2018-01-27 06:00

2018-08-23 10:43

Inte bara i Knutby

KRÖNIKA: Sören Dalevi

I år är det 14 år sedan det så kallade Knutbydramat inträffade. En människa sköts ihjäl och en skottskadades svårt, i det som kom att bli ett av de mer märkliga mordfallen i Sveriges historia.

Det som gjorde fallet speciellt – för dig som inte känner till Knutbydramat – var att samtliga inblandade var medlemmar i pingstförsamlingen i Knutby. Frun till en av församlingens pastorer – Helge Fossmo – sköts till döds och en annan församlingsmedlem skottskadades svårt. Senare visade det sig att det var pastorn själv som planerat för mordet på sin fru, genom att manipulera sin barnflicka och tillika älskarinna. Det hela utvecklade sig till en soppa som – om den inte var sann – skulle kunna tas för ett manus till en riktigt dålig och medioker kalkonfilm. Här fanns helt enkelt för mycket av allt: sex, religion, hyckleri och dessutom: ond, bråd död.

Flera av dramats huvudpersoner hade dessutom koppling till Värmland. Helge, dramats huvudperson, kom från Björneborg, den ort där jag själv växte upp.

Hur kan en pingstpastor bli mördare? Och hur kan man tro att Gud kräver att man dödar? Än idag har jag svårt att förstå Knutbydramat. Jag borde ändå ha lättare än de flesta. Jag kände trots allt Helge, vi växte upp tillsammans i Björneborg. Jag minns honom inte som någon psykopat eller som någon ond människa, utan som en ganska så vanlig person. Men så flyttade han till Knutby, i likhet med flera andra personer från östra Värmland. Kontakten med vänner och anhöriga bröts tvärt. Precis som i sekter. Ja, jag och mina vänner brukade lite på skämt kalla pingstförsamlingen i Knutby för ”sekten”. Vi visste bara inte hur rätt ute vi var.

Knutby väcker svåra frågor, så här i backspegeln. Görs onda handlingar alltid av onda människor? Eller finns det yttre omständigheter som gör att det onda kan smyga sig på en? Kvällstidningsjournalistiken visste svaret direkt: Helge var en kallhamrad psykopat. Mycket talade också för det. De besynnerliga SMS med vilka han vägledde den så kallade barnflickan. Brutaliteten i hur morden genomfördes. Och de märkliga turerna – och de märkliga svaren – kring hur Helges första fru dog.

Händelserna i Knutby visar dessutom på hur religion kan snedvridas och perverteras. Knutby får mig att tänka på något som Selma Lagerlöf en gång skrev till sin väninna Elise Malmros: ”Människor som vilja lefva jämt med himmelen för ögonen blifva ganska så tråkiga för andra och väl äfven för sig själfa”.

Men låt mig få återvända till grundfrågan, som jag ställt mig under alla dessa 14 år. Är verkligen Helge en psykopat, eller är han ett offer för omständigheter där vi alla – under fel förutsättningar – skulle kunna bli mördare? Skulle du och jag – om vi, precis som Helge och barnflickan, placerades i en sektliknande miljö under tio års tid – kunna förvandlas till mördare?

Det är frågan som psykoterapeuten och teologen Göran Bergstrand ställer sig i Inte bara Knutby: Drömmen om det fullkomliga, den enda bok om Knutby jag själv finner värd att läsa (jo, jag har läst det mesta som skrivits om Knutby under årens lopp). Bergstrand menar att barnflickan och Helge bröts ned av kulturen i Knutby. Hans obehagliga slutsats är att ingen av dem hade blivit mördare om de inte hade kommit till Knutby. Det är således Inte bara Knutby. Det hade, under fel förutsättningar, lika gärna kunnat ske i Kil, Höljes eller i Kristinehamn.

Den tanken gör mig orolig.

Och den medför att det är viktigt att ta religion på allvar. För religion är en kraft att räkna med. Den kan användas positivt, och den kan användas negativt. Och det inte bara i Knutby.

Det som gjorde fallet speciellt – för dig som inte känner till Knutbydramat – var att samtliga inblandade var medlemmar i pingstförsamlingen i Knutby. Frun till en av församlingens pastorer – Helge Fossmo – sköts till döds och en annan församlingsmedlem skottskadades svårt. Senare visade det sig att det var pastorn själv som planerat för mordet på sin fru, genom att manipulera sin barnflicka och tillika älskarinna. Det hela utvecklade sig till en soppa som – om den inte var sann – skulle kunna tas för ett manus till en riktigt dålig och medioker kalkonfilm. Här fanns helt enkelt för mycket av allt: sex, religion, hyckleri och dessutom: ond, bråd död.

Flera av dramats huvudpersoner hade dessutom koppling till Värmland. Helge, dramats huvudperson, kom från Björneborg, den ort där jag själv växte upp.

Hur kan en pingstpastor bli mördare? Och hur kan man tro att Gud kräver att man dödar? Än idag har jag svårt att förstå Knutbydramat. Jag borde ändå ha lättare än de flesta. Jag kände trots allt Helge, vi växte upp tillsammans i Björneborg. Jag minns honom inte som någon psykopat eller som någon ond människa, utan som en ganska så vanlig person. Men så flyttade han till Knutby, i likhet med flera andra personer från östra Värmland. Kontakten med vänner och anhöriga bröts tvärt. Precis som i sekter. Ja, jag och mina vänner brukade lite på skämt kalla pingstförsamlingen i Knutby för ”sekten”. Vi visste bara inte hur rätt ute vi var.

Knutby väcker svåra frågor, så här i backspegeln. Görs onda handlingar alltid av onda människor? Eller finns det yttre omständigheter som gör att det onda kan smyga sig på en? Kvällstidningsjournalistiken visste svaret direkt: Helge var en kallhamrad psykopat. Mycket talade också för det. De besynnerliga SMS med vilka han vägledde den så kallade barnflickan. Brutaliteten i hur morden genomfördes. Och de märkliga turerna – och de märkliga svaren – kring hur Helges första fru dog.

Händelserna i Knutby visar dessutom på hur religion kan snedvridas och perverteras. Knutby får mig att tänka på något som Selma Lagerlöf en gång skrev till sin väninna Elise Malmros: ”Människor som vilja lefva jämt med himmelen för ögonen blifva ganska så tråkiga för andra och väl äfven för sig själfa”.

Men låt mig få återvända till grundfrågan, som jag ställt mig under alla dessa 14 år. Är verkligen Helge en psykopat, eller är han ett offer för omständigheter där vi alla – under fel förutsättningar – skulle kunna bli mördare? Skulle du och jag – om vi, precis som Helge och barnflickan, placerades i en sektliknande miljö under tio års tid – kunna förvandlas till mördare?

Det är frågan som psykoterapeuten och teologen Göran Bergstrand ställer sig i Inte bara Knutby: Drömmen om det fullkomliga, den enda bok om Knutby jag själv finner värd att läsa (jo, jag har läst det mesta som skrivits om Knutby under årens lopp). Bergstrand menar att barnflickan och Helge bröts ned av kulturen i Knutby. Hans obehagliga slutsats är att ingen av dem hade blivit mördare om de inte hade kommit till Knutby. Det är således Inte bara Knutby. Det hade, under fel förutsättningar, lika gärna kunnat ske i Kil, Höljes eller i Kristinehamn.

Den tanken gör mig orolig.

Och den medför att det är viktigt att ta religion på allvar. För religion är en kraft att räkna med. Den kan användas positivt, och den kan användas negativt. Och det inte bara i Knutby.

  • Sören Dalevi

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.