2017-11-01 14:38

2017-11-01 14:38

Dagar för familjen

Inför landsmötet i november föreslår Liberalernas partiledning att föräldraförsäkringen ska kortas med 90 dagar samt bli mer flexibel. Förslaget är ogenomtänkt, och missgynnar förmodligen partiets väljare mer än befolkningen i stort, men det är bra att frågan lyfts för debatt. Vi bör debattera hur välfärdssystemen är utformade och vad som ska ingå i dem oftare.

Det sägs ofta att föräldraförsäkringen är ett av de mest centrala systemen för att få medelklassen att acceptera välfärdssystemet. Det ligger mycket i det. Möjligheten att kunna umgås med sina barn är värd oerhört mycket.

I dag kan föräldrapenning betalas ut i som mest 480 dagar. Det är de sista 90 dagarna, med ersättning på lägsta nivån 180 kronor per dag, som Liberalerna vill ta bort. I stället vill partiet att föräldrar ska kunna välja mellan att ut 360 dagar med en ersättning som motsvarar 100 procent av lönen och att ta ut 420 dagar med 70 procent av lönen.

Intuitivt låter det som att det kan locka en del personer. Och vem skulle sakna de där sista 90 dagarna? De är ju ändå praktiskt taget obetalda. Men då missar man poängen. Det är dagar som den som är förälder har rätt att tillbringa med sina barn.

Liberalerna tror att de ska få fler pappor att stanna hemma med den föreslagna förändringen. Det är dock inget mer än en from förhoppning. Pappor stannar hemma oftare och längre än någonsin tidigare och den trenden kommer att fortsätta av sig självt. Den hänger mer än något annat ihop med förändrade värderingar.

Däremot skulle det inte förvåna om förslaget om det genomfördes skulle innebära att till exempel akademiker kommer att skaffa färre barn.

Det är inte lätt att kombinera jobb med familj. Detta gäller särskilt yrken som kräver akademisk examen. De har alltid varit arbetsintensiva med många timmar utöver vad som kallas för normal arbetstid. Detta har lett till att akademiker länge skaffade färre barn än resten av befolkningen. I Sverige har dock på senare år detta förhållande ändrats och akademiker skaffar nu fler barn än genomsnittet. Förändringen står också ut jämfört med utvecklingen i andra länder.

En del av förklaringen till detta kan säkert hittas i att fler arbeten blir flexibla. Det blir lättare att pussla ihop dagarna även om det krävs att man kollar jobbmejlen när man lagar mat och skriver på en rapport efter nattningen. De förändrade attityderna påverkar nog också. Men dessa faktorer återfinns också i andra länder. Vad Sverige har är föräldraförsäkringen.

De där sista 90 dagarna ser kanske inte mycket ut för världen. De tas ofta heller inte ut i samband med att barnet föds utan används senare. Inte sällan i samband med att barnen har lov från förskola eller skola. Det ger föräldrar och barn rätt och möjlighet att umgås tillsammans som en familj. Det är därför de där dagarna betyder så mycket och då spelar den ringa ersättningen mindre roll.

Inför landsmötet i november föreslår Liberalernas partiledning att föräldraförsäkringen ska kortas med 90 dagar samt bli mer flexibel. Förslaget är ogenomtänkt, och missgynnar förmodligen partiets väljare mer än befolkningen i stort, men det är bra att frågan lyfts för debatt. Vi bör debattera hur välfärdssystemen är utformade och vad som ska ingå i dem oftare.

Det sägs ofta att föräldraförsäkringen är ett av de mest centrala systemen för att få medelklassen att acceptera välfärdssystemet. Det ligger mycket i det. Möjligheten att kunna umgås med sina barn är värd oerhört mycket.

I dag kan föräldrapenning betalas ut i som mest 480 dagar. Det är de sista 90 dagarna, med ersättning på lägsta nivån 180 kronor per dag, som Liberalerna vill ta bort. I stället vill partiet att föräldrar ska kunna välja mellan att ut 360 dagar med en ersättning som motsvarar 100 procent av lönen och att ta ut 420 dagar med 70 procent av lönen.

Intuitivt låter det som att det kan locka en del personer. Och vem skulle sakna de där sista 90 dagarna? De är ju ändå praktiskt taget obetalda. Men då missar man poängen. Det är dagar som den som är förälder har rätt att tillbringa med sina barn.

Liberalerna tror att de ska få fler pappor att stanna hemma med den föreslagna förändringen. Det är dock inget mer än en from förhoppning. Pappor stannar hemma oftare och längre än någonsin tidigare och den trenden kommer att fortsätta av sig självt. Den hänger mer än något annat ihop med förändrade värderingar.

Däremot skulle det inte förvåna om förslaget om det genomfördes skulle innebära att till exempel akademiker kommer att skaffa färre barn.

Det är inte lätt att kombinera jobb med familj. Detta gäller särskilt yrken som kräver akademisk examen. De har alltid varit arbetsintensiva med många timmar utöver vad som kallas för normal arbetstid. Detta har lett till att akademiker länge skaffade färre barn än resten av befolkningen. I Sverige har dock på senare år detta förhållande ändrats och akademiker skaffar nu fler barn än genomsnittet. Förändringen står också ut jämfört med utvecklingen i andra länder.

En del av förklaringen till detta kan säkert hittas i att fler arbeten blir flexibla. Det blir lättare att pussla ihop dagarna även om det krävs att man kollar jobbmejlen när man lagar mat och skriver på en rapport efter nattningen. De förändrade attityderna påverkar nog också. Men dessa faktorer återfinns också i andra länder. Vad Sverige har är föräldraförsäkringen.

De där sista 90 dagarna ser kanske inte mycket ut för världen. De tas ofta heller inte ut i samband med att barnet föds utan används senare. Inte sällan i samband med att barnen har lov från förskola eller skola. Det ger föräldrar och barn rätt och möjlighet att umgås tillsammans som en familj. Det är därför de där dagarna betyder så mycket och då spelar den ringa ersättningen mindre roll.