2015-06-05 06:00

2015-06-05 21:15

Den unge Picasso var i fokus för föreläsning

KULTUR: Bildlärare berättade om underbarnet

Alla är vi barn i början, så också stora konstnärer. Kristinehamns konstmuseum uppmärksammar i en serie föreläsningar under sommaren Pablo Picasso.
I onsdags började man från början.

Det är bildläraren Maud Sandström som har läst på om den unge Picasso. Han föddes i Malaga 1881 där hans far José Ruiz y Blasco var intendent vid stadens konstmuseum. Redan som litet barn tecknade Pablo Picasso oavbrutet, endera på papper eller med en pinne i sanden. Pappan fungerade som lärare ända till den dag då han insåg att sonen var en betydligt bättre konstnär än vad han själv någonsin kunde bli.

– Legenden säger att pappan överlämnade sina penslar till sonen vid en ceremoni och sedan aldrig målade mer, berättar Maud Sandström.

Hon berättar hur Pablo bara brydde sig om sina konstlektioner, resten av skolan struntade han i och han hade hela livet problem med att läsa och skriva. Men måla det kunde han.

– Det är fascinerande att en man kan ha färgat konstlivet så som han. Alla vet vem han var och som bildlärare är det väldigt lätt att säga till en elev ”Du kan ju alltid måla som Picasso”, säger Maud Sandström.

En imitatör

Det luriga i det är att Picasso ofta imiterade andra konstnärer när han var ung. Han hade inga problem att måla som andra. Han imiterade deras stil, bröt ner motivet, byggde upp det igen och skapade sin egen stil.

Att han var ett underbarn förstår man av de verk han målade under sin skoltid. Det är säkra linjer och exakta avbildningar.

– Vad andra kunde ägna månader åt målade Picasso på ett par dagar eller på sin höjd en vecka.

Även om han kunde ha försörjt sig som akademisk målare valde han sin egen väg. År 1900 for han och en vän till Paris för att titta på världsutställningen. Året därpå tog vännen livet av sig, vilket förändrade Picassos måleri. Han återvände till Spanien och Barcelona och hamnade i vad som kallas den blå perioden. Helt plötsligt ville ingen köpa hans konst, men det brydde han sig inte om.

– Han hade ett lidande i sig som han var tvungen att ta sig ur, är Maud Sandströms teori.

Trots att ingen ville köpa tavlorna då finns det flera verk ur den blå perioden som betraktas som sanna mästerverk, exempelvis Gammal gitarrspelare och Den blindes måltid. Det var verk som plågades av ensamhet, uppgivenhet, sorg och smärta.

1904 återvände Picasso till Paris där han träffade Fernande Olivier som kom att bli hans älskarinna de kommande tolv åren. Även om det blev ett stormigt förhållande försvann Picassos sorgsenhet och han hamnade i den rosa perioden. Det frånvända i konsten byttes mot ömsesidigt beroende, trygghet och familj.

– Samtidigt blev formspråket mer skulpturalt.

Misstänkt som tjuv

Under den här tiden fick Picasso ett par afrikanska statyetter av en vän som hade stulit dem på Louvren. När samme vän senare stal Mona Lisa ledde det faktum att Picasso hade annat stöldgods i sin ägo till att han blev misstänkt för att ha stulit tavlan.

– Det finns dokumenterat i polisanmälningar, berättar Maud Sandström.

1906 växlade han stil igen och kom in i nästa period, men det blir nästa föreläsning.

Det är bildläraren Maud Sandström som har läst på om den unge Picasso. Han föddes i Malaga 1881 där hans far José Ruiz y Blasco var intendent vid stadens konstmuseum. Redan som litet barn tecknade Pablo Picasso oavbrutet, endera på papper eller med en pinne i sanden. Pappan fungerade som lärare ända till den dag då han insåg att sonen var en betydligt bättre konstnär än vad han själv någonsin kunde bli.

– Legenden säger att pappan överlämnade sina penslar till sonen vid en ceremoni och sedan aldrig målade mer, berättar Maud Sandström.

Hon berättar hur Pablo bara brydde sig om sina konstlektioner, resten av skolan struntade han i och han hade hela livet problem med att läsa och skriva. Men måla det kunde han.

– Det är fascinerande att en man kan ha färgat konstlivet så som han. Alla vet vem han var och som bildlärare är det väldigt lätt att säga till en elev ”Du kan ju alltid måla som Picasso”, säger Maud Sandström.

En imitatör

Det luriga i det är att Picasso ofta imiterade andra konstnärer när han var ung. Han hade inga problem att måla som andra. Han imiterade deras stil, bröt ner motivet, byggde upp det igen och skapade sin egen stil.

Att han var ett underbarn förstår man av de verk han målade under sin skoltid. Det är säkra linjer och exakta avbildningar.

– Vad andra kunde ägna månader åt målade Picasso på ett par dagar eller på sin höjd en vecka.

Även om han kunde ha försörjt sig som akademisk målare valde han sin egen väg. År 1900 for han och en vän till Paris för att titta på världsutställningen. Året därpå tog vännen livet av sig, vilket förändrade Picassos måleri. Han återvände till Spanien och Barcelona och hamnade i vad som kallas den blå perioden. Helt plötsligt ville ingen köpa hans konst, men det brydde han sig inte om.

– Han hade ett lidande i sig som han var tvungen att ta sig ur, är Maud Sandströms teori.

Trots att ingen ville köpa tavlorna då finns det flera verk ur den blå perioden som betraktas som sanna mästerverk, exempelvis Gammal gitarrspelare och Den blindes måltid. Det var verk som plågades av ensamhet, uppgivenhet, sorg och smärta.

1904 återvände Picasso till Paris där han träffade Fernande Olivier som kom att bli hans älskarinna de kommande tolv åren. Även om det blev ett stormigt förhållande försvann Picassos sorgsenhet och han hamnade i den rosa perioden. Det frånvända i konsten byttes mot ömsesidigt beroende, trygghet och familj.

– Samtidigt blev formspråket mer skulpturalt.

Misstänkt som tjuv

Under den här tiden fick Picasso ett par afrikanska statyetter av en vän som hade stulit dem på Louvren. När samme vän senare stal Mona Lisa ledde det faktum att Picasso hade annat stöldgods i sin ägo till att han blev misstänkt för att ha stulit tavlan.

– Det finns dokumenterat i polisanmälningar, berättar Maud Sandström.

1906 växlade han stil igen och kom in i nästa period, men det blir nästa föreläsning.