2015-02-03 09:59

2015-02-03 09:59

Karl-Erik Larsson

DÖDSFALL: Sollentuna

I en ålder av 91 år har professor Karl-Erik Larsson, Sollentuna avlidit.

Han var född på Karaby och uppväxt i Norra Höje, någon kilometer söder om Kristinehamn.

Där startade föräldrarna en professionell trädgårdsodling. Varje lördag stod de på torget och sålde sina egenodlade grönsaker.

Det var svåra tider och det var inte enbart i det larssonska hemmet som det rådde penningbrist. Trots det, eller kanske tack vare det uppmuntrade föräldrarna Karl-Erik att studera.

Först blev det fyraårig realskola vid Högre allmänna läroverket i Kristinehamn. Sedan det treåriga realgymnasiet. Därefter fick han stipendium för vetenskapliga studier vid Uppsala universitet.

Matematiken trollband honom liksom den abstrakta och fundamentala naturvetenskapen i form av fysik.

Studierna kröntes så småningom med en doktorsgrad, han blev en ”atomdoktor” som det stod i tidningarna. Avhandlingen gick ut på att mäta neutronflöden och utbyten från olika kärnreaktioner.

Mellan åren 1962 och 1989 var Karl-Erik Larsson professor i reaktorfysik vid Kungliga tekniska högskolan.

Han var en ledande forskare då kärnenergin utbyggdes i Sverige och internationellt.

1974 blev han ledamot av Vetenskapsakademien och invaldes 1980 i Ingenjörsvetenskapsakademien.

Karl-Erik Larsson var en hängiven friluftsmänniska och trägen skidåkare, vilket 32 Vasalopp och åtta Öppet spår vittnar om. Han var även medlem i Vasaloppets veteranklubb.

Tidigt i livet träffade han sin livsledsagarinna, Kerstin ”Lalla” Lindquist, också hon kristinehamnare. De gifte sig 1947. Även hon var intresserad av friluftsliv och under somrarna, 30 år i följd, genomkorsade de Sarek-fjällen till fots och med tält, sovsäck och proviant för 10-14 dagar på ryggen.

Karl-Erik behöll sitt föräldrahem, som han regelbundet besökte, upp i hög ålder. I dag är det rivet.

I den självbiografiska boken ”Vetenskap i kärnkraftens skugga” som kom ut år 2000 har han skildrat sitt liv.

Närmast anhöriga är en broder med familj.

Han var född på Karaby och uppväxt i Norra Höje, någon kilometer söder om Kristinehamn.

Där startade föräldrarna en professionell trädgårdsodling. Varje lördag stod de på torget och sålde sina egenodlade grönsaker.

Det var svåra tider och det var inte enbart i det larssonska hemmet som det rådde penningbrist. Trots det, eller kanske tack vare det uppmuntrade föräldrarna Karl-Erik att studera.

Först blev det fyraårig realskola vid Högre allmänna läroverket i Kristinehamn. Sedan det treåriga realgymnasiet. Därefter fick han stipendium för vetenskapliga studier vid Uppsala universitet.

Matematiken trollband honom liksom den abstrakta och fundamentala naturvetenskapen i form av fysik.

Studierna kröntes så småningom med en doktorsgrad, han blev en ”atomdoktor” som det stod i tidningarna. Avhandlingen gick ut på att mäta neutronflöden och utbyten från olika kärnreaktioner.

Mellan åren 1962 och 1989 var Karl-Erik Larsson professor i reaktorfysik vid Kungliga tekniska högskolan.

Han var en ledande forskare då kärnenergin utbyggdes i Sverige och internationellt.

1974 blev han ledamot av Vetenskapsakademien och invaldes 1980 i Ingenjörsvetenskapsakademien.

Karl-Erik Larsson var en hängiven friluftsmänniska och trägen skidåkare, vilket 32 Vasalopp och åtta Öppet spår vittnar om. Han var även medlem i Vasaloppets veteranklubb.

Tidigt i livet träffade han sin livsledsagarinna, Kerstin ”Lalla” Lindquist, också hon kristinehamnare. De gifte sig 1947. Även hon var intresserad av friluftsliv och under somrarna, 30 år i följd, genomkorsade de Sarek-fjällen till fots och med tält, sovsäck och proviant för 10-14 dagar på ryggen.

Karl-Erik behöll sitt föräldrahem, som han regelbundet besökte, upp i hög ålder. I dag är det rivet.

I den självbiografiska boken ”Vetenskap i kärnkraftens skugga” som kom ut år 2000 har han skildrat sitt liv.

Närmast anhöriga är en broder med familj.