2014-09-21 06:00

2015-06-29 13:18

Tout va bien, JH Engström

ÖSTRA ÄMTERVIK: Rått och direkt - fotografen JH Engström smickrar ingen

Tout va bien - allt går bra.
Titeln på JH Engströms nästa fotobok ger en vink om hans eget liv.
– Jag dras till ytterligheter och avskyr pekpinnar, säger han.
Att få en k-pistpipa i nacken på Charles de Gaulle är bara en del av jobbet.

Backen lutar brant uppför mot JH Engströms hus i Smedsby med utsikt över en spegelblank Fryken.

På gräsmattan ligger en filt kvar från födelsedagsfirandet dagen före. Han har just fyllt 45 år.

– Barnen och en kompis till dem sjöng för mig. Jag firades med kaffe och glass härute, säger han och ler åt minnet.

Franska sambon, fotografen Margot Wallard, är i Paris. På sjukhus med parets för tidigt födde son.

– Han är frisk och mår bra, tack och lov. Det har varit en hektisk period. Jag har åkt skytteltrafik fram och tillbaka hela sommaren. Men jag vill inte prata om familjen. Eller Amanda Ooms, säger han och syftar på sin förra sambo. Det var efter deras separation som han flyttade till det vita trähuset med gröna knutar, konstnären Lars Lerins förra hem. Allt var renoverat till toppskick, inklusive en rymlig ateljé som Lerin inte ens hunnit använda.

– Det här är min fristad som jag alltid kommer att behålla. Jag älskar att vara här och tycker om hur luften luktar, säger han. Med hänförelse berättar han om skogspromenaden på morgnarna. Och om bryggan vid sjön, där familjen brukar bada.

Riktar fokus inåt

En värmländsk idyll - som växlas med jobbresor till Paris, Berlin, Amsterdam... Vissa samlare är redo att betala skyhöga summor för JH Engströms internationellt erkända fotoböcker. Han är inte lika rik eller känd som förra husägaren, men kan leva på sin smala konstart. Egna fotoprojekt varvas med workshops för fotografer runt om i Europa sedan 15 år tillbaka. I somras var han curator för Fotofestivalen i Landskrona, med medverkande fotografer ”av världsklass”, som Nan Goldin, Rinko Kavauchi och Bertien Van Manen.

– Jag är privilegierad, konstaterar han.

Samtidigt ligger rastlösheten ständigt på lur. Den speglas i många av hans dokumentära, självbiografiska bilder från Värmland, Paris eller New York. Hans kommande fotobok Tout va bien har tagit fyra år att göra. En molotovcocktail av existentiella frågor och laddad symbolik, visar en genombläddring av ett provexemplar. Mellan yxan i huggkubben och båten på havet syns den återkommande skuggfiguren, som visar sig vara fotografen själv.

I bok nummer fjorton står JH Engströms eget drömska inre i fokus.

– Tout va bien innehåller mycket melankoli och eftertänksamhet. Jag tycker det är intressant att blanda det direkta, råa uttrycket med det skira, vackra, känsliga. För mig handlar det om att formulera livet självt i bilder, som visuell poesi. Ibland är allt lugnt, harmoniskt och njutbart. Men ibland gör det ont att leva också, säger JH Engström.

Tekniskt fulländade bilder är inte målet.

”Våga ta risker”

– Jag litar på min intuition. För mig är foto ett väldigt emotionellt, subjektivt medium. Jag kan uppskatta det minutiöst genomtänkta, men också det som är spontant gjort. En bild blir intressant och trovärdig när fotografen tar risker. Det kan vara en sådan enkel sak som att våga blanda färg och svartvitt i samma berättelse. Det uppmärksammades när jag gjorde det i början, eftersom det bröt mot stilreglerna, säger JH Engström.

Varför började du fotografera?

– Det var av ren nödvändighet. Jag hade bott i Paris och kom hem till Hagfors som tonåring och hade så mycket att berätta. Det var mycket diabilder med älgar, bullar och saft på Hagfors Uddeholm fotoklubb. Men de stöttade mig och fördömde inget av det jag gjorde.

Samhället exploderar av bilder och foton i dag. Vilket råd ger du amatörfotografer?

– Det handlar om att få dem att förstå vad det är de egentligen vill berätta. Även om de inte har svaret så måste de våga ställa sig själva den frågan, ha den i huvudet. Man ska fotografera det som känns bra i hjärtat och lita på det.

Är Photoshop fusk?

– Nej, jag har inget principiellt emot det. Det är bara ett verktyg, men man ska veta varför man använder det. Under några decennier trodde man att man hade uppfunnit ett verktyg som visade sanningen, men kameran blir subjektiv så fort en människa tar i den.

Har du sett Anders Petersens utställning på Fotografiska?

– Nej, men jag ser fram emot den. Jag såg den i Frankrike, där den gjorde jättesuccé. Det är ett oerhört storslaget och imponerande livsverk han visar upp.

Har du någon återkommande dröm?

– Att jag spelar fotboll. Jag älskar att se på fotbollmatcher. När jag spelar fotboll går jag in i samma glädjebubbla som när jag fotograferar. I dag tränar jag barnens fotbollslag.

Vad gillar du förutom fotboll?

– Jag tycker om att gå på gårdsauktioner, bara sitta där och dricka kaffe och käka en korv. Och fiske, fast det har jag inte hunnit med efter att tvillingarna kom.

Vad älskar du med Paris?

– Mångfalden och frihetskänslan. När jag kom dit var jag ung och romantisk och blev helförälskad i hur normer bröts i praktiken. En av favoritgatorna är Rue Fbg St Denis, där är det full fart med kött- och grönsakshandlare, caféer och spontana uppträdanden. Det finns mycket misär i Paris också, men den göms inte undan. Tiggaren får en öl i stället för att bli ivägkörd av polis.

Och så till sist, hur var det med incidenten på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris?

– Jag höll på med boken CDG/JHE och hade fått tillstånd att gå med kameran och stativet mellan terminalerna. Då hände det att jag fick en K-pistpipa i nacken av aggressiva säkerhetsvakter. Inte så konstigt när jag sprang runt helt irrationellt med något bazookaliknande under armen.

Backen lutar brant uppför mot JH Engströms hus i Smedsby med utsikt över en spegelblank Fryken.

På gräsmattan ligger en filt kvar från födelsedagsfirandet dagen före. Han har just fyllt 45 år.

– Barnen och en kompis till dem sjöng för mig. Jag firades med kaffe och glass härute, säger han och ler åt minnet.

Franska sambon, fotografen Margot Wallard, är i Paris. På sjukhus med parets för tidigt födde son.

– Han är frisk och mår bra, tack och lov. Det har varit en hektisk period. Jag har åkt skytteltrafik fram och tillbaka hela sommaren. Men jag vill inte prata om familjen. Eller Amanda Ooms, säger han och syftar på sin förra sambo. Det var efter deras separation som han flyttade till det vita trähuset med gröna knutar, konstnären Lars Lerins förra hem. Allt var renoverat till toppskick, inklusive en rymlig ateljé som Lerin inte ens hunnit använda.

– Det här är min fristad som jag alltid kommer att behålla. Jag älskar att vara här och tycker om hur luften luktar, säger han. Med hänförelse berättar han om skogspromenaden på morgnarna. Och om bryggan vid sjön, där familjen brukar bada.

Riktar fokus inåt

En värmländsk idyll - som växlas med jobbresor till Paris, Berlin, Amsterdam... Vissa samlare är redo att betala skyhöga summor för JH Engströms internationellt erkända fotoböcker. Han är inte lika rik eller känd som förra husägaren, men kan leva på sin smala konstart. Egna fotoprojekt varvas med workshops för fotografer runt om i Europa sedan 15 år tillbaka. I somras var han curator för Fotofestivalen i Landskrona, med medverkande fotografer ”av världsklass”, som Nan Goldin, Rinko Kavauchi och Bertien Van Manen.

– Jag är privilegierad, konstaterar han.

Samtidigt ligger rastlösheten ständigt på lur. Den speglas i många av hans dokumentära, självbiografiska bilder från Värmland, Paris eller New York. Hans kommande fotobok Tout va bien har tagit fyra år att göra. En molotovcocktail av existentiella frågor och laddad symbolik, visar en genombläddring av ett provexemplar. Mellan yxan i huggkubben och båten på havet syns den återkommande skuggfiguren, som visar sig vara fotografen själv.

I bok nummer fjorton står JH Engströms eget drömska inre i fokus.

– Tout va bien innehåller mycket melankoli och eftertänksamhet. Jag tycker det är intressant att blanda det direkta, råa uttrycket med det skira, vackra, känsliga. För mig handlar det om att formulera livet självt i bilder, som visuell poesi. Ibland är allt lugnt, harmoniskt och njutbart. Men ibland gör det ont att leva också, säger JH Engström.

Tekniskt fulländade bilder är inte målet.

”Våga ta risker”

– Jag litar på min intuition. För mig är foto ett väldigt emotionellt, subjektivt medium. Jag kan uppskatta det minutiöst genomtänkta, men också det som är spontant gjort. En bild blir intressant och trovärdig när fotografen tar risker. Det kan vara en sådan enkel sak som att våga blanda färg och svartvitt i samma berättelse. Det uppmärksammades när jag gjorde det i början, eftersom det bröt mot stilreglerna, säger JH Engström.

Varför började du fotografera?

– Det var av ren nödvändighet. Jag hade bott i Paris och kom hem till Hagfors som tonåring och hade så mycket att berätta. Det var mycket diabilder med älgar, bullar och saft på Hagfors Uddeholm fotoklubb. Men de stöttade mig och fördömde inget av det jag gjorde.

Samhället exploderar av bilder och foton i dag. Vilket råd ger du amatörfotografer?

– Det handlar om att få dem att förstå vad det är de egentligen vill berätta. Även om de inte har svaret så måste de våga ställa sig själva den frågan, ha den i huvudet. Man ska fotografera det som känns bra i hjärtat och lita på det.

Är Photoshop fusk?

– Nej, jag har inget principiellt emot det. Det är bara ett verktyg, men man ska veta varför man använder det. Under några decennier trodde man att man hade uppfunnit ett verktyg som visade sanningen, men kameran blir subjektiv så fort en människa tar i den.

Har du sett Anders Petersens utställning på Fotografiska?

– Nej, men jag ser fram emot den. Jag såg den i Frankrike, där den gjorde jättesuccé. Det är ett oerhört storslaget och imponerande livsverk han visar upp.

Har du någon återkommande dröm?

– Att jag spelar fotboll. Jag älskar att se på fotbollmatcher. När jag spelar fotboll går jag in i samma glädjebubbla som när jag fotograferar. I dag tränar jag barnens fotbollslag.

Vad gillar du förutom fotboll?

– Jag tycker om att gå på gårdsauktioner, bara sitta där och dricka kaffe och käka en korv. Och fiske, fast det har jag inte hunnit med efter att tvillingarna kom.

Vad älskar du med Paris?

– Mångfalden och frihetskänslan. När jag kom dit var jag ung och romantisk och blev helförälskad i hur normer bröts i praktiken. En av favoritgatorna är Rue Fbg St Denis, där är det full fart med kött- och grönsakshandlare, caféer och spontana uppträdanden. Det finns mycket misär i Paris också, men den göms inte undan. Tiggaren får en öl i stället för att bli ivägkörd av polis.

Och så till sist, hur var det med incidenten på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris?

– Jag höll på med boken CDG/JHE och hade fått tillstånd att gå med kameran och stativet mellan terminalerna. Då hände det att jag fick en K-pistpipa i nacken av aggressiva säkerhetsvakter. Inte så konstigt när jag sprang runt helt irrationellt med något bazookaliknande under armen.

  • Åsa Eneljung

JH Engström

- född 1969 i Karlstad, uppvuxen i Hagfors och Paris.

- En av Sveriges mest uppmärksammade fotografer internationellt. Anses vara den främsta bäraren av det fotografiska arvet från Christer Strömholm och Anders Petersen.

- Började som assistent hos modefotografen Mario Testino i Paris och hos fotografen Anders Petersen i Stockholm.

- Har examen från Högskolan för fotografi och film i Göteborg. Håller workshops i Sverige och Europa och har hittills publicerat ett dussin fotoböcker, bland annat skildringen av hembygden tillsammans med Petersen i prisbelönta ”From back home” (2009). I fotoboken ”Sketch of Paris” skildras staden med bilder tagna 1991-2012.

- Aktuell med separatutställning på museet Foam i Amsterdam. Ingår även i utställningen ”Svenskt fotografi från Christer Strömholm till i dag” på Moderna museet i Stockholm. Ger ut fotoboken Tout va bien 2015 på amerikanskt förlag.

- Bor i konstnären Lars Lerins förra hus i Smedsby, Östra Ämtervik. Närmsta grannar är konstnärsparet Marc och Karin Broos; ”Världens bästa grannar”, enligt JH Engström.

- Familjen består av franska fotografen Margot Wallard och deras nyfödde son Sam samt sexåriga tvillingarna Tula och Mischa, som JH har med skådespelerskan Amanda Ooms.

Källa:

Fem snabba

Stockholm Paris x

kött x vegetariskt x

Babel x Sportnytt x

digitalt analogt x

vischan x storstad x

Källa:

null