2015-01-23 15:41

2015-01-23 15:41

70 år sedan Auschwitz

27 januari, är det exakt sjuttio år sedan Röda Armén kom till utrotningslägren Auschwitz och Birkenau och möttes av en fasansfull syn. En utmärglad skara av fångar fanns kvar i detta industriellt driva utrotningsläger, där för nazismen lägren stående varelser skulle elimineras; judar, romer och homosexuella.

Sedan tio år är den 27 januari en internationell minnesdag för att hedra Förintelsens offer. Men det är också en dag för oss alla, som är emot antisemitism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans.

Det finns en del som vill förneka att Förintelsen har ägt rum. Det finns väl inget folkmord som är så väl dokumenterat som nazismens systematiska och fasanfulla brott mot judar, romer och homosexuella.

Det man kan tvista om är exakt hur många som mördades. Sex miljoner, mer eller mindre? Summan har egentligen ingen betydelse, det industriella och systematiska mördandet är lika avskyvärt.

Trots all upplysning och spektakulära rättegångar mot ansvariga ledare, läkare och hantlangare efter krigsslutet 1945 borde världen ha lärt sig. Men hur många miljoner mördades inte av kommunisterna i Mao Zedongs Kina, Pol Pots Kambodja eller i Rwanda och under Jugoslaviens sönderfall? Bara på grund av att människor hade en avvikande mening eller annorlunda religion eller kultur.

Tankarna om att vissa och särskilt en själv tillhör en grupp, som är förmer än andra finns fortfarande på sina håll. Skillnaden är att alla inte har en stor maktapparat bakom som kan sätta hotelserna i verket.

Det är beklämmande att i tv:s Uppdrag granskning få höra någon skrika ”judesvin” på en svensk mark eller att synagogor och moskéer angrips. Någonstans sätts fröet till hatet, att en viss folkgrupp anklagas för allt elände.

Tanken är lika befängd som att varje svensk skall vara ansvarig för vad regeringen hittar på. Vi är alla individer och är ansvariga enbart för våra handlingar, inte andras. Det är en viktig princip som alla rättsstater bygger på.

Lika väl som det finns odrägliga svenskar finns det vänliga och trevliga judar och muslimer. Vi måste lära oss se människan och inte döma efter ursprunget.

Det vi ska ha gemensamt är en tolerant demokratisk syn, där tvister löses med samtal, inte med hot och våld. Det är ingen framkomlig väg om vi ska lära oss av historien.

27 januari, är det exakt sjuttio år sedan Röda Armén kom till utrotningslägren Auschwitz och Birkenau och möttes av en fasansfull syn. En utmärglad skara av fångar fanns kvar i detta industriellt driva utrotningsläger, där för nazismen lägren stående varelser skulle elimineras; judar, romer och homosexuella.

Sedan tio år är den 27 januari en internationell minnesdag för att hedra Förintelsens offer. Men det är också en dag för oss alla, som är emot antisemitism, rasism, främlingsfientlighet och intolerans.

Det finns en del som vill förneka att Förintelsen har ägt rum. Det finns väl inget folkmord som är så väl dokumenterat som nazismens systematiska och fasanfulla brott mot judar, romer och homosexuella.

Det man kan tvista om är exakt hur många som mördades. Sex miljoner, mer eller mindre? Summan har egentligen ingen betydelse, det industriella och systematiska mördandet är lika avskyvärt.

Trots all upplysning och spektakulära rättegångar mot ansvariga ledare, läkare och hantlangare efter krigsslutet 1945 borde världen ha lärt sig. Men hur många miljoner mördades inte av kommunisterna i Mao Zedongs Kina, Pol Pots Kambodja eller i Rwanda och under Jugoslaviens sönderfall? Bara på grund av att människor hade en avvikande mening eller annorlunda religion eller kultur.

Tankarna om att vissa och särskilt en själv tillhör en grupp, som är förmer än andra finns fortfarande på sina håll. Skillnaden är att alla inte har en stor maktapparat bakom som kan sätta hotelserna i verket.

Det är beklämmande att i tv:s Uppdrag granskning få höra någon skrika ”judesvin” på en svensk mark eller att synagogor och moskéer angrips. Någonstans sätts fröet till hatet, att en viss folkgrupp anklagas för allt elände.

Tanken är lika befängd som att varje svensk skall vara ansvarig för vad regeringen hittar på. Vi är alla individer och är ansvariga enbart för våra handlingar, inte andras. Det är en viktig princip som alla rättsstater bygger på.

Lika väl som det finns odrägliga svenskar finns det vänliga och trevliga judar och muslimer. Vi måste lära oss se människan och inte döma efter ursprunget.

Det vi ska ha gemensamt är en tolerant demokratisk syn, där tvister löses med samtal, inte med hot och våld. Det är ingen framkomlig väg om vi ska lära oss av historien.