2015-02-17 11:35

2015-02-17 16:11

Judarna det verkliga målet

LEDARE

Mönstret är tydligt. Varje terrorattack mot det demokratiska samhället innehåller tillslag mot judiska byggnader, affärer.

Antisemitismen, eller judehatet, är ett centralt inslag i den radikala islamistiska ideologin.

Staten Israels grundande 1948 och den ständigt pågående konflikten sedan dess har förstärkt och använts för att späda på hatet och fördomarna mot judarna. Inte minst bland palestinska flyktingar som hållits i flyktingläger och aldrig assimilerats i något av grannländerna till Israel.

En jämförelse kan göras med de tolv miljoner tysktalande som fördrevs från Polen, Tjeckoslovakien med flera länder efter andra världskriget. Hur hade situationen varit i dag i Europa om de flyktingarna fortfarande hållits i läger intill polska och tjeckiska gränsen, ständigt påminda och uppmanade om att de har rätt till ”sina” förlorade hemtrakter?

Utbredningen av antisemitismen i Israels totalitära grannländer har underlättats av frånvaron av demokrati och yttrandefrihet. När makten kontrollerar informationen är det enklare att peka ut en fiende; staten Israel och judarna.

Visst går det att kritisera Israel för dess politik, men judar som folk kan inte kollektivt eller som enskilda vara ansvariga för vad staten Israel gör. Då är det antisemitism det handlar om.

Det är judarna som är offren vid i stort sett varje terrorattack. I flera europeiska länder överväger judarna att emigrera för att de inte känner sig säkra. Här får svenska staten ta på sig ett stort ansvar. Det är inte acceptabelt att en stor del av medlemsavgiften till judiska församlingen i Stockholm ska användas för att betala säkerheten. Staten ska ansvara för medborgarnas säkerhet. De ska kunna utöva sin religion och kultur utan att riskera attacker och glåpord.

Polariseringen gör att även de muslimer, som värnar demokratiska rättigheter, skuldbeläggs så fort extremisterna slår till.

Därför är det viktigt att vi alla står upp för yttrandefrihet och religionsfrihet och alla människors lika värde, oavsett kön, kultur eller läggning.

Religionsfrihet, betyder att var och en har rätt att utöva sin tro eller låta bli, och utövarna får också finna sig i att andra har synpunkter på deras religion eller till och med öppet kritiserar den. Det finns ingen som har monopol på den religiösa sanningen, den tiden är passerad för länge sedan i demokratiska länder och det är bara att rätta sig efter.

Antisemitismen, eller judehatet, är ett centralt inslag i den radikala islamistiska ideologin.

Staten Israels grundande 1948 och den ständigt pågående konflikten sedan dess har förstärkt och använts för att späda på hatet och fördomarna mot judarna. Inte minst bland palestinska flyktingar som hållits i flyktingläger och aldrig assimilerats i något av grannländerna till Israel.

En jämförelse kan göras med de tolv miljoner tysktalande som fördrevs från Polen, Tjeckoslovakien med flera länder efter andra världskriget. Hur hade situationen varit i dag i Europa om de flyktingarna fortfarande hållits i läger intill polska och tjeckiska gränsen, ständigt påminda och uppmanade om att de har rätt till ”sina” förlorade hemtrakter?

Utbredningen av antisemitismen i Israels totalitära grannländer har underlättats av frånvaron av demokrati och yttrandefrihet. När makten kontrollerar informationen är det enklare att peka ut en fiende; staten Israel och judarna.

Visst går det att kritisera Israel för dess politik, men judar som folk kan inte kollektivt eller som enskilda vara ansvariga för vad staten Israel gör. Då är det antisemitism det handlar om.

Det är judarna som är offren vid i stort sett varje terrorattack. I flera europeiska länder överväger judarna att emigrera för att de inte känner sig säkra. Här får svenska staten ta på sig ett stort ansvar. Det är inte acceptabelt att en stor del av medlemsavgiften till judiska församlingen i Stockholm ska användas för att betala säkerheten. Staten ska ansvara för medborgarnas säkerhet. De ska kunna utöva sin religion och kultur utan att riskera attacker och glåpord.

Polariseringen gör att även de muslimer, som värnar demokratiska rättigheter, skuldbeläggs så fort extremisterna slår till.

Därför är det viktigt att vi alla står upp för yttrandefrihet och religionsfrihet och alla människors lika värde, oavsett kön, kultur eller läggning.

Religionsfrihet, betyder att var och en har rätt att utöva sin tro eller låta bli, och utövarna får också finna sig i att andra har synpunkter på deras religion eller till och med öppet kritiserar den. Det finns ingen som har monopol på den religiösa sanningen, den tiden är passerad för länge sedan i demokratiska länder och det är bara att rätta sig efter.