2015-03-02 06:00

2015-03-13 13:55

Samtal framför konsten

KULTUR: Dubbel vernissage i Panncentralen

Ordlek. Carolina Falkholts utställning på Kristinehamns konstmuseum har titeln Sociation, en liten ordlek hon har valt som titel. Det framgår av det samtal hon för med Johannes Nordlund.

Association innebär att man förknippar vissa saker med varandra. Dissociation är ett modernare begrepp som går ut på att jaget gör sig frånvarande i en plågsam situation.

– Jag kan tänka mig att det har varit så här på Marieberg under tiden det var ett mentalsjukhus, resonerar Carolina Falkholt.

Att vernissagen avslutas med ett samtal mellan henne och Johannes Nordlund tycker hon är ett bra grepp:

– Det jag velat med den här utställningen är att skapa det filosofiska rummet. Målningen är en backdrop till ett fördjupat samtal.

Dubbla roller

Hennes samtalspartner är både konstpedagog och psykolog, vilket han själv finner väldigt passande för platsen eftersom han jobbar både inom rättspsyk och på Göteborgs konstmuseum.

– Här förenas de båda i samma rum, säger han.

Samtalet berör platsen, mycket beroende på att konstverket på väggen är platsspecifikt. Carolina Falkholt har gått ifrån sin normala grälla palett för att i stället fokusera på sjukhusfärger.

– Jag ville ha misshandlad hud, säger hon och erkänner att hon själv tyckte att färgskalan var obehaglig när hon började.

Johannes Nordlund säger att verket kunde ha blivit något auktoritärt, men att hon i stället har valt något svävande.

– Man kan se det som en akt av erkännande till de kroppar som har vistats här, säger han.

Blivit etablerad

Carolina Falkholt får frågan hur hon ser på att hon kommer med en konstform, graffiti, utifrån och in i de etablerade salongerna.

– Jag tror det har med tiden att göra. Ung graffiti utvecklas till något annat. Men vem definierar konst? Hur definierar samhället konst? Det är något vi har att förhålla oss till hela tiden, svarar hon.

Samtalet glider in på formspråket och Johannes Nordlund får en känsla av Carolina Falkholt gläntar på dörren till en drömvärld. Hon medger att hon är inspirerad av drömmen och tycker om gränslandet mellan vakenhet och drömmen.

– Man får som en känsla av att gå in i en film, säger hon.

Association innebär att man förknippar vissa saker med varandra. Dissociation är ett modernare begrepp som går ut på att jaget gör sig frånvarande i en plågsam situation.

– Jag kan tänka mig att det har varit så här på Marieberg under tiden det var ett mentalsjukhus, resonerar Carolina Falkholt.

Att vernissagen avslutas med ett samtal mellan henne och Johannes Nordlund tycker hon är ett bra grepp:

– Det jag velat med den här utställningen är att skapa det filosofiska rummet. Målningen är en backdrop till ett fördjupat samtal.

Dubbla roller

Hennes samtalspartner är både konstpedagog och psykolog, vilket han själv finner väldigt passande för platsen eftersom han jobbar både inom rättspsyk och på Göteborgs konstmuseum.

– Här förenas de båda i samma rum, säger han.

Samtalet berör platsen, mycket beroende på att konstverket på väggen är platsspecifikt. Carolina Falkholt har gått ifrån sin normala grälla palett för att i stället fokusera på sjukhusfärger.

– Jag ville ha misshandlad hud, säger hon och erkänner att hon själv tyckte att färgskalan var obehaglig när hon började.

Johannes Nordlund säger att verket kunde ha blivit något auktoritärt, men att hon i stället har valt något svävande.

– Man kan se det som en akt av erkännande till de kroppar som har vistats här, säger han.

Blivit etablerad

Carolina Falkholt får frågan hur hon ser på att hon kommer med en konstform, graffiti, utifrån och in i de etablerade salongerna.

– Jag tror det har med tiden att göra. Ung graffiti utvecklas till något annat. Men vem definierar konst? Hur definierar samhället konst? Det är något vi har att förhålla oss till hela tiden, svarar hon.

Samtalet glider in på formspråket och Johannes Nordlund får en känsla av Carolina Falkholt gläntar på dörren till en drömvärld. Hon medger att hon är inspirerad av drömmen och tycker om gränslandet mellan vakenhet och drömmen.

– Man får som en känsla av att gå in i en film, säger hon.