2017-10-18 15:43

2017-10-18 15:43

Fredriksson lägger ut ny långrev

BOK: En kulturpersonlighet fiskar bland minnen och åsikter

På sidan 28 i sin nya bok knyter Kjell Fredriksson ihop den med en tidigare.
I en omtryckt krönika berättar han om sitt ”boksläpp” år 2015 av ”Minnenas långrev”.
”Släppet” ägde rum i författarens barndomsbibliotek i Dals-Ed.
Och nu är det dags för en ny bok. Titeln bör vara lätt att komma ihåg: ”Ny minneslångrev”.

Långrev används av den som så att säga vill fiska på djupet. Det gör förvisso Kjell Fredriksson även i den nya boken, som innehåller ”krönikor, tal, uppsatser, minnen”.

Eftersom författaren är en äldre man - i åttioårsåldern - så innebär det att vissa i boken återgivna minnen hämtas från ”anno dazumal”.

Och det är verkligen inte så dumt; man påminns om hur det var.

Eller hur det kunde vara någon enstaka, kanske till och med unik gång. Som februari 1966 då det var 44 minusgrader i dalsländska Rölanda.

Den som i likhet med Kjell Fredriksson har gjort lumpen - det vill säga svensk militärtjänst - och tycker om att ta del av andras lumparminnen, ja, det finns ett och annat sådant i Kjell Fredrikssons sobert formgivna (av Anita Stjernlöf-LLund) bok, en bok som formgivarens eget bokförlag ger ut, det vill säga Bild, Text & Form i Karlstad.

Om Fröding

Ett flertal av Kjell Fredrikssons i boken repriserade texter har tidigare kunnat läsas i liberala Karlstads-Tidningen (numera ingående i NWT-koncernen).

Men boken innehåller även exempelvis ett tal från Valborgsmässoafton 2010. Talet är ett av de mer originella i den speciella vårtalsgenren, och är ”en fiktiv intervju med Gustaf Fröding”.

År 2010 var det 150 år sedan Fröding föddes och runt ett århundrade sedan han avled.

Den som talar (och ”intervjuar”!) är en i ledningen för skaldens eget sällskap, och det uppdraget återkommer Kjell Fredriksson till i sin nya bok. I slutet av ”Ny minneslångrev” ställer han frågan: ”Har Gustaf Fröding någon framtid?”

Texten har tidigare publicerats i Gustaf Fröding-sällskapets årsbok 2013, Kjell Fredriksson var då - och är alltjämt - hoppfull: Det finns en framtid för Fröding.

Men texten, som är en av den nya bokens mest läsvärda, innehåller så många värdefulla och insiktsfulla åsikter att författarens optimism paradoxalt nog inte är enbart smittande.

Är det så att glömska och slapphet - och vi lever enligt Kjell Espmark - i en glömskans tid - kommer att förpassa även ett lyriskt geni som Fröding in i skuggvärlden?

Både ord och handling

Kjell Fredriksson har i varje fall, under ett långt och aktivt liv, försökt att arbeta att viktiga saker inte raderas bort från kulturarvet.

I många år var han en kreativ kulturchef i Karlstads kommun även om hans formella titel (väl?) var kultursekreterare.

Han har i ord och handling genom åren tagit sig an frågor rörande Karlstads historia och utveckling, och han har talat både väl och sakkunnigt om företeelser och personer.

I synnerhet personer som han har haft nära samarbete med, bland dem den på sin tid betydelsefulle Ragnar Ljung, mannen som bland mycket annat förvandlade Karlstad till en (under några år!) stad placerad på svensk talteaterkarta.

I boken finns också ett och annat mycket överraskande, exempelvis en text om den rysk-judiske konsertpianisten Vladimir Ashkenazy och om hur han blev islänning.

Som en och annan möjligen påminner sig besöktes Karlstad år 1974 av Ashkenazy, och tre år tidigare gav Gisela May, den stora Brechttolkaren från DDR, en konsert i Karlstad.

Ett älskat Dalsland

Kjell Fredrikssons roll var i båda fallen - och många fler! - att företräda Karlstads kommun.

Men under sitt aktiva yrkesliv gjorde Kjell Fredriksson betydligt mycket mer än så och en del av detta berättar han om i ”Ny minneslångrev”.

Det är en trivsam bok, den är mycket läsvärd, inte minst tack vare hans minnesbilder från ett älskat Dalsland.

Långrev används av den som så att säga vill fiska på djupet. Det gör förvisso Kjell Fredriksson även i den nya boken, som innehåller ”krönikor, tal, uppsatser, minnen”.

Eftersom författaren är en äldre man - i åttioårsåldern - så innebär det att vissa i boken återgivna minnen hämtas från ”anno dazumal”.

Och det är verkligen inte så dumt; man påminns om hur det var.

Eller hur det kunde vara någon enstaka, kanske till och med unik gång. Som februari 1966 då det var 44 minusgrader i dalsländska Rölanda.

Den som i likhet med Kjell Fredriksson har gjort lumpen - det vill säga svensk militärtjänst - och tycker om att ta del av andras lumparminnen, ja, det finns ett och annat sådant i Kjell Fredrikssons sobert formgivna (av Anita Stjernlöf-LLund) bok, en bok som formgivarens eget bokförlag ger ut, det vill säga Bild, Text & Form i Karlstad.

Om Fröding

Ett flertal av Kjell Fredrikssons i boken repriserade texter har tidigare kunnat läsas i liberala Karlstads-Tidningen (numera ingående i NWT-koncernen).

Men boken innehåller även exempelvis ett tal från Valborgsmässoafton 2010. Talet är ett av de mer originella i den speciella vårtalsgenren, och är ”en fiktiv intervju med Gustaf Fröding”.

År 2010 var det 150 år sedan Fröding föddes och runt ett århundrade sedan han avled.

Den som talar (och ”intervjuar”!) är en i ledningen för skaldens eget sällskap, och det uppdraget återkommer Kjell Fredriksson till i sin nya bok. I slutet av ”Ny minneslångrev” ställer han frågan: ”Har Gustaf Fröding någon framtid?”

Texten har tidigare publicerats i Gustaf Fröding-sällskapets årsbok 2013, Kjell Fredriksson var då - och är alltjämt - hoppfull: Det finns en framtid för Fröding.

Men texten, som är en av den nya bokens mest läsvärda, innehåller så många värdefulla och insiktsfulla åsikter att författarens optimism paradoxalt nog inte är enbart smittande.

Är det så att glömska och slapphet - och vi lever enligt Kjell Espmark - i en glömskans tid - kommer att förpassa även ett lyriskt geni som Fröding in i skuggvärlden?

Både ord och handling

Kjell Fredriksson har i varje fall, under ett långt och aktivt liv, försökt att arbeta att viktiga saker inte raderas bort från kulturarvet.

I många år var han en kreativ kulturchef i Karlstads kommun även om hans formella titel (väl?) var kultursekreterare.

Han har i ord och handling genom åren tagit sig an frågor rörande Karlstads historia och utveckling, och han har talat både väl och sakkunnigt om företeelser och personer.

I synnerhet personer som han har haft nära samarbete med, bland dem den på sin tid betydelsefulle Ragnar Ljung, mannen som bland mycket annat förvandlade Karlstad till en (under några år!) stad placerad på svensk talteaterkarta.

I boken finns också ett och annat mycket överraskande, exempelvis en text om den rysk-judiske konsertpianisten Vladimir Ashkenazy och om hur han blev islänning.

Som en och annan möjligen påminner sig besöktes Karlstad år 1974 av Ashkenazy, och tre år tidigare gav Gisela May, den stora Brechttolkaren från DDR, en konsert i Karlstad.

Ett älskat Dalsland

Kjell Fredrikssons roll var i båda fallen - och många fler! - att företräda Karlstads kommun.

Men under sitt aktiva yrkesliv gjorde Kjell Fredriksson betydligt mycket mer än så och en del av detta berättar han om i ”Ny minneslångrev”.

Det är en trivsam bok, den är mycket läsvärd, inte minst tack vare hans minnesbilder från ett älskat Dalsland.