2017-11-27 15:01

2017-11-27 15:01

Brottslighet skadar och oroar

Hur trygga vi känner oss och hur mycket brott vi faktiskt utsätts för är två olika fenomen som Brottsförebyggande rådet, Brå, mäter i Nationella trygghetsundersökningen, NTU, samt NTU Lokal. Enligt den senare är 43 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år oroade över brottsligheten i samhället.

När det gäller den totala utsattheten för brott över hela landet är oron befogad. Av de nästan 12 000 svarande på reguljära NTU säger 15,6 procent att de blev utsatta för någon typ av brott mot person, såsom misshandel och bedrägeri, under hela 2016. Det är en ordentlig ökning från året innan, då andelen var 13,3 procent. Av dessa personer är det dock 2,7 procentenheter som utsätts för två tredjedelar av alla brott; de flesta brott är alltså koncentrerade till en mindre del av befolkningen.

Inte helt överraskande för den som följer nyhetsrapporteringen är att de brott mot person som ökar mest är bedrägerier, trakasserier och sexualbrott. Detta medan exempelvis misshandel ligger på en mer stabil nivå över tid. Just sexualbrott och trakasserier är också de brottstyper som i minst utsträckning polisanmäls, vilket kan vara en stor anledning till att mindre än hälften av alla brott i undersökningen anmäls.

Att inte polisanmäla när man utsatts för exempelvis en våldtäkt må vara en konsekvens av att sådana utredningar läggs på hög, men att anmäla är fortfarande lika viktigt. Särskilt för att den brottstypen ökat mest. De brott som inte polisanmäls kan inte utredas alls, och leder garanterat inte till påföljd. Då minskar risken för gärningsmännen att åka fast, och sexualbrotten kan öka än mer. Fler anmälningar skulle dessutom sätta ytterligare press på regeringen och polisledningen att förbättra förutsättningarna för Polisen att utreda brott.

Skillnaderna mellan olika delar av landet är dock stora, både när det gäller känslan av utsatthet och faktiska brott.

Det är tydligt att utsattheten för brott i första hand är ett storstadsfenomen, men trots det finns en överhängande känsla av otrygghet även i vissa medelstora städer. Borde boende i större städer vara försiktigare, eller är det andra delar av befolkningen som är överdrivet oroliga?

Till exempel är andelen som känner sig otrygga i det egna bostadsområdet högre i Kristinehamn och Karlskoga jämfört med Karlstad, fastän fler brott begås i Karlstad.

Även om känslan av otrygghet inte nödvändigtvis hänger ihop med risken att utsättas för brott, eftersom den även kan påverkas av andra saker, är det dock tydligt att oron för brottslighet är stor i hela landet. Otryggheten kan bara dämpas av att alla brott faktiskt anmäls, och att polisen får resurser att utreda dem mer effektivt.

Hur trygga vi känner oss och hur mycket brott vi faktiskt utsätts för är två olika fenomen som Brottsförebyggande rådet, Brå, mäter i Nationella trygghetsundersökningen, NTU, samt NTU Lokal. Enligt den senare är 43 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år oroade över brottsligheten i samhället.

När det gäller den totala utsattheten för brott över hela landet är oron befogad. Av de nästan 12 000 svarande på reguljära NTU säger 15,6 procent att de blev utsatta för någon typ av brott mot person, såsom misshandel och bedrägeri, under hela 2016. Det är en ordentlig ökning från året innan, då andelen var 13,3 procent. Av dessa personer är det dock 2,7 procentenheter som utsätts för två tredjedelar av alla brott; de flesta brott är alltså koncentrerade till en mindre del av befolkningen.

Inte helt överraskande för den som följer nyhetsrapporteringen är att de brott mot person som ökar mest är bedrägerier, trakasserier och sexualbrott. Detta medan exempelvis misshandel ligger på en mer stabil nivå över tid. Just sexualbrott och trakasserier är också de brottstyper som i minst utsträckning polisanmäls, vilket kan vara en stor anledning till att mindre än hälften av alla brott i undersökningen anmäls.

Att inte polisanmäla när man utsatts för exempelvis en våldtäkt må vara en konsekvens av att sådana utredningar läggs på hög, men att anmäla är fortfarande lika viktigt. Särskilt för att den brottstypen ökat mest. De brott som inte polisanmäls kan inte utredas alls, och leder garanterat inte till påföljd. Då minskar risken för gärningsmännen att åka fast, och sexualbrotten kan öka än mer. Fler anmälningar skulle dessutom sätta ytterligare press på regeringen och polisledningen att förbättra förutsättningarna för Polisen att utreda brott.

Skillnaderna mellan olika delar av landet är dock stora, både när det gäller känslan av utsatthet och faktiska brott.

Det är tydligt att utsattheten för brott i första hand är ett storstadsfenomen, men trots det finns en överhängande känsla av otrygghet även i vissa medelstora städer. Borde boende i större städer vara försiktigare, eller är det andra delar av befolkningen som är överdrivet oroliga?

Till exempel är andelen som känner sig otrygga i det egna bostadsområdet högre i Kristinehamn och Karlskoga jämfört med Karlstad, fastän fler brott begås i Karlstad.

Även om känslan av otrygghet inte nödvändigtvis hänger ihop med risken att utsättas för brott, eftersom den även kan påverkas av andra saker, är det dock tydligt att oron för brottslighet är stor i hela landet. Otryggheten kan bara dämpas av att alla brott faktiskt anmäls, och att polisen får resurser att utreda dem mer effektivt.