2017-12-06 06:00

2017-12-06 11:55

Fundamentala fel på arbetsmarknaden

Det är just nu rekordlåg arbetslöshet bland ungdomar. Det har Arbetsförmedlingen låtit meddela. Där finns nu färre inskrivna unga än på mycket länge. Beskedet togs snabbt upp av opinionsbildare till vänster. De tar statistiken till intäkt för att den nuvarande regeringen arbetar bättre än den förra.

Men det är att dra något långtgående slutsatser. Arbetsförmedlingen skriver nämligen själv i sin rapport att viktiga orsaker är minskade ungdomskullar i kombination med den goda ekonomiska konjunkturen. Ingetdera kan den sittande regeringen ta åt sig.

Däremot finns det stora problem där faktiskt regeringen har ansvar. Delningen av arbetsmarknaden fortsätter till exempel. Det är bara för unga med gymnasieutbildning som det finns goda möjligheter att få jobb. För andra ökar arbetslösheten. Unga med rötterna utanför Europa har fortsatt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Fortfarande har fyra av tio som invandrat till Sverige inget jobb efter tio år. I gruppen som inte lyckas läsa in motsvarande gymnasieexamen är siffran ännu sämre. Arbetslösheten bland nyligen invandrade kvinnor ökar också, trots högkonjunkturen. Den som fruktar att samhället glider isär - Socialdemokraternas budskap inför valet år 2014 – har därmed skäl att vara fortsatt orolig. Utanförskapet växer och sittande regering har lika lite som den tidigare funnit bra verktyg för att minska segregationen på arbetsmarknaden.

Ett annat problem är faktiskt Arbetsförmedlingen själv. Det är ju inte främst via den som ungdomar får jobb. Någon räknade ut att den förmedlar ett jobb per anställd tjänsteman i månaden. Myndigheten kostar samtidigt 80 miljarder om året och sysselsätter 14 000 personer. Jämför det med Försvaret som kostar runt 45 miljarder och sysselsätter drygt 20 000. Arbetsförmedlingen har ingen motsvarande dyr teknik, fordonsflotta eller övningsverksamhet. Så vart går Arbetsförmedlingens pengar?

Knappast något av det tiotal europeiska länder, inklusive Tyskland, som har lägre arbetslöshet än Sverige, lägger så mycket pengar per capita på Arbetsförmedlingens uppgifter.

Ett sista problem som måste nämnas är den alltjämt bristande matchningen. Nationalekonomer har i mer än ett decennium pekat på att svensk skola inte lyckas utbilda den arbetskraft som svensk industri behöver. Trots att politiker i valtider brukar hylla betydelsen av fungerande yrkesutbildning har varken denna eller den tidigare regeringen lyckats utforma ett fungerande system för yrkesutbildning. Kvalitén är alltför skiftande och svårigheten för den unge att bedöma framtidsutsikterna gör söktrycket lågt.

Tidigare har det främst varit industrin som lidit av arbetskraftsbrist. Men en färsk rapport från Arbetsförmedlingen i Skåne visar att bristen nu känns av hos sju av tio offentliga arbetsgivare där. Så om skadan på välfärden till följd av dålig matchning mellan utbildning och jobb tidigare var indirekt, genom uteblivna skattepengar, blir den nu direkt, då det saknas sjuksköterskor, socionomer och lärare.

Den regering som tillträder nästa höst bör vara medveten om att arbetsmarknadspolitiken inte är ett dukat bord.

Det är just nu rekordlåg arbetslöshet bland ungdomar. Det har Arbetsförmedlingen låtit meddela. Där finns nu färre inskrivna unga än på mycket länge. Beskedet togs snabbt upp av opinionsbildare till vänster. De tar statistiken till intäkt för att den nuvarande regeringen arbetar bättre än den förra.

Men det är att dra något långtgående slutsatser. Arbetsförmedlingen skriver nämligen själv i sin rapport att viktiga orsaker är minskade ungdomskullar i kombination med den goda ekonomiska konjunkturen. Ingetdera kan den sittande regeringen ta åt sig.

Däremot finns det stora problem där faktiskt regeringen har ansvar. Delningen av arbetsmarknaden fortsätter till exempel. Det är bara för unga med gymnasieutbildning som det finns goda möjligheter att få jobb. För andra ökar arbetslösheten. Unga med rötterna utanför Europa har fortsatt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Fortfarande har fyra av tio som invandrat till Sverige inget jobb efter tio år. I gruppen som inte lyckas läsa in motsvarande gymnasieexamen är siffran ännu sämre. Arbetslösheten bland nyligen invandrade kvinnor ökar också, trots högkonjunkturen. Den som fruktar att samhället glider isär - Socialdemokraternas budskap inför valet år 2014 – har därmed skäl att vara fortsatt orolig. Utanförskapet växer och sittande regering har lika lite som den tidigare funnit bra verktyg för att minska segregationen på arbetsmarknaden.

Ett annat problem är faktiskt Arbetsförmedlingen själv. Det är ju inte främst via den som ungdomar får jobb. Någon räknade ut att den förmedlar ett jobb per anställd tjänsteman i månaden. Myndigheten kostar samtidigt 80 miljarder om året och sysselsätter 14 000 personer. Jämför det med Försvaret som kostar runt 45 miljarder och sysselsätter drygt 20 000. Arbetsförmedlingen har ingen motsvarande dyr teknik, fordonsflotta eller övningsverksamhet. Så vart går Arbetsförmedlingens pengar?

Knappast något av det tiotal europeiska länder, inklusive Tyskland, som har lägre arbetslöshet än Sverige, lägger så mycket pengar per capita på Arbetsförmedlingens uppgifter.

Ett sista problem som måste nämnas är den alltjämt bristande matchningen. Nationalekonomer har i mer än ett decennium pekat på att svensk skola inte lyckas utbilda den arbetskraft som svensk industri behöver. Trots att politiker i valtider brukar hylla betydelsen av fungerande yrkesutbildning har varken denna eller den tidigare regeringen lyckats utforma ett fungerande system för yrkesutbildning. Kvalitén är alltför skiftande och svårigheten för den unge att bedöma framtidsutsikterna gör söktrycket lågt.

Tidigare har det främst varit industrin som lidit av arbetskraftsbrist. Men en färsk rapport från Arbetsförmedlingen i Skåne visar att bristen nu känns av hos sju av tio offentliga arbetsgivare där. Så om skadan på välfärden till följd av dålig matchning mellan utbildning och jobb tidigare var indirekt, genom uteblivna skattepengar, blir den nu direkt, då det saknas sjuksköterskor, socionomer och lärare.

Den regering som tillträder nästa höst bör vara medveten om att arbetsmarknadspolitiken inte är ett dukat bord.