2018-03-02 17:09

2018-03-02 17:09

Donners roman från finska inbördeskriget

BOK: Ur papplådor med brev och dagböcker

Jörn Donner
Blod är tunnare än vatten
Albert Bonniers Förlag

Nyligen fyllde författaren, filmaren och mångsysslaren Jörn Donner 85 år. Födelsedagen sammanföll med utgivningen av hans senaste bok Blod är tunnare än vatten.

Om jag räknat rätt är detta Donners 68:e bok i ordningen.

Den nya boken inleds med ett ”företal” där författaren beskriver hur han bland arvedelarna efter sin far hittade tre bruna papplådor med brev, dagböcker och andra dokument. Innehållet handlade på olika sätt om faderns vän Alexander och hans upplevelser under finska inbördeskriget 1918.

I en av lådorna fanns också ett brev från fadern där han ber sonen sortera och sammanställa innehållet i dokumenten för att på så sätt berätta Alexanders historia.

 

Förutsättningen och ramberättelsen är alltså att de skildringar vi får ta del av i romanen Blod är tunnare än vatten grundar sig på sonens sammanställning av faderns fragmentariska dokument. Men här finns också annat material som sonen/författaren använt och även återgett i långa citat. Det är bland annat material från Finlands riksarkiv och dagböcker som detaljerat beskriver blodiga strider mellan de vita och röda styrkorna under inbördeskriget.

I romanens början får vi möta den rysk-judiske Alexander när han precis tagit sig över gränsen från Ryssland till Finland. Det är i slutet av april 1918 och han är på flykt undan bolsjevikerna på väg till det hus han äger på Karelska näset. När han kommer fram till huset möts han av en finsk kvinna som bosatt sig där. Hon heter Anna och försöker först tvinga iväg Alexander under pistolhot, men låter honom sedan bo med henne i huset.

 

Anna och Alexander inleder ett förhållande och ganska snart utvecklas handlingen i Blod är tunnare än vatten till ett triangeldrama.

Den tredje parten är ”Kaptenen”, de vita truppernas befäl i området som Anna är anställd som sekreterare åt. Utan att avslöja för mycket, utvecklas mellan dessa tre ett spel som handlar om kärlek och sexualitet, makt och rädsla, liv och död.

Vi får inte veta så mycket om varken Alexander eller Annas bakgrunder. Att de två bär med sig traumatiska upplevelser och förluster står dock klart och Jörn Donners skildring av den utsatthet krig och förföljelse innebär känns mycket trovärdig.

 

Jörn Donners roman kan liknas vid ett förtätat kammarspel som utspelas på en avgränsad plats, under en begränsad tid och med få huvudpersoner. Inbördeskriget och dess verkningar finns hela tiden närvarande som ett påtagligt hot med hungersnöd, angivelser och avrättningar. I bakgrunden anas också de mörka skuggorna från världskriget och oroligheterna i bolsjevikernas Ryssland.

Min läsning av Jörn Donners Blod är tunnare än vatten blir tyvärr en rätt motsägelsefull upplevelse.

Kombinationen av fiktion och dokumentärt material innebär att romanen som helhet känns splittrad och ojämn. Varken huvudpersonernas öden eller de autentiska krigsskildringarna förmår fånga min inlevelse eller mitt intresse.

Jag märker däremot att jag under läsningen om dessa händelser, som alltså inträffade för precis 100 år sedan, ofta associerar till krig och konflikter i vår tid och till människor som just nu befinner sig på flykt över andra gränser.

Denna koppling mellan då och nu är troligen också en av Jörn Donners avsikter med dokumentärromanen.

 

 

 

Nyligen fyllde författaren, filmaren och mångsysslaren Jörn Donner 85 år. Födelsedagen sammanföll med utgivningen av hans senaste bok Blod är tunnare än vatten.

Om jag räknat rätt är detta Donners 68:e bok i ordningen.

Den nya boken inleds med ett ”företal” där författaren beskriver hur han bland arvedelarna efter sin far hittade tre bruna papplådor med brev, dagböcker och andra dokument. Innehållet handlade på olika sätt om faderns vän Alexander och hans upplevelser under finska inbördeskriget 1918.

I en av lådorna fanns också ett brev från fadern där han ber sonen sortera och sammanställa innehållet i dokumenten för att på så sätt berätta Alexanders historia.

 

Förutsättningen och ramberättelsen är alltså att de skildringar vi får ta del av i romanen Blod är tunnare än vatten grundar sig på sonens sammanställning av faderns fragmentariska dokument. Men här finns också annat material som sonen/författaren använt och även återgett i långa citat. Det är bland annat material från Finlands riksarkiv och dagböcker som detaljerat beskriver blodiga strider mellan de vita och röda styrkorna under inbördeskriget.

I romanens början får vi möta den rysk-judiske Alexander när han precis tagit sig över gränsen från Ryssland till Finland. Det är i slutet av april 1918 och han är på flykt undan bolsjevikerna på väg till det hus han äger på Karelska näset. När han kommer fram till huset möts han av en finsk kvinna som bosatt sig där. Hon heter Anna och försöker först tvinga iväg Alexander under pistolhot, men låter honom sedan bo med henne i huset.

 

Anna och Alexander inleder ett förhållande och ganska snart utvecklas handlingen i Blod är tunnare än vatten till ett triangeldrama.

Den tredje parten är ”Kaptenen”, de vita truppernas befäl i området som Anna är anställd som sekreterare åt. Utan att avslöja för mycket, utvecklas mellan dessa tre ett spel som handlar om kärlek och sexualitet, makt och rädsla, liv och död.

Vi får inte veta så mycket om varken Alexander eller Annas bakgrunder. Att de två bär med sig traumatiska upplevelser och förluster står dock klart och Jörn Donners skildring av den utsatthet krig och förföljelse innebär känns mycket trovärdig.

 

Jörn Donners roman kan liknas vid ett förtätat kammarspel som utspelas på en avgränsad plats, under en begränsad tid och med få huvudpersoner. Inbördeskriget och dess verkningar finns hela tiden närvarande som ett påtagligt hot med hungersnöd, angivelser och avrättningar. I bakgrunden anas också de mörka skuggorna från världskriget och oroligheterna i bolsjevikernas Ryssland.

Min läsning av Jörn Donners Blod är tunnare än vatten blir tyvärr en rätt motsägelsefull upplevelse.

Kombinationen av fiktion och dokumentärt material innebär att romanen som helhet känns splittrad och ojämn. Varken huvudpersonernas öden eller de autentiska krigsskildringarna förmår fånga min inlevelse eller mitt intresse.

Jag märker däremot att jag under läsningen om dessa händelser, som alltså inträffade för precis 100 år sedan, ofta associerar till krig och konflikter i vår tid och till människor som just nu befinner sig på flykt över andra gränser.

Denna koppling mellan då och nu är troligen också en av Jörn Donners avsikter med dokumentärromanen.

 

 

 

  • Mikael Johansson

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.