2015-09-28 06:00

2015-09-29 08:53

Vår tids bondfångeri

Om människor i ett land litar på varandra så leder det till mer välstånd, åtminstone om man ska tro Martin Ljunge vid Institutet för Näringslivsforskning. Det verkar rimligt, om vi helt saknade förtroende för varandra skulle vår civilisation snart raseras och ersättas med ett allas krig mot alla. Ingen skulle längre lita på att våra sedlar har ett värde, ingen skulle vara beredd att betala skatt och ingen skulle våga starta företag som kräver samarbete. Förutom den ekonomiska aspekten skulle dessutom våra liv bli helt outhärdliga.

Det finns kriminalitet som mer än andra undergräver tilliten i samhället. Det är särskilt de brott där man försöker utnyttja den inneboende godhet som finns hos oss människor. I samband med flyktingkatastrofen runt Medelhavet har det dykt upp falska insamlingar där människor ombeds lägga en slant i bössan som sedan hamnar i bedragarens ficka. Den här typen av lurendrejeri brukar dyka upp vid stora katastrofer.

Ett bedrägeri som återkommer med jämna mellanrum är de som låtsas vara döva och håller fram papper där det står att de samlar in pengar till någon organisation. En del av dessa har kunnat gripas och lagföras. Vanligtvis blir påföljden på sin höjd böter.

Ett annat sätt att parasitera på människors godhet är att stjäla kläder ur insamlingscontainrar. Tidigare i höstas stoppades en lastbil på väg mot Baltikum av den svenska tullen. Det visade sig att den innehöll påsar med kläder som skänkts till välgörenhet men som nu stulits. Sammanlagt försökte männen i lastbilen föra ut sex ton kläder till ett värde av runt en halv miljon kronor. Den ene mannen släpptes i brist på bevis och den andre mannen fick villkorlig dom.

Brott av det här slaget väcker hos många en stark avsky och borde i högre utsträckning leda till fängelse. Från centerpartistiskt håll har det föreslagits att en ny brottsrubricering införs: systematisk stöld. Det innebär att fängelse alltid ska bli straffet för metodiskt upprepade stölder, även om brotten var för sig vanligtvis bara leder till böter. Det sättet att resonera borde tillämpas på fler brott, exempelvis bedrägerier.

Ett annat brott som upprör många är kyrkstölder. Nyligen inleddes rättegången i Norrköpings tingsrätt mot en man som misstänks ha stulit konstföremål från flera kyrkor runt om i landet. Att plocka på sig träskulpturer och krucifix som stått i en kyrka sedan medeltiden är inte bara en stöld, det är en skymf mot en hel bygd, som under många sekler har döpt sina barn och begravt sina döda i dess närvaro.

Risken för stölder gör idag att de flesta kyrkor är stängda när det inte finns någon på plats som kan vakta. Det innebär att den som i en svår stund söker sig till kyrkan för att tända ett ljus ofta möts av en låst port. På samma sätt leder falska insamlingar till att vi låser om våra hjärtan – varje sådant brott riskerar att skada tilliten och göra oss mindre villiga att hjälpa utsatta. Därför måste sådana brott bestraffas hårdare.

Om människor i ett land litar på varandra så leder det till mer välstånd, åtminstone om man ska tro Martin Ljunge vid Institutet för Näringslivsforskning. Det verkar rimligt, om vi helt saknade förtroende för varandra skulle vår civilisation snart raseras och ersättas med ett allas krig mot alla. Ingen skulle längre lita på att våra sedlar har ett värde, ingen skulle vara beredd att betala skatt och ingen skulle våga starta företag som kräver samarbete. Förutom den ekonomiska aspekten skulle dessutom våra liv bli helt outhärdliga.

Det finns kriminalitet som mer än andra undergräver tilliten i samhället. Det är särskilt de brott där man försöker utnyttja den inneboende godhet som finns hos oss människor. I samband med flyktingkatastrofen runt Medelhavet har det dykt upp falska insamlingar där människor ombeds lägga en slant i bössan som sedan hamnar i bedragarens ficka. Den här typen av lurendrejeri brukar dyka upp vid stora katastrofer.

Ett bedrägeri som återkommer med jämna mellanrum är de som låtsas vara döva och håller fram papper där det står att de samlar in pengar till någon organisation. En del av dessa har kunnat gripas och lagföras. Vanligtvis blir påföljden på sin höjd böter.

Ett annat sätt att parasitera på människors godhet är att stjäla kläder ur insamlingscontainrar. Tidigare i höstas stoppades en lastbil på väg mot Baltikum av den svenska tullen. Det visade sig att den innehöll påsar med kläder som skänkts till välgörenhet men som nu stulits. Sammanlagt försökte männen i lastbilen föra ut sex ton kläder till ett värde av runt en halv miljon kronor. Den ene mannen släpptes i brist på bevis och den andre mannen fick villkorlig dom.

Brott av det här slaget väcker hos många en stark avsky och borde i högre utsträckning leda till fängelse. Från centerpartistiskt håll har det föreslagits att en ny brottsrubricering införs: systematisk stöld. Det innebär att fängelse alltid ska bli straffet för metodiskt upprepade stölder, även om brotten var för sig vanligtvis bara leder till böter. Det sättet att resonera borde tillämpas på fler brott, exempelvis bedrägerier.

Ett annat brott som upprör många är kyrkstölder. Nyligen inleddes rättegången i Norrköpings tingsrätt mot en man som misstänks ha stulit konstföremål från flera kyrkor runt om i landet. Att plocka på sig träskulpturer och krucifix som stått i en kyrka sedan medeltiden är inte bara en stöld, det är en skymf mot en hel bygd, som under många sekler har döpt sina barn och begravt sina döda i dess närvaro.

Risken för stölder gör idag att de flesta kyrkor är stängda när det inte finns någon på plats som kan vakta. Det innebär att den som i en svår stund söker sig till kyrkan för att tända ett ljus ofta möts av en låst port. På samma sätt leder falska insamlingar till att vi låser om våra hjärtan – varje sådant brott riskerar att skada tilliten och göra oss mindre villiga att hjälpa utsatta. Därför måste sådana brott bestraffas hårdare.