2017-11-10 10:06

2017-11-10 10:06

Det var en besk medicin

: Svar till Bjarne Olsson 30/10 ”Om vinster i välfärden”

Jag behöver nu skriva av mig för att sedan kunna spotta ut den beska medicin som du gav till privat skola och vård

Behov av Konkurrensens

Om du Bjarne, inte hade några konkurrerande partier och ingen intern kombattant inom partiet när det gäller din position inför kommande val, skulle du då lägga ner lika mycket möda på valarbetet?

Skulle du besöka lika många ålderdomshem, skolor och företag?

Skulle du lägga ner lika mycket pengar på affischering och annonser?

Skulle du hålla lika eldiga valtal?

Jag besparar dig mödan att svara på frågorna, och svarar i ditt ställe.

Nej, utan konkurrens skulle du göra ett sämre och mer oengagerat valarbete. Naturligtvis blir man sporrad av konkurrens som privatperson, företag och välfärdsinstans. Privata alternativ är därför viktiga även inom offentligt finansierad verksamhet.

Du skriver om stora vinster i välfärden. Med vetskap om att de avtal som tecknas idag mellan kommuner, landsting och privata aktörer ger samma ersättning som den verksamheten kostar i egen regi (landsting/kommun), så ger detta en helt annan information.

Den ”otäcka” vinst som de privata aktörerna gör, blottlägger bara hur stor besparingspotential det finns i den offentliga verksamheten, vilket i sig kan upplevas som skrämmande, men problemet ligger inte hos de privata aktörerna.

Du skriver också om att friskolor generellt har en lägre lärartäthet och därigenom får vinster.

Om man läser lite mer faktauppgifter om friskolor kan man konstatera att de med färre lärare ändå lyckas hålla bättre disciplin och har större andel elever som går ut med fullständiga betyg och dessutom med bättre betyg.

Vad var då huvuduppdraget för verksamheten?

Att hålla hög lärartäthet eller ha elever som klarar studierna med bra resultat?

Att försöka lösa ”problemet” med vinster i välfärden genom att förbjuda det, är detsamma som att försöka lösa problemet med att en huskatt tar småfåglar, genom att döda alla småfåglar. Höj upp fågelbordet istället, vilket i jämförelsen innebär höjda mål och kvalitetskrav i välfärdsverksamheterna.

Den långsiktiga lösningen är att sätta upp enhetliga och tydliga spelregler med kvalitetskrav för alla aktörer, inklusive landsting och kommun, som ska utföra uppdrag inom offentligt finansierad verksamhet. Dit har de landsting och kommuner som var tidiga att införa valfrihet i välfärden kommit idag. Där sållar man bort oseriösa verksamheter och de som inte uppnår de kvalitetskrav som löpande följs upp.

Spara eller slösa?

Själv vill jag att vi ska få ut maximalt med verksamhet ur varje skattekrona. Om det blir pengar över föredrar jag att de insamlade skattepengarna hamnar som vinst i ett ekonomiskt sinnat, inhemskt, privat företag som reinvesterar i befintliga verksamheter och startar upp nya. Detta istället för att pengarna går åt till en tung administration, dyra varuinköp och dyra fastighetskostnader vilket nästan alltid är följden av en ej konkurrensutsatt offentlig verksamhet.

När jag år 2000 sa upp mej från Landstinget, gjorde jag det då jag inte längre kunde stå bakom det sätt man hanterade pengarna där. Under 6 år (1994-2000) hade man då lagt ner 1 förlossningsmottagning och 3 vårdcentraler samt ett antal avdelningar på länets olika sjukhus, på grund av pengabrist. Samtidigt hade man fördubblat personalen på landstingskansliet och slösat otaliga miljoner på IT-system som aldrig ens driftsattes.

Företag från skatteparadis och riskkapitalbolag hör dock inte hemma inom offentligt finansierad vård. De gynnar inte vårt land skattemässigt och de arbetar alltid kortsiktigt för maximal vinst. De har inget inom offentligt finansierad vård och skola att göra.

Stefan Kruse

Jag behöver nu skriva av mig för att sedan kunna spotta ut den beska medicin som du gav till privat skola och vård

Behov av Konkurrensens

Om du Bjarne, inte hade några konkurrerande partier och ingen intern kombattant inom partiet när det gäller din position inför kommande val, skulle du då lägga ner lika mycket möda på valarbetet?

Skulle du besöka lika många ålderdomshem, skolor och företag?

Skulle du lägga ner lika mycket pengar på affischering och annonser?

Skulle du hålla lika eldiga valtal?

Jag besparar dig mödan att svara på frågorna, och svarar i ditt ställe.

Nej, utan konkurrens skulle du göra ett sämre och mer oengagerat valarbete. Naturligtvis blir man sporrad av konkurrens som privatperson, företag och välfärdsinstans. Privata alternativ är därför viktiga även inom offentligt finansierad verksamhet.

Du skriver om stora vinster i välfärden. Med vetskap om att de avtal som tecknas idag mellan kommuner, landsting och privata aktörer ger samma ersättning som den verksamheten kostar i egen regi (landsting/kommun), så ger detta en helt annan information.

Den ”otäcka” vinst som de privata aktörerna gör, blottlägger bara hur stor besparingspotential det finns i den offentliga verksamheten, vilket i sig kan upplevas som skrämmande, men problemet ligger inte hos de privata aktörerna.

Du skriver också om att friskolor generellt har en lägre lärartäthet och därigenom får vinster.

Om man läser lite mer faktauppgifter om friskolor kan man konstatera att de med färre lärare ändå lyckas hålla bättre disciplin och har större andel elever som går ut med fullständiga betyg och dessutom med bättre betyg.

Vad var då huvuduppdraget för verksamheten?

Att hålla hög lärartäthet eller ha elever som klarar studierna med bra resultat?

Att försöka lösa ”problemet” med vinster i välfärden genom att förbjuda det, är detsamma som att försöka lösa problemet med att en huskatt tar småfåglar, genom att döda alla småfåglar. Höj upp fågelbordet istället, vilket i jämförelsen innebär höjda mål och kvalitetskrav i välfärdsverksamheterna.

Den långsiktiga lösningen är att sätta upp enhetliga och tydliga spelregler med kvalitetskrav för alla aktörer, inklusive landsting och kommun, som ska utföra uppdrag inom offentligt finansierad verksamhet. Dit har de landsting och kommuner som var tidiga att införa valfrihet i välfärden kommit idag. Där sållar man bort oseriösa verksamheter och de som inte uppnår de kvalitetskrav som löpande följs upp.

Spara eller slösa?

Själv vill jag att vi ska få ut maximalt med verksamhet ur varje skattekrona. Om det blir pengar över föredrar jag att de insamlade skattepengarna hamnar som vinst i ett ekonomiskt sinnat, inhemskt, privat företag som reinvesterar i befintliga verksamheter och startar upp nya. Detta istället för att pengarna går åt till en tung administration, dyra varuinköp och dyra fastighetskostnader vilket nästan alltid är följden av en ej konkurrensutsatt offentlig verksamhet.

När jag år 2000 sa upp mej från Landstinget, gjorde jag det då jag inte längre kunde stå bakom det sätt man hanterade pengarna där. Under 6 år (1994-2000) hade man då lagt ner 1 förlossningsmottagning och 3 vårdcentraler samt ett antal avdelningar på länets olika sjukhus, på grund av pengabrist. Samtidigt hade man fördubblat personalen på landstingskansliet och slösat otaliga miljoner på IT-system som aldrig ens driftsattes.

Företag från skatteparadis och riskkapitalbolag hör dock inte hemma inom offentligt finansierad vård. De gynnar inte vårt land skattemässigt och de arbetar alltid kortsiktigt för maximal vinst. De har inget inom offentligt finansierad vård och skola att göra.

Stefan Kruse

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.