2014-12-12 06:00

2015-01-20 23:10

Lars Lerin och Torgny Lindgren möter publiken

FÖRFATTARMÖTE: Två Augustvinnare signerar böcker

– Vi förväntar oss ett varmt och innerligt kaos...
Det säger Malin Lödén, chef för Akademibokhandeln i Karlstad, om lördagens författarmöte.
Då kommer akademiledamoten Torgny Lindgren och konstnären Lars Lerin för att signera böcker.
Två Augustprisvinnare sitter då vid samma signeringsbord.

Torgny Lindgren, som tidigare i år gav ut romanen ”Klingsor”, trivs med den värmländska publiken.

I viss mening är han ”nästan värmlänning”; för många år sedan, innan författarkarriären hade tagit fart, arbetade han som lärare i Storfors.

I våras gjorde Torgny Lindgren ett framträdande i Lars Lerins konsthall. Där berättade han om sin bok och tog sedan god tid på sig för att skriva sin autograf i böcker.

Kön till signeringsbordet var lång.

Inte kortare

Kön lär inte bli kortare på lördag, när Torgny Lindgren vid sin sida har Lars Lerin, vars ”Naturlära” nyligen fick Augustpriset i fackboksklassen. Själv belönades Torgny Lindgren med ett skönlitterärt Augustpris år 1995 för romanen ”Hummelhonung”.

Torgny Lindgren började som poet, hans debutbok blev diktsamlingen ”Plåtsax, hjärtats instrument”.

Innan han övergick till i huvudsak prosa hann han med ytterligare två diktsamlingar, ”Dikter från Vimmerby” och ”Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?”.

Därefter följde en lång rad romaner, novellsamlingar och teaterpjäser. I början av 90-talet valdes Torgny Lindgren att efterträda språkforskare Ture Johannisson i Svenska Akademien. Häromåret utgav han en ”självbiografisk roman” med titeln ”Minnen”, och i våras publicerades ett av hans mästerverk, ”Klingsor”, en märklig roman om en inte mindre märklig konstnär.

Märklig och flitig

En märklig konstnär sitter vid Torgny Lindgrens sida i morgon, Lars Lerin, märklig och flitig och alltmer berömd och beundrad. Lars Lerin är naturligtvis mest känd för sin bildkonst, framför allt akvarellerna.

Ändå utmärks Lerin av något som är relativt sällsynt bland svenska bildkonstnärer: En i det självbiografiska och det självupplevda rotad berättarkonst.

I årets stora och Augustbelönade ”Naturlära” kombineras bild och ord på ett ovanligt sätt. Det finns dock andra välkända exempel på betydelsefulla svenska konstnärer som också nått framgångar som författare. Och vice versa! Harry Martinson är en. Givetvis Strindberg även om han inte illustrerade sina egna böcker. Gunnar Brusewitz bör nämnas liksom - bland många andra - Albert Engström och Sven Alfons, Elsa Grave, Lennart Sjögren och Evert Taube.

När det gäller flitig bokutgivning överträffar Lerin sin vän Lindgren.

Lars Lerin publicerade sin första bok i början av 80-talet och har sedan dess sänt ut ett 60-tal böcker, många av dem publicerade av det egna förlaget Syntryck.

Torgny Lindgren, som tidigare i år gav ut romanen ”Klingsor”, trivs med den värmländska publiken.

I viss mening är han ”nästan värmlänning”; för många år sedan, innan författarkarriären hade tagit fart, arbetade han som lärare i Storfors.

I våras gjorde Torgny Lindgren ett framträdande i Lars Lerins konsthall. Där berättade han om sin bok och tog sedan god tid på sig för att skriva sin autograf i böcker.

Kön till signeringsbordet var lång.

Inte kortare

Kön lär inte bli kortare på lördag, när Torgny Lindgren vid sin sida har Lars Lerin, vars ”Naturlära” nyligen fick Augustpriset i fackboksklassen. Själv belönades Torgny Lindgren med ett skönlitterärt Augustpris år 1995 för romanen ”Hummelhonung”.

Torgny Lindgren började som poet, hans debutbok blev diktsamlingen ”Plåtsax, hjärtats instrument”.

Innan han övergick till i huvudsak prosa hann han med ytterligare två diktsamlingar, ”Dikter från Vimmerby” och ”Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?”.

Därefter följde en lång rad romaner, novellsamlingar och teaterpjäser. I början av 90-talet valdes Torgny Lindgren att efterträda språkforskare Ture Johannisson i Svenska Akademien. Häromåret utgav han en ”självbiografisk roman” med titeln ”Minnen”, och i våras publicerades ett av hans mästerverk, ”Klingsor”, en märklig roman om en inte mindre märklig konstnär.

Märklig och flitig

En märklig konstnär sitter vid Torgny Lindgrens sida i morgon, Lars Lerin, märklig och flitig och alltmer berömd och beundrad. Lars Lerin är naturligtvis mest känd för sin bildkonst, framför allt akvarellerna.

Ändå utmärks Lerin av något som är relativt sällsynt bland svenska bildkonstnärer: En i det självbiografiska och det självupplevda rotad berättarkonst.

I årets stora och Augustbelönade ”Naturlära” kombineras bild och ord på ett ovanligt sätt. Det finns dock andra välkända exempel på betydelsefulla svenska konstnärer som också nått framgångar som författare. Och vice versa! Harry Martinson är en. Givetvis Strindberg även om han inte illustrerade sina egna böcker. Gunnar Brusewitz bör nämnas liksom - bland många andra - Albert Engström och Sven Alfons, Elsa Grave, Lennart Sjögren och Evert Taube.

När det gäller flitig bokutgivning överträffar Lerin sin vän Lindgren.

Lars Lerin publicerade sin första bok i början av 80-talet och har sedan dess sänt ut ett 60-tal böcker, många av dem publicerade av det egna förlaget Syntryck.