2018-02-15 16:34

2018-02-15 16:34

I utkanten av synfältet

BOK: Elin Willows mogna debut från inlandet

Elin Willows
Inlandet
Natur & Kultur

En dag hamnar hon där, den kvinnliga huvudpersonen i Elin Willows debutroman ”Inlandet”, i en av alla de där små prickarna på kartan. De som visar ställen inte stora nog för att kallas städer. Just den här ligger förövrigt också på en del av kartan hon aldrig tittat på innan hon träffade honom. Ja han, som liksom hon själv, inte får något namn i boken. Han som tar henne med bort från Stockholm, till platsen nära Polcirkeln där man kör skoter på isen och dricker sig full på Hotellet på lördagarna.

Förhållandet är i praktiken redan slut redan när de packar bilen för att köra norrut, dessutom flyttar han snart från orten och träffar en ny tjej.

Ändå blir hon kvar, vilket leder till många frågor och då inte minst från de infödda. Det här är en plats man flyttar bort från, inte till.

Återhållsamt

Elin Willows skriver med en återhållsam men ändå bildrik och närmast självlysande stil som lämnar många luckor för läsaren att fundera över och fylla i. Mycket, av det lilla som faktiskt sker, händer i utkanten av synfältet. Ibland droppas en detalj av något som verkar vara en större händelse utan att utvecklas, för att längre fram plockas upp och ges ett visst sammanhang.

Det är som om tjejen som för ordet inte riktigt bryr sig, varken om platsen eller om människorna runt henne. De andra befinner sig, som hon själv säger, i periferin. Snart förstår man att det här också gäller henne själv. Hon är utanför därför att hon gjort motsatt resa mot den man förväntas göra. Hon blir heller aldrig en av de som bor i orten på riktigt, de som vuxit upp där. Visserligen blir hon medbjuden på fester och på lördagsturer till Hotellet men när hon väl kommer dit lämnas hon ofta ensam.

Skenbar harmoni

Det finns ett slags lugn på platsen där det inte existerar något sen, där människor helt går upp i nuet och den vardag som är. Ändå är det något som liksom verkar skava i henne. Den harmoni, som målas upp av vardagarna i matbutiken där hon får jobb eller då hon stannar till och betraktar utsikten över samhället, känns skenbar. Kanske är hon deprimerad. Kanske är hon mer sorgsen över det spruckna förhållandet än hon vill erkänna. Kanske känner hon själv av att hon går emot tidens outtalade krav på att ständigt utvecklas och vara på väg framåt.

Några svar ges inte och det är just de många frågetecknen som ger berättelsen luft under vingarna. Att inte servera några förklaringar kräver mod och självförtroende av sin författare.

Elin Willows begår kort sagt en mogen debut.

 

 

 

 

En dag hamnar hon där, den kvinnliga huvudpersonen i Elin Willows debutroman ”Inlandet”, i en av alla de där små prickarna på kartan. De som visar ställen inte stora nog för att kallas städer. Just den här ligger förövrigt också på en del av kartan hon aldrig tittat på innan hon träffade honom. Ja han, som liksom hon själv, inte får något namn i boken. Han som tar henne med bort från Stockholm, till platsen nära Polcirkeln där man kör skoter på isen och dricker sig full på Hotellet på lördagarna.

Förhållandet är i praktiken redan slut redan när de packar bilen för att köra norrut, dessutom flyttar han snart från orten och träffar en ny tjej.

Ändå blir hon kvar, vilket leder till många frågor och då inte minst från de infödda. Det här är en plats man flyttar bort från, inte till.

Återhållsamt

Elin Willows skriver med en återhållsam men ändå bildrik och närmast självlysande stil som lämnar många luckor för läsaren att fundera över och fylla i. Mycket, av det lilla som faktiskt sker, händer i utkanten av synfältet. Ibland droppas en detalj av något som verkar vara en större händelse utan att utvecklas, för att längre fram plockas upp och ges ett visst sammanhang.

Det är som om tjejen som för ordet inte riktigt bryr sig, varken om platsen eller om människorna runt henne. De andra befinner sig, som hon själv säger, i periferin. Snart förstår man att det här också gäller henne själv. Hon är utanför därför att hon gjort motsatt resa mot den man förväntas göra. Hon blir heller aldrig en av de som bor i orten på riktigt, de som vuxit upp där. Visserligen blir hon medbjuden på fester och på lördagsturer till Hotellet men när hon väl kommer dit lämnas hon ofta ensam.

Skenbar harmoni

Det finns ett slags lugn på platsen där det inte existerar något sen, där människor helt går upp i nuet och den vardag som är. Ändå är det något som liksom verkar skava i henne. Den harmoni, som målas upp av vardagarna i matbutiken där hon får jobb eller då hon stannar till och betraktar utsikten över samhället, känns skenbar. Kanske är hon deprimerad. Kanske är hon mer sorgsen över det spruckna förhållandet än hon vill erkänna. Kanske känner hon själv av att hon går emot tidens outtalade krav på att ständigt utvecklas och vara på väg framåt.

Några svar ges inte och det är just de många frågetecknen som ger berättelsen luft under vingarna. Att inte servera några förklaringar kräver mod och självförtroende av sin författare.

Elin Willows begår kort sagt en mogen debut.

 

 

 

 

  • Fredrik Borneskans

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.