2018-08-08 06:00

2018-08-08 07:48

Vad får man tjäna pengar på?

Sommarens värmebölja har gjort vissa varor mer eftertraktade än vanligt. Många är beredda att betala mycket för en begagnad bordsfläkt, efter att lagren tömts i butikerna. De som råkar äga en fläkt har därför haft god anledning att lägga ut sin plötsliga dyrgrip till försäljning samtidigt som fläktlösa ges en möjlighet till svalka.

Att fläktarna säljs för flera gånger inköpspriset retar dock många. Däribland SVT Nyheter Väst som i ett inslag konfronterar en säljare och ifrågasätter hans beslut att sälja sin bordsfläkt för över 1 000 kronor (3/8). Det låter onekligen som att säljarna utnyttjar andra människors desperation för egen vinning, trots att det bara handlar om marknadens grundläggande principer – när efterfrågan är större än utbudet stiger värdet på varan och därmed priset. Den som inte vill betala så mycket för lite fläktande i värmen slipper.

Fläktinslaget sätter fingret på en allt vanligare fråga: Vad får man tjäna pengar på? När det handlar om att erbjuda hjälp till andra människor och samtidigt vinna på det är det uppenbarligen lätt att trampa i det moraliska klaveret. Det märks inte minst i debatten om vinster i välfärden. Oavsett om hjälpen i fråga är både bra och välbehövlig anser många att den också måste vara en uppoffring för att vara moraliskt försvarbar.

Detta grundar sig till stor del i vänsterns samhällssyn, där de som till exempel driver ett vårdföretag vill utnyttja de människor som behöver vården. På samma sätt framställs nu fläktförsäljare närmast som kriminella för att de vill få något tillbaka av att erbjuda sin ägodel till någon som har större användning för den. Situationen blir dock en annan om klassiska arbetaryrkesgrupper vill ha betalt för det de gör.

Även företaget Svebab i Skene, Sveriges enda tillverkare av brandslangar, har ifrågasatts för att det tjänar pengar på det stora behovet som uppstod i och med sommarens skogsbränder. Affärsidén bygger just på att bränder kommer att uppstå, vilket i många fall innebär att människors liv och egendom är i fara. Men om Svebab inte tilläts tjäna pengar även i krissituationer skulle företaget inte finnas, och då hade inte hjälpen funnits där alls när läget väl blev akut.

Faktumet som undviks i SVT:s inslag om fläktarna är att alternativet till dyra begagnade fläktar hade varit att betydligt färre sådana funnits att köpa under värmeböljan. För att fläktägare ska vilja sälja över huvud taget krävs i många fall att det finns något att tjäna på det själv. Särskilt då köparna knappast riskerat sin hälsa i värmen, utan enbart eftersträvat bekvämlighet. Den som på grund av sjukdom eller annat verkligen lider utan fläkt kan oftast få tag på en genom att be om det.

Det finns en tydlig uppdelning i vad som är okej att tjäna pengar på och vad som inte är det. Detta trots att det borde vara betydligt mer omoraliskt att låta den eftertraktade varan stå kvar i förrådet, när det uppenbarligen finns människor som värderar den högt.

Sommarens värmebölja har gjort vissa varor mer eftertraktade än vanligt. Många är beredda att betala mycket för en begagnad bordsfläkt, efter att lagren tömts i butikerna. De som råkar äga en fläkt har därför haft god anledning att lägga ut sin plötsliga dyrgrip till försäljning samtidigt som fläktlösa ges en möjlighet till svalka.

Att fläktarna säljs för flera gånger inköpspriset retar dock många. Däribland SVT Nyheter Väst som i ett inslag konfronterar en säljare och ifrågasätter hans beslut att sälja sin bordsfläkt för över 1 000 kronor (3/8). Det låter onekligen som att säljarna utnyttjar andra människors desperation för egen vinning, trots att det bara handlar om marknadens grundläggande principer – när efterfrågan är större än utbudet stiger värdet på varan och därmed priset. Den som inte vill betala så mycket för lite fläktande i värmen slipper.

Fläktinslaget sätter fingret på en allt vanligare fråga: Vad får man tjäna pengar på? När det handlar om att erbjuda hjälp till andra människor och samtidigt vinna på det är det uppenbarligen lätt att trampa i det moraliska klaveret. Det märks inte minst i debatten om vinster i välfärden. Oavsett om hjälpen i fråga är både bra och välbehövlig anser många att den också måste vara en uppoffring för att vara moraliskt försvarbar.

Detta grundar sig till stor del i vänsterns samhällssyn, där de som till exempel driver ett vårdföretag vill utnyttja de människor som behöver vården. På samma sätt framställs nu fläktförsäljare närmast som kriminella för att de vill få något tillbaka av att erbjuda sin ägodel till någon som har större användning för den. Situationen blir dock en annan om klassiska arbetaryrkesgrupper vill ha betalt för det de gör.

Även företaget Svebab i Skene, Sveriges enda tillverkare av brandslangar, har ifrågasatts för att det tjänar pengar på det stora behovet som uppstod i och med sommarens skogsbränder. Affärsidén bygger just på att bränder kommer att uppstå, vilket i många fall innebär att människors liv och egendom är i fara. Men om Svebab inte tilläts tjäna pengar även i krissituationer skulle företaget inte finnas, och då hade inte hjälpen funnits där alls när läget väl blev akut.

Faktumet som undviks i SVT:s inslag om fläktarna är att alternativet till dyra begagnade fläktar hade varit att betydligt färre sådana funnits att köpa under värmeböljan. För att fläktägare ska vilja sälja över huvud taget krävs i många fall att det finns något att tjäna på det själv. Särskilt då köparna knappast riskerat sin hälsa i värmen, utan enbart eftersträvat bekvämlighet. Den som på grund av sjukdom eller annat verkligen lider utan fläkt kan oftast få tag på en genom att be om det.

Det finns en tydlig uppdelning i vad som är okej att tjäna pengar på och vad som inte är det. Detta trots att det borde vara betydligt mer omoraliskt att låta den eftertraktade varan stå kvar i förrådet, när det uppenbarligen finns människor som värderar den högt.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.