2018-03-05 16:13

2018-03-05 16:13

Uppskatta sedlarnas värde

Det är troligt att sedlar och mynt så småningom kommer att försvinna som betalningsmedel. Det skriver chefen för Sveriges riksbank, Stefan Ingves, på DN Debatt (27/2). Han oroar sig över att betalningsväsendet då enbart kan kontrolleras av privata intressen i stället för det offentliga, samtidigt som digitala valutor etablerar sig alltmer.

Ingves gör rätt i att slå vakt om kontanterna som det enda oberoende betalningsmedlet. Att de ges ut av riksbanken, i stället för privata banker, är dock bara en av många fördelar med sedlar och mynt. De må vara otympliga att bära och hantera, men att de fungerar utan varken el eller andra hjälpmedel är ovärderligt vid ett strömavbrott eller en större samhällskatastrof. Att kontanter inte går att spåra är också ett sätt att skydda sig mot övernitisk bevakning – en funktion som kriminella visar fungerar.

Därför är det också ett problem att möjligheten att handla med och växla in kontanter minskar. Även om en femkrona objektivt sett alltid är just fem kronor gör begränsad användbarhet att dess värde är mindre än besväret att hantera myntet. Ett tecken på detta är den stora summa pengar, 6,4 miljarder i sedlar, som inte lämnades in till riksbanken 2013, 2016 och 2017 då de blev ogiltiga.

En borttappad tjugolapp är inte värd ansträngningen som krävs för att leta efter den, anser många. Den kommer dock väl till pass när digitala betalsystem kraschar, både för privatpersoner och butiksägare. Att inte ta emot kontanter i kassan är därför att göra sitt företag en potentiell björntjänst.

De digitala valutor, till exempel bitcoin, som Ingves också uttrycker viss oro över, lär dock aldrig kunna ersätta de nationella valutorna. Riksbanken vill dock vara beredd på allt och utreder införandet av e-kronor. Skillnaden gentemot existerande digitala valutor är att svenska staten, genom riksbanken, säger sig kunna garantera e-kronans värde. De skulle kunna överföras utan banker som mellanhand, precis som kontanter, men vara beroende av elektroniska hjälpmedel. Ett sådant system skulle kunna fungera, men det ersätter på långa vägar inte fysiska sedlar och mynt, vilket riksbanken också konstaterar.

Vi har all anledning att förbereda oss på att allt fler väljer bort kontanter. Det är dock av största vikt att de fortfarande går att använda i butiker, inte minst för att minimera skadan vid en samhällskatastrof. Även om en del av tanken bakom minskad kontanthantering på exempelvis bussar är välvillig – att minska stöldrisken och därmed skydda personalen – blir konsekvensen av trenden ett potentiellt kaos då betalkort slutar fungera.

Att själva kontanterna fortfarande tillverkas och finns kvar vid en sådan situation kan vi tacka de människor som alltjämt vill ha dem i sin plånbok för, även då det innebär längre väntetid i matbutikens kassakö.

Det är troligt att sedlar och mynt så småningom kommer att försvinna som betalningsmedel. Det skriver chefen för Sveriges riksbank, Stefan Ingves, på DN Debatt (27/2). Han oroar sig över att betalningsväsendet då enbart kan kontrolleras av privata intressen i stället för det offentliga, samtidigt som digitala valutor etablerar sig alltmer.

Ingves gör rätt i att slå vakt om kontanterna som det enda oberoende betalningsmedlet. Att de ges ut av riksbanken, i stället för privata banker, är dock bara en av många fördelar med sedlar och mynt. De må vara otympliga att bära och hantera, men att de fungerar utan varken el eller andra hjälpmedel är ovärderligt vid ett strömavbrott eller en större samhällskatastrof. Att kontanter inte går att spåra är också ett sätt att skydda sig mot övernitisk bevakning – en funktion som kriminella visar fungerar.

Därför är det också ett problem att möjligheten att handla med och växla in kontanter minskar. Även om en femkrona objektivt sett alltid är just fem kronor gör begränsad användbarhet att dess värde är mindre än besväret att hantera myntet. Ett tecken på detta är den stora summa pengar, 6,4 miljarder i sedlar, som inte lämnades in till riksbanken 2013, 2016 och 2017 då de blev ogiltiga.

En borttappad tjugolapp är inte värd ansträngningen som krävs för att leta efter den, anser många. Den kommer dock väl till pass när digitala betalsystem kraschar, både för privatpersoner och butiksägare. Att inte ta emot kontanter i kassan är därför att göra sitt företag en potentiell björntjänst.

De digitala valutor, till exempel bitcoin, som Ingves också uttrycker viss oro över, lär dock aldrig kunna ersätta de nationella valutorna. Riksbanken vill dock vara beredd på allt och utreder införandet av e-kronor. Skillnaden gentemot existerande digitala valutor är att svenska staten, genom riksbanken, säger sig kunna garantera e-kronans värde. De skulle kunna överföras utan banker som mellanhand, precis som kontanter, men vara beroende av elektroniska hjälpmedel. Ett sådant system skulle kunna fungera, men det ersätter på långa vägar inte fysiska sedlar och mynt, vilket riksbanken också konstaterar.

Vi har all anledning att förbereda oss på att allt fler väljer bort kontanter. Det är dock av största vikt att de fortfarande går att använda i butiker, inte minst för att minimera skadan vid en samhällskatastrof. Även om en del av tanken bakom minskad kontanthantering på exempelvis bussar är välvillig – att minska stöldrisken och därmed skydda personalen – blir konsekvensen av trenden ett potentiellt kaos då betalkort slutar fungera.

Att själva kontanterna fortfarande tillverkas och finns kvar vid en sådan situation kan vi tacka de människor som alltjämt vill ha dem i sin plånbok för, även då det innebär längre väntetid i matbutikens kassakö.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.