2018-04-01 06:00

2018-04-01 06:00

Villkorad med villkor

Majoriteten av riksdagspartierna vill avskaffa den villkorliga frigivningen, visar en undersökning genomförd av SVT Nyheter Örebro. Det är ett steg i rätt riktning. I dagsläget är normen att brottslingar bara sitter inne i fängelset två tredjedelar av strafftiden. Det betyder att den som till exempel döms till nio år släpps ut redan efter sex år.

Nu har dock allt fler börjat ifrågasätta om strafftiderna, och deras faktiska tillämpning, är rimliga. En orsak till att diskussionen har tagit fart är att flera farliga förbrytare har frigivits på senare år. Till hösten kommer även en serievåldtäktsman som anföll 14 kvinnor i Örebro att släppas efter två tredjedelar av strafftiden, trots att Kriminalvården bedömer att återfallsrisken är hög.

Det kan tyckas självklart att den person som döms till att sitta i fängelse ett visst antal år också ska sitta i fängelse den tiden, men frågan har ändå varit politiskt känslig. Även i dag när acceptansen för förslag om skärpta straff har ökat finns det en risk att kritiker kallar det för populism. Men frågan är för viktig för att ignoreras. Detta har allianspartierna förstått, då alla fyra nu är öppna för att avskaffa den automatiska villkorliga frigivningen.

Möjligheten att friges tidigare bör inte tas bort helt, men då måste man visa att man har gjort rätt för sig och att man inte är en fara för samhället. Som det är nu vet den som döms till fängelse att den nästan är garanterad att få komma ut efter två tredjedelar, oavsett om den bättrar sig eller inte. Incitamenten till att göra rätt för sig saknas.

Rätt använt tjänar villkorlig frigivning som ett incitament att bättra på det egna beteendet såväl under som efter fängelsevistelsen. Det är trots allt ingen höjdare att sitta inlåst och möjligheten att lämna fängelsets väggar tidigare är motiverande. För samhället är det dock än viktigare att tiden som villkorligt frigiven motiverar den dömde att inte begå nya brott då den frigivna tiden då kommer att behöva sittas av.

Villkorlig frigivning bör vara just det och inte kunna tas för given. Den behöver förtjänas. Genom att ställa krav visar man tydligt att det är skillnad på rätt och fel. I fängelset ska det inte råda andra regler än i resten av samhället – bara de som visar att de vill förbättras ska premieras för det, på det sätt som passar.

Konceptet om frigivning efter två tredjedelar av tiden är inte heller hugget i sten. Moderaternas rättspolitiska talesperson Tomas Tobé säger att ”Vi anser att villkorlig frigivning endast ska ske undantagsvis och tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden”. Det rimligaste är att den villkorade frigivningen bedöms från fall till fall utifrån tydliga kriterier som utgår från att det huvudsakligen är ett undantag.

Majoriteten av riksdagspartierna vill avskaffa den villkorliga frigivningen, visar en undersökning genomförd av SVT Nyheter Örebro. Det är ett steg i rätt riktning. I dagsläget är normen att brottslingar bara sitter inne i fängelset två tredjedelar av strafftiden. Det betyder att den som till exempel döms till nio år släpps ut redan efter sex år.

Nu har dock allt fler börjat ifrågasätta om strafftiderna, och deras faktiska tillämpning, är rimliga. En orsak till att diskussionen har tagit fart är att flera farliga förbrytare har frigivits på senare år. Till hösten kommer även en serievåldtäktsman som anföll 14 kvinnor i Örebro att släppas efter två tredjedelar av strafftiden, trots att Kriminalvården bedömer att återfallsrisken är hög.

Det kan tyckas självklart att den person som döms till att sitta i fängelse ett visst antal år också ska sitta i fängelse den tiden, men frågan har ändå varit politiskt känslig. Även i dag när acceptansen för förslag om skärpta straff har ökat finns det en risk att kritiker kallar det för populism. Men frågan är för viktig för att ignoreras. Detta har allianspartierna förstått, då alla fyra nu är öppna för att avskaffa den automatiska villkorliga frigivningen.

Möjligheten att friges tidigare bör inte tas bort helt, men då måste man visa att man har gjort rätt för sig och att man inte är en fara för samhället. Som det är nu vet den som döms till fängelse att den nästan är garanterad att få komma ut efter två tredjedelar, oavsett om den bättrar sig eller inte. Incitamenten till att göra rätt för sig saknas.

Rätt använt tjänar villkorlig frigivning som ett incitament att bättra på det egna beteendet såväl under som efter fängelsevistelsen. Det är trots allt ingen höjdare att sitta inlåst och möjligheten att lämna fängelsets väggar tidigare är motiverande. För samhället är det dock än viktigare att tiden som villkorligt frigiven motiverar den dömde att inte begå nya brott då den frigivna tiden då kommer att behöva sittas av.

Villkorlig frigivning bör vara just det och inte kunna tas för given. Den behöver förtjänas. Genom att ställa krav visar man tydligt att det är skillnad på rätt och fel. I fängelset ska det inte råda andra regler än i resten av samhället – bara de som visar att de vill förbättras ska premieras för det, på det sätt som passar.

Konceptet om frigivning efter två tredjedelar av tiden är inte heller hugget i sten. Moderaternas rättspolitiska talesperson Tomas Tobé säger att ”Vi anser att villkorlig frigivning endast ska ske undantagsvis och tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden”. Det rimligaste är att den villkorade frigivningen bedöms från fall till fall utifrån tydliga kriterier som utgår från att det huvudsakligen är ett undantag.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.