2017-11-24 13:46

2017-11-24 13:46

En politik för spara, inte slösa

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, varnar för skattehöjningar kommande år. En orsak är att andelen unga och äldre som befinner sig utanför arbetsmarknaden beräknas öka markant. Varje person som arbetar kommer att tvingas ”försörja” fler som befinner sig utanför arbetskraften. För kommunsektorn väntar dessutom ytterligare en utmaning i form av nyanlända med uppehållstillstånd som har fått kommunplacering. Det kommer att medföra omfattande utbildningsinsatser och mer pengar till vård och omsorg.

Det har nu gått sju och ett halvt år sedan SKL varnade för att det skulle krävas en skattehöjning på 13 kronor per hundralapp inom 25 år för att tillgodose de växande kraven inom vård och omsorg. Det är förstås en orimlig höjning, inte minst för att den skulle undergräva viljan att arbeta och förkovra sig.

Men vi befinner oss ändå i en situation där goda råd är dyra. Jacob Lundberg, chefsekonom på Timbro, föreslår i rapporten ”Kommunernas incitament för skattehöjningar” tre förslag som skapar incitament för kommunpolitikerna att vara mer försiktiga med skattebetalarnas pengar och förlita sig mindre på statliga subventioner.

För det första bör man momsbelägga skattefinansierade tjänster. Konsumtion som finansieras via kommunalskatten är idag momsbefriad vilket gör det lockande att öka kommunala utgifter och höja kommunalskatten.

Lundberg vill även göra jobbskatteavdraget oberoende av kommunalskatten. Idag är jobbskatteavdraget högre i kommuner som även har hög kommunalskatt, inte sällan socialdemokratiskt styrda kommuner. Eftersom jobbskatteavdraget är statligt finansierat innebär det att staten de facto finansierar skattehöjningar.

Slutligen föreslås en översyn av det kommunala skatteutjämningssystemet i syfte att göra det kännbart för kommuner som väljer att höja skatten. Utjämningssystemet gör att kommunerna kompenseras till 95 procent för effekten av skattehöjningen, nämligen minskad sysselsättning och krympande skattebas.

Även om det är komplicerat, tidskrävande och skulle kräva bred politisk enighet att förändra skattesystemen är samtliga förslag väl värda en bred diskussion.

Det går inte längre att blunda för den utmaning som väntar kommunerna. Det är därmed också hög tid att ifrågasätta de system som straffar framgångsrika kommuner och samtidigt underlättar för de kommunpolitiker som inte klarar av att hålla ordning på ekonomin. Om krisen slår brett kommer betydligt fler kommuner att vara beroende av utjämningspengarna. Till sist återstår då frågan vem som ska betala.

Staten lånar i brinnande högkonjunktur och regeringen lovar stimulanser till höger och vänster. Det ägnas alldeles för lite tankar åt kommande lågkonjunktur och höjda räntor. Det som nu behövs är en politik som lockar till att spara och inte slösa.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, varnar för skattehöjningar kommande år. En orsak är att andelen unga och äldre som befinner sig utanför arbetsmarknaden beräknas öka markant. Varje person som arbetar kommer att tvingas ”försörja” fler som befinner sig utanför arbetskraften. För kommunsektorn väntar dessutom ytterligare en utmaning i form av nyanlända med uppehållstillstånd som har fått kommunplacering. Det kommer att medföra omfattande utbildningsinsatser och mer pengar till vård och omsorg.

Det har nu gått sju och ett halvt år sedan SKL varnade för att det skulle krävas en skattehöjning på 13 kronor per hundralapp inom 25 år för att tillgodose de växande kraven inom vård och omsorg. Det är förstås en orimlig höjning, inte minst för att den skulle undergräva viljan att arbeta och förkovra sig.

Men vi befinner oss ändå i en situation där goda råd är dyra. Jacob Lundberg, chefsekonom på Timbro, föreslår i rapporten ”Kommunernas incitament för skattehöjningar” tre förslag som skapar incitament för kommunpolitikerna att vara mer försiktiga med skattebetalarnas pengar och förlita sig mindre på statliga subventioner.

För det första bör man momsbelägga skattefinansierade tjänster. Konsumtion som finansieras via kommunalskatten är idag momsbefriad vilket gör det lockande att öka kommunala utgifter och höja kommunalskatten.

Lundberg vill även göra jobbskatteavdraget oberoende av kommunalskatten. Idag är jobbskatteavdraget högre i kommuner som även har hög kommunalskatt, inte sällan socialdemokratiskt styrda kommuner. Eftersom jobbskatteavdraget är statligt finansierat innebär det att staten de facto finansierar skattehöjningar.

Slutligen föreslås en översyn av det kommunala skatteutjämningssystemet i syfte att göra det kännbart för kommuner som väljer att höja skatten. Utjämningssystemet gör att kommunerna kompenseras till 95 procent för effekten av skattehöjningen, nämligen minskad sysselsättning och krympande skattebas.

Även om det är komplicerat, tidskrävande och skulle kräva bred politisk enighet att förändra skattesystemen är samtliga förslag väl värda en bred diskussion.

Det går inte längre att blunda för den utmaning som väntar kommunerna. Det är därmed också hög tid att ifrågasätta de system som straffar framgångsrika kommuner och samtidigt underlättar för de kommunpolitiker som inte klarar av att hålla ordning på ekonomin. Om krisen slår brett kommer betydligt fler kommuner att vara beroende av utjämningspengarna. Till sist återstår då frågan vem som ska betala.

Staten lånar i brinnande högkonjunktur och regeringen lovar stimulanser till höger och vänster. Det ägnas alldeles för lite tankar åt kommande lågkonjunktur och höjda räntor. Det som nu behövs är en politik som lockar till att spara och inte slösa.