2015-02-05 17:07

2015-02-05 18:55

Skrämmande aktuell musikal

KARLSTAD: Snart Sverigepremiär för Parade

Våldtäkt mot barn, ett mord, en lynchning 1913.
Wermlandsoperan borstar glittret av musikalgenren igen och gör en uppsättning där vår tids tyngsta samhällsproblem vältrar sig som elefanter i det minimalistiska scenrummet.

Den 19 februari, är det Sverigepremiär för Parade på Wermlandsoperans lilla scen i Spinneriet.

– Vi jobbar i ett så himla intimt rum så vi får inte plats med orkestern ens, säger regissör Markus Virta när han presenterar detta sitt drömprojekt.

Marietta, Georgia 1913

– Det är något så speciellt som ett verklighetsbaserat drama i musikalform.

Parade utspelar sig i den amerikanska södern på 1910-talet. Trettonåriga Mary Phagan (spelad av Ellen Mårtensson) hittas våldtagen och mördad i en fabrik, där hon arbetat. Fabriksföreståndaren Leo Frank (James Lund), jude och nordstatare, grips och döms på ett rättsvidrigt sätt till döden.

Hans fru Lucille (Jenny Norén) kämpar för hans liv och lyckas få med sig guvernören (Erik Gullbransson).

– Men samhället bildar en mobb som hämtar honom från fängelset och hänger honom i ett träd. Sorry för den spoilern, men det är som att säga att Titanic går under i slutet på filmen, säger regissören.

Det handlar om främlingsfientlighet, om antisemitism, om människors och medias obarmhärtiga behov av snabba svar och enkla lösningar i komplicerade skeenden.

– Många förknippar musikal med glitter och glamour men det finns egentligen inget som säger att det måste vara glatt. Wermlandsoperan har breddat genren, med Next to normal till exempel. Det är ett av få operahus i Sverige som vågar göra det.

Oroligt samhälle

– Här har vi ett samhälle som är oroligt och människor som är rädda för allt som de upplever som främmande. Främlingsfientlighet och patriotism har växt sig starkt och antisemitismen är utbredd. När det fruktansvärda har hänt vill man ha en syndabock, och det blir juden.

Det krävs ingen överdriven inlevelse för att höra genklangen ljuda genom ett helt århundrade och in i vårt samhälle.

Men Wermlandsoperan lämnar inte sin publik i mörker, rättsröta och främlingsfientlighet.

– Det finns så mycket här, säger Markus Virta, men vi valde till slut att lyfta Lucille Franks kamp för sin man, i ett samhälle där kvinnor inte ens hade rösträtt. För att förmedla en framtidstro. I dag har kvinnorna rösträtt, men vi behöver sannerligen den feministiska kampen för vi är långt ifrån framme.

Orkestern då? Playback på Wermlandsoperan?

– Nej, nej, nej. Vi kan inte jobba med förinspelad musik. Det vore skandal. Den sitter i rummet intill. Vi fick placera dem där, för att få rummet som vi vill och för att musikerna ska få den plats de behöver.

Det är nio musiker under ledning av kapellmästare Johan Siberg, som håller ögonkontakt med sångare och publik genom tv-monitorer.

Den 19 februari, är det Sverigepremiär för Parade på Wermlandsoperans lilla scen i Spinneriet.

– Vi jobbar i ett så himla intimt rum så vi får inte plats med orkestern ens, säger regissör Markus Virta när han presenterar detta sitt drömprojekt.

Marietta, Georgia 1913

– Det är något så speciellt som ett verklighetsbaserat drama i musikalform.

Parade utspelar sig i den amerikanska södern på 1910-talet. Trettonåriga Mary Phagan (spelad av Ellen Mårtensson) hittas våldtagen och mördad i en fabrik, där hon arbetat. Fabriksföreståndaren Leo Frank (James Lund), jude och nordstatare, grips och döms på ett rättsvidrigt sätt till döden.

Hans fru Lucille (Jenny Norén) kämpar för hans liv och lyckas få med sig guvernören (Erik Gullbransson).

– Men samhället bildar en mobb som hämtar honom från fängelset och hänger honom i ett träd. Sorry för den spoilern, men det är som att säga att Titanic går under i slutet på filmen, säger regissören.

Det handlar om främlingsfientlighet, om antisemitism, om människors och medias obarmhärtiga behov av snabba svar och enkla lösningar i komplicerade skeenden.

– Många förknippar musikal med glitter och glamour men det finns egentligen inget som säger att det måste vara glatt. Wermlandsoperan har breddat genren, med Next to normal till exempel. Det är ett av få operahus i Sverige som vågar göra det.

Oroligt samhälle

– Här har vi ett samhälle som är oroligt och människor som är rädda för allt som de upplever som främmande. Främlingsfientlighet och patriotism har växt sig starkt och antisemitismen är utbredd. När det fruktansvärda har hänt vill man ha en syndabock, och det blir juden.

Det krävs ingen överdriven inlevelse för att höra genklangen ljuda genom ett helt århundrade och in i vårt samhälle.

Men Wermlandsoperan lämnar inte sin publik i mörker, rättsröta och främlingsfientlighet.

– Det finns så mycket här, säger Markus Virta, men vi valde till slut att lyfta Lucille Franks kamp för sin man, i ett samhälle där kvinnor inte ens hade rösträtt. För att förmedla en framtidstro. I dag har kvinnorna rösträtt, men vi behöver sannerligen den feministiska kampen för vi är långt ifrån framme.

Orkestern då? Playback på Wermlandsoperan?

– Nej, nej, nej. Vi kan inte jobba med förinspelad musik. Det vore skandal. Den sitter i rummet intill. Vi fick placera dem där, för att få rummet som vi vill och för att musikerna ska få den plats de behöver.

Det är nio musiker under ledning av kapellmästare Johan Siberg, som håller ögonkontakt med sångare och publik genom tv-monitorer.