2015-07-01 06:00

2015-07-01 06:00

Textil - mer än kläder och funktion

KARLSTAD: Hon handleder drömsommarjobbet

Till vardags är Christina Ekelund textilkonstnär, pedagog samt medlem i Arvikas konsthantverkare. I sommar handleder hon sex ungdomar som valt att söka till den nya kategorin inom Region Värmland och Karlstads kommuns projekt Drömsommarjobbet.

När Christina Ekelund var i samma ålder som sina adepter sommarjobbade hon på en blomsteraffär. Då fanns inget drömsommarjobb att söka till. Istället plockade hon upp sina kunskaper genom att studera till arbetsterapeut.

– Småslöjd hette det på den tiden, man gjorde pärmar, knöt borstar, gjorde benslöjd, hornslöjd, sådant som hörde till terapeututbildningen. Då fick jag med mig mycket. Jag kan alla de där gamla teknikerna, och de har jag sedan använt i bild och bildskapande som jag lärt ut på Kyrkeruds folkhögskola.

Slöjd genom livet

Textilintresset har funnits där sedan starten. Christina Ekelund berättar om något av en revolution för uttrycksformen.

– Jag har varit med sedan 70-talet när textilen blev ett sätt att uttrycka sig i bild. Vi avbildade Magdalena Abakanowicz skulpturer utav fibrer och gjorde stora vävmonster. Textilen blev mer än bara funktion i hemmet.

Det är inte alls olikt det som Nellie Lidström och Farid Hussain nu sysslar med på sitt drömsommarjobb. Den 17 juli kommer den som traskar eller cyklar förbi Hagaborg i Karlstad att kunna se deras virkade djur utomhus - tillsammans med mycket annat.

– Om de inte blåser bort förstås, poängterar Nellie Lidström.

Intresserar alla

Även den vars textila intresse inte sträcker sig längre än till kläderna på kroppen är mer mån om bild och form än man kanske är medveten om, menar Christina Ekelund.

– Jag tror inte att så många vet att man faktiskt kan jobba med det här och ha det som yrke, att man kan finnas ute i det offentliga med textil. Det är faktiskt något att ta på allvar. Vi går ju själva omkring med tygskulpturer fast vi kallar det för kläder, men vi vet exakt hur det ska se ut. Det är som ett tyst språk som alla vet om och märker av.

Eget initiativ

I satsningen Drömsommarjobbet, som har sin bas på Uno i Karlstad, får ungdomar testa på att jobba med sina största intressen. Christina Ekelund menar att det finns alla möjligheter att jobba och verka inom den kulturella sektorn även senare.

– Det handlar ju om det, att ta initiativ och visa sig. Bara göra det man tycker är roligt, för om man gör något man tycker är roligt så tycker andra om att ta del av det. Då är det en kommunikation mellan människor.

Hon knyter an till faktumet att sommarjobbarnas skapelser ska sättas upp i form av en installation i ett bostadsområde på Hagaborg i juli.

– Folk kommer titta och prata om det där konstiga på räckena. Då får man gemensamma minnen vilket svetsar fast människor, trots att man kanske kommer från olika håll, olika åldrar eller olika länder. Plötsligt har man fått ett minne ihop.

Ett steg till

Christina Ekelund är handledare tillsammans med Erik Torstensson. Ett av deras mål är att lära ut hur en skapandeprocess på fyra veckor kan se ut. Ett annat är att visa upp att det stickade faktiskt har ett uttryck. Hon gör en cirkelrörelse med händerna runt en flätad korg på väggen.

– Vad är det för språk? Allting har ett språk. Du sugs in mot en rund form och det påminner om en piltavla, tycker jag. Jag vet inte hur mycket man får lära sig om det i syslöjden. Det är mer att nu ska du lära dig virka, sen är det bra med det. Det är möjligt att jag har förutfattade meningar om syslöjd, men jag vill ta det ett steg till - till ett mänskligt uttryck, berättar hon.

Mjuka värden

Förutom slöjdgruppen finns det tre andra sommarjobbskategorier i Drömsommarjobbet: dans, film och arrangörskap. Jobbet går ut på att på ett eller annat sätt skapa, med handledning av experter. Christina Ekelund berättar att idén med slöjdprojektet och dess utförande kommer från gerillaslöjden.

– Det kanske började med invirkade handtag och sådär, att åh, vad trevligt att ta i något mjukt där det brukar vara hårt! Vi känner ju genom våra händer också, det är inte bara varma vindar i ansiktet och sådär.

Höga ambitioner

Nellie Lidström är en av de som fick plats i slöjdgruppen. Efter sommaren planerar hon att studera på Rymdgymnasiet i Kiruna. USA och Nasa hägrar som tänkbara alternativ på horisonten, men även det textila lockar. Hennes virkade hund ska vakta en bro på Hagaborg om ett par veckor.

– Jag virkade väldigt mycket när jag var liten. Det är roligt att ha ett jobb där man får slöjda, säger hon.

Men just nu känns inte slöjden som ett tänkbart framtidsalternativ.

– Jag tror inte att jag skulle kunna försörja mig på slöjd på heltid, det är mer av en fritidssysselsättning för mig.

När Christina Ekelund var i samma ålder som sina adepter sommarjobbade hon på en blomsteraffär. Då fanns inget drömsommarjobb att söka till. Istället plockade hon upp sina kunskaper genom att studera till arbetsterapeut.

– Småslöjd hette det på den tiden, man gjorde pärmar, knöt borstar, gjorde benslöjd, hornslöjd, sådant som hörde till terapeututbildningen. Då fick jag med mig mycket. Jag kan alla de där gamla teknikerna, och de har jag sedan använt i bild och bildskapande som jag lärt ut på Kyrkeruds folkhögskola.

Slöjd genom livet

Textilintresset har funnits där sedan starten. Christina Ekelund berättar om något av en revolution för uttrycksformen.

– Jag har varit med sedan 70-talet när textilen blev ett sätt att uttrycka sig i bild. Vi avbildade Magdalena Abakanowicz skulpturer utav fibrer och gjorde stora vävmonster. Textilen blev mer än bara funktion i hemmet.

Det är inte alls olikt det som Nellie Lidström och Farid Hussain nu sysslar med på sitt drömsommarjobb. Den 17 juli kommer den som traskar eller cyklar förbi Hagaborg i Karlstad att kunna se deras virkade djur utomhus - tillsammans med mycket annat.

– Om de inte blåser bort förstås, poängterar Nellie Lidström.

Intresserar alla

Även den vars textila intresse inte sträcker sig längre än till kläderna på kroppen är mer mån om bild och form än man kanske är medveten om, menar Christina Ekelund.

– Jag tror inte att så många vet att man faktiskt kan jobba med det här och ha det som yrke, att man kan finnas ute i det offentliga med textil. Det är faktiskt något att ta på allvar. Vi går ju själva omkring med tygskulpturer fast vi kallar det för kläder, men vi vet exakt hur det ska se ut. Det är som ett tyst språk som alla vet om och märker av.

Eget initiativ

I satsningen Drömsommarjobbet, som har sin bas på Uno i Karlstad, får ungdomar testa på att jobba med sina största intressen. Christina Ekelund menar att det finns alla möjligheter att jobba och verka inom den kulturella sektorn även senare.

– Det handlar ju om det, att ta initiativ och visa sig. Bara göra det man tycker är roligt, för om man gör något man tycker är roligt så tycker andra om att ta del av det. Då är det en kommunikation mellan människor.

Hon knyter an till faktumet att sommarjobbarnas skapelser ska sättas upp i form av en installation i ett bostadsområde på Hagaborg i juli.

– Folk kommer titta och prata om det där konstiga på räckena. Då får man gemensamma minnen vilket svetsar fast människor, trots att man kanske kommer från olika håll, olika åldrar eller olika länder. Plötsligt har man fått ett minne ihop.

Ett steg till

Christina Ekelund är handledare tillsammans med Erik Torstensson. Ett av deras mål är att lära ut hur en skapandeprocess på fyra veckor kan se ut. Ett annat är att visa upp att det stickade faktiskt har ett uttryck. Hon gör en cirkelrörelse med händerna runt en flätad korg på väggen.

– Vad är det för språk? Allting har ett språk. Du sugs in mot en rund form och det påminner om en piltavla, tycker jag. Jag vet inte hur mycket man får lära sig om det i syslöjden. Det är mer att nu ska du lära dig virka, sen är det bra med det. Det är möjligt att jag har förutfattade meningar om syslöjd, men jag vill ta det ett steg till - till ett mänskligt uttryck, berättar hon.

Mjuka värden

Förutom slöjdgruppen finns det tre andra sommarjobbskategorier i Drömsommarjobbet: dans, film och arrangörskap. Jobbet går ut på att på ett eller annat sätt skapa, med handledning av experter. Christina Ekelund berättar att idén med slöjdprojektet och dess utförande kommer från gerillaslöjden.

– Det kanske började med invirkade handtag och sådär, att åh, vad trevligt att ta i något mjukt där det brukar vara hårt! Vi känner ju genom våra händer också, det är inte bara varma vindar i ansiktet och sådär.

Höga ambitioner

Nellie Lidström är en av de som fick plats i slöjdgruppen. Efter sommaren planerar hon att studera på Rymdgymnasiet i Kiruna. USA och Nasa hägrar som tänkbara alternativ på horisonten, men även det textila lockar. Hennes virkade hund ska vakta en bro på Hagaborg om ett par veckor.

– Jag virkade väldigt mycket när jag var liten. Det är roligt att ha ett jobb där man får slöjda, säger hon.

Men just nu känns inte slöjden som ett tänkbart framtidsalternativ.

– Jag tror inte att jag skulle kunna försörja mig på slöjd på heltid, det är mer av en fritidssysselsättning för mig.