2018-01-18 17:56

2018-01-18 17:56

Thore Andersson gick sin egen väg

KONST: Rackstadmuseet visar den egensinnige konstnärens verk

Konstnären Thore Andersson var en i hög grad självständig tänkare.
Han var också en fin målare och tecknare, en intressant skribent och brevkorrespondent.
Däremot – och det slet på mångas tålamod – hyste han en del milt uttryckt provokativa politiska åsikter.
Han var inte heller den mest sociala.
Ett samtal med målaren i Myrom kunde någon gång vara som att trampa omkring på mycket tunn is.

Under lördagen öppnar Rackstadmuseet en utställning med verk av Thore Andersson.

Utställningen har – beroende på vilket pressmaterial man läser – två olika och likartade underrubriker: ”Färg och geometri” och ”Tanke, färg och form”.

Det är naturligtvis två versioner med i princip samma innehåll.

För Thore Andersson (1919–2002) var verkligen en tänkare. Och hans förmåga att utnyttja färgen var stor.

Formmässigt var Thore Andersson (vilket konstnären Bertil Bengtsson understryker i en katalogtext) influerad av arkitektur och en därmed besläktad ”kubisticerande stil”.

Kanske det tillhör ovanligheterna att en konstnär arbetar som husarkitekt, men Thore Andersson var nu en gång för alla en ovanlig konstnär. Han ritade hus, ett tiotal.

– Men han var inte så lätt att leva med, kommenterar Marja i Myrom, konstnären, som under många år var Thore Anderssons livspartner.

Två sidor

Marja (Hallstensson) i Myrom pekar på att den man hon levde med – han var nästan 40 år äldre – hade ”två sidor”.

– Han var en otroligt bra konstnär, säger hon, och när det gällde själva konsten var han mycket krävande och rättvis.

Den andra ”sidan” erbjöd en annan bild av konstnären: Något bitter, skarpt politisk (hans tidskrift ”Vilda västern” bär syn för sägen!), lätt att krocka med i samtal.

(Men samtidigt verkade han aldrig ingrott långsint, detta en kommentar från denna artikels skribent).

Allkonstnär

Att Rackstadmuseet nu presenterar denna ofta mycket spännande målare är rätt och riktigt.

Han bodde i Myrom, han var född i Eda, och hela hans konstnärliga verksamhet får betraktaren att tänka på Arvikakonstnärernas mångsidighet; Thore Andersson sysslade ju inte bara med måleri.

Han var - noterar nyss citerade Bertil Bengtsson – en ”allkonstnär”: Keramik, skulptur, grafik, fiolbygge (!), arkitektur...

Och man kan tillägga att ett par av det tiotal hus han ritade finns kvar, ett i Arvika och ett i Säffle.

DV var Thores far

Ingenting förvånar att husen är ritade i funkisstil; ”funkis” antyds då och då i några av konstnärens stadsmotiv även när dessa är hämtade från åren i Spanien.

Thore Andersson växte upp i Munkfors, studerade konst för Otte Sköld i Stockholm, och han umgicks i konstnärs – och författarkretsar. Några av hans bekant var författarna Helmer Grundström och Nils Ferlin, Artur Lundkvist och Axel Liffner.

Även mer utpräglade 40-talister tillhörde umgänget, inte minst novellisten Gustaf Rune Eriks (”Blått är de förlorades färg”), som under många år dessutom upprätthöll en mycket intensiv brevkontakt med Thore Andersson.

Men stundtals också med konstnärens på sid tid mycket omskrivne far, skräddare, författaren och - efter att ha inspirerats av sonen - konstnären D V Andersson.

David Verner Andersson (”DV” eller ”Deve”) uppmuntrade sonen Thore att bli konstnär, ett bland många tecken på att det Anderssonska hemmet var något annorlunda: Ett mer säkert och inkomsttryggat förvärvsarbete hade nog legat nära tillhands i rådgivningen.

Men DV Andersson var lika ovanlig som sonen skulle bli, och han var utrustad med stort civilkurage, rent ut sagt mod, och gick till storms mot diverse nazistiska tendenser på den östra sidan om svensk-norska riksgränsen ( läs: Värmland!).

Samtidigt som han var en uttalad motståndare till de tyska ockupanterna i Norge.

Fallet Jutzi (en deserterad tysk soldat) engagerade DV Andersson och gjorde honom känd.

Religiositet

Det var hos far och mor (Anna Strandberg) som Thore Andersson lärde sig att tänka klart och självständigt.

Och det var Otte Sköld och konstnärskolleger i Stockholm som bidrog till att hans stora talang som målare och tecknare utvecklades.

Thore Andersson tillbringade tid i Paris i slutet av 40-talet, han tog intryck av dåtidens måleri, och han kom med åren att engagera sig i ett religiöst tänkande som också kom att avspeglas i hans bilder.

Här kan man faktiskt låta tankarna .löpa iväg till Thor Fagerkvist, konstnärskollegan, även om de två kanske inte hade så mycket mer än konsten gemensamt.

Nakenbilder

Bertil Bengtsson skriver i katalogtexten till utställningen om konstnärens ”tunga färgklanger” som senare skulle få mer ljus och lätthet, han skriver om stadsbilderna och arkitekturen och hur kubismen spelade en roll för Thore Andersson.

Han nämner också kvinnobilderna, nakenstudierna.

Även inom detta område var Thore Andersson en skicklig målare, en bildskapare med sinne för värme och hetta, nyanser och ren skönhet.

Att han gjorde en bok som till vissa delar tar upp detta finns det anledning att vara tacksam för, boken ”Marja naken” är intressant och originell.

Att boken retade en del, irriterade och upprörde, ja, det kanske ökade konstnärens bitterhet.

Å andra sidan kanske han inte brydde sig mycket om kritikerna. Han gick sin egen väg.

Fotnot: Utställningen på Rackstadmuseet invigs klockan 13.00 på lördagen. Det sker genom att museichefen Anna Skoglund samtalar med Per-Inge Fridlund, en av Rackstadmuseets skapare, dessutom vän till utställaren. Under vernissaglördagen håller Rackstadmuseet öppet klockan 11.00–16.00.

Under lördagen öppnar Rackstadmuseet en utställning med verk av Thore Andersson.

Utställningen har – beroende på vilket pressmaterial man läser – två olika och likartade underrubriker: ”Färg och geometri” och ”Tanke, färg och form”.

Det är naturligtvis två versioner med i princip samma innehåll.

För Thore Andersson (1919–2002) var verkligen en tänkare. Och hans förmåga att utnyttja färgen var stor.

Formmässigt var Thore Andersson (vilket konstnären Bertil Bengtsson understryker i en katalogtext) influerad av arkitektur och en därmed besläktad ”kubisticerande stil”.

Kanske det tillhör ovanligheterna att en konstnär arbetar som husarkitekt, men Thore Andersson var nu en gång för alla en ovanlig konstnär. Han ritade hus, ett tiotal.

– Men han var inte så lätt att leva med, kommenterar Marja i Myrom, konstnären, som under många år var Thore Anderssons livspartner.

Två sidor

Marja (Hallstensson) i Myrom pekar på att den man hon levde med – han var nästan 40 år äldre – hade ”två sidor”.

– Han var en otroligt bra konstnär, säger hon, och när det gällde själva konsten var han mycket krävande och rättvis.

Den andra ”sidan” erbjöd en annan bild av konstnären: Något bitter, skarpt politisk (hans tidskrift ”Vilda västern” bär syn för sägen!), lätt att krocka med i samtal.

(Men samtidigt verkade han aldrig ingrott långsint, detta en kommentar från denna artikels skribent).

Allkonstnär

Att Rackstadmuseet nu presenterar denna ofta mycket spännande målare är rätt och riktigt.

Han bodde i Myrom, han var född i Eda, och hela hans konstnärliga verksamhet får betraktaren att tänka på Arvikakonstnärernas mångsidighet; Thore Andersson sysslade ju inte bara med måleri.

Han var - noterar nyss citerade Bertil Bengtsson – en ”allkonstnär”: Keramik, skulptur, grafik, fiolbygge (!), arkitektur...

Och man kan tillägga att ett par av det tiotal hus han ritade finns kvar, ett i Arvika och ett i Säffle.

DV var Thores far

Ingenting förvånar att husen är ritade i funkisstil; ”funkis” antyds då och då i några av konstnärens stadsmotiv även när dessa är hämtade från åren i Spanien.

Thore Andersson växte upp i Munkfors, studerade konst för Otte Sköld i Stockholm, och han umgicks i konstnärs – och författarkretsar. Några av hans bekant var författarna Helmer Grundström och Nils Ferlin, Artur Lundkvist och Axel Liffner.

Även mer utpräglade 40-talister tillhörde umgänget, inte minst novellisten Gustaf Rune Eriks (”Blått är de förlorades färg”), som under många år dessutom upprätthöll en mycket intensiv brevkontakt med Thore Andersson.

Men stundtals också med konstnärens på sid tid mycket omskrivne far, skräddare, författaren och - efter att ha inspirerats av sonen - konstnären D V Andersson.

David Verner Andersson (”DV” eller ”Deve”) uppmuntrade sonen Thore att bli konstnär, ett bland många tecken på att det Anderssonska hemmet var något annorlunda: Ett mer säkert och inkomsttryggat förvärvsarbete hade nog legat nära tillhands i rådgivningen.

Men DV Andersson var lika ovanlig som sonen skulle bli, och han var utrustad med stort civilkurage, rent ut sagt mod, och gick till storms mot diverse nazistiska tendenser på den östra sidan om svensk-norska riksgränsen ( läs: Värmland!).

Samtidigt som han var en uttalad motståndare till de tyska ockupanterna i Norge.

Fallet Jutzi (en deserterad tysk soldat) engagerade DV Andersson och gjorde honom känd.

Religiositet

Det var hos far och mor (Anna Strandberg) som Thore Andersson lärde sig att tänka klart och självständigt.

Och det var Otte Sköld och konstnärskolleger i Stockholm som bidrog till att hans stora talang som målare och tecknare utvecklades.

Thore Andersson tillbringade tid i Paris i slutet av 40-talet, han tog intryck av dåtidens måleri, och han kom med åren att engagera sig i ett religiöst tänkande som också kom att avspeglas i hans bilder.

Här kan man faktiskt låta tankarna .löpa iväg till Thor Fagerkvist, konstnärskollegan, även om de två kanske inte hade så mycket mer än konsten gemensamt.

Nakenbilder

Bertil Bengtsson skriver i katalogtexten till utställningen om konstnärens ”tunga färgklanger” som senare skulle få mer ljus och lätthet, han skriver om stadsbilderna och arkitekturen och hur kubismen spelade en roll för Thore Andersson.

Han nämner också kvinnobilderna, nakenstudierna.

Även inom detta område var Thore Andersson en skicklig målare, en bildskapare med sinne för värme och hetta, nyanser och ren skönhet.

Att han gjorde en bok som till vissa delar tar upp detta finns det anledning att vara tacksam för, boken ”Marja naken” är intressant och originell.

Att boken retade en del, irriterade och upprörde, ja, det kanske ökade konstnärens bitterhet.

Å andra sidan kanske han inte brydde sig mycket om kritikerna. Han gick sin egen väg.

Fotnot: Utställningen på Rackstadmuseet invigs klockan 13.00 på lördagen. Det sker genom att museichefen Anna Skoglund samtalar med Per-Inge Fridlund, en av Rackstadmuseets skapare, dessutom vän till utställaren. Under vernissaglördagen håller Rackstadmuseet öppet klockan 11.00–16.00.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.