för att fylla en praktisk funktion, för att skydda händerna under arbete. Kan någon då vänligen förklara vems händer som egentligen ligger till grund för standarden på arbetshandskar? Det tycks vara någon med oerhört små tummar, och oproportionerligt långa lillfingrar.

Modet är en sak som man inte blir riktigt klok på. Kanske är det inte meningen heller. Ta baddräkter som ett annat exempel. Det blir bara större och större hål i dem, trots att anledningen till att man väljer baddräkt framför bikini väl ändå måste vara att det finns mer av den.


Kläder ska man ha för att skydda sig och för att värma sig. Men var kommer då den stickade t-shirten i ylle in i bilden? När i all världen är det tänkt att man ska ha en sådan på sig? På sommaren är det för varmt med ylle och på vintern är det för kallt med t-shirt.

Jag känner mig – och ser säkert också så ut – malplacerad i klädaffärer. Klampande runt i mina gamla kängor, betraktande kläderna på galgarna som om de vore obegripliga modernistiska färgfläckar hängandes i en konsthall. Ibland skrattar jag åt någon mer abstrakt kreation och hoppas samtidigt att ingen ser mig. Är det riktigt normalt att skratta åt kläder? Kanske inte. Men det kan ju i många fall visa sig billigare än att köpa dem.


Det tycks ibland som om definitionen av mode är att ta ett användbart plagg och sätta dit ett par sömmar till som förvandlar plagget till hälften så användbart och dubbelt så dyrt. Vad det nu ska vara bra för.

Modeintresserade strävar nog ofta efter att se unika ut – vilket de med klädkedjornas hjälp åstadkommer genom att köpa en unik look som får dem att se precis lika unika och precis likadana ut som alla andra som också har köpt den looken. Vilket ofta många har. Det är därför det kallas mode.

Själv väntar jag bara på att det ska bli modernt att vara omodern, för då ligger jag i framkant. Dessutom ser jag fram emot att kunna köpa ett par handskar som faktiskt sitter ordentligt på händerna, och en vanlig t-shirt som varken är stickad eller har något tryck på sig. I och för sig har vi tryckfrihet i Sverige, men var snäll och låt bli mina tröjor, tack.

Linnea Gelland

Bor: Visby

Ålder: 19 år