2014-12-24 06:00

2015-01-20 22:39

Vi behöver varandra

Julens budskap är glädje. Mitt i den tid, då Sverige är som mörkast, firar vi ljusets högtid, vare sig vi är religiösa eller inte. Juldagarna andas gemenskap. Även de som inte ingår i den närmaste vänkretsen får ett glatt tillrop om en tillönskan om en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Kyrkor och föreningar samlar in och skänker pengar till dem, som har det litet mindre gott ställt än vi andra. Vi gör det i akt och mening för vi vill så väl. Vi vet också att samhället inte klarar alla behov. De statligt fastlagda normerna tillåter en viss standard, men inte mer.

Det vill till privata initiativ och ideella krafter för att utsatta människor ska veta att vi bryr oss, att det sträcks ut en hand, när man verkligen behöver den.

Det görs stortartade insatser på härbärgen, bland kyrkans diakoner, i de ideella organisationerna runt om i kommunen, i länet och i Sverige. Svenskarna är ett givmilt folk, vi har en tradition av att hjälpa, när det verkligen behövs. Om det så bara är att lägga ner några kronor i tiggarens mugg.

För tio år sedan på annandagen slog katastrofen till i Sydostasien. Enorma vågor vällde in i semesterparadiset och allt förvandlades till en mardröm. Hundratusentals människor dog, över 500 av dem var svenskar.

Det svenska samhället togs på sängen. Utrikesdepartementet förklarade allra först att samtliga svenskar i de drabbade länderna var utom fara. De svenska myndigheterna hade tagit julledighet, som alla andra. Och förstod inte vidden av katastrofen.

I stället var det folk på plats, som klarat sig undan flodvågorna, som gjorde en storartad insats. Läget hade varit betydligt värre om inte de hade reagerat och agerat.

De tog fyra dagar innan svenska staten begärde hjälp av andra att forsla hem de bortåt 20 000 svenskar som fanns i området. Det svenska samhället agerade sent, även på plats i det drabbade området. Det vittnar många som var med. Det fanns många privatpersoner som sträckte ut en hand och hjälpte folk i nöd.

Det är så människor fungerar. Vi är tänkande varelser med en moral; vi kan inte se andra fara illa. Oavsett ursprung, religion eller övertygelse har vi en respekt för människovärdet.

När någon behöver oss öppnar vi dörren eller sträcker ut handen. Det är viktigt en sådan här helg, som präglas av gemenskap och glädje.

Det är alltid lättare att dela sådant än att sprida destruktivt hat och misstänksamhet.

Så en god jul från mig och alla på NKP.

Lars Blomkvist

chefredaktör

Julens budskap är glädje. Mitt i den tid, då Sverige är som mörkast, firar vi ljusets högtid, vare sig vi är religiösa eller inte. Juldagarna andas gemenskap. Även de som inte ingår i den närmaste vänkretsen får ett glatt tillrop om en tillönskan om en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Kyrkor och föreningar samlar in och skänker pengar till dem, som har det litet mindre gott ställt än vi andra. Vi gör det i akt och mening för vi vill så väl. Vi vet också att samhället inte klarar alla behov. De statligt fastlagda normerna tillåter en viss standard, men inte mer.

Det vill till privata initiativ och ideella krafter för att utsatta människor ska veta att vi bryr oss, att det sträcks ut en hand, när man verkligen behöver den.

Det görs stortartade insatser på härbärgen, bland kyrkans diakoner, i de ideella organisationerna runt om i kommunen, i länet och i Sverige. Svenskarna är ett givmilt folk, vi har en tradition av att hjälpa, när det verkligen behövs. Om det så bara är att lägga ner några kronor i tiggarens mugg.

För tio år sedan på annandagen slog katastrofen till i Sydostasien. Enorma vågor vällde in i semesterparadiset och allt förvandlades till en mardröm. Hundratusentals människor dog, över 500 av dem var svenskar.

Det svenska samhället togs på sängen. Utrikesdepartementet förklarade allra först att samtliga svenskar i de drabbade länderna var utom fara. De svenska myndigheterna hade tagit julledighet, som alla andra. Och förstod inte vidden av katastrofen.

I stället var det folk på plats, som klarat sig undan flodvågorna, som gjorde en storartad insats. Läget hade varit betydligt värre om inte de hade reagerat och agerat.

De tog fyra dagar innan svenska staten begärde hjälp av andra att forsla hem de bortåt 20 000 svenskar som fanns i området. Det svenska samhället agerade sent, även på plats i det drabbade området. Det vittnar många som var med. Det fanns många privatpersoner som sträckte ut en hand och hjälpte folk i nöd.

Det är så människor fungerar. Vi är tänkande varelser med en moral; vi kan inte se andra fara illa. Oavsett ursprung, religion eller övertygelse har vi en respekt för människovärdet.

När någon behöver oss öppnar vi dörren eller sträcker ut handen. Det är viktigt en sådan här helg, som präglas av gemenskap och glädje.

Det är alltid lättare att dela sådant än att sprida destruktivt hat och misstänksamhet.

Så en god jul från mig och alla på NKP.

Lars Blomkvist

chefredaktör