2018-06-15 06:00

2018-06-15 06:00

Dags logga ut efter 31 år

KRÖNIKA: LENA EDBOM

Här vill jag jobba.

Det var anställningsintervju och jag samlade mod inför mötet med tidningsledningen i trapphuset till Nya Kristinehamns-Posten vid Fabriksgatan. Platsen kändes inbjudande och intervjun gick bra. Det här var i juni 1987 och den 1 juli kunde jag börja jobba som vikarie på redaktionen.

Det är snart 31 år sedan och jag är nu den som jobbat längst på tidningen. När de yngre reportrarna får en reportageidé händer det att de frågar om jag redan skrivit om en person eller arrangemang. Ofta måste jag svara ja, men det mesta förtjänar en ny artikel.

Men det är inte skrivandet som varit min huvuduppgift genom åren. Jag har redigerat ett oändligt antal tidningssidor. Det är ett jobb som förändrats och förvandlats till sidplanering, och numera till att bygga upp sidorna med moduler. Det innebär mycket tid framför datorn.


När jag började 1987 gjordes tidningssidorna i pappersform. Men innan dess hade reportrarna på vanlig skrivmaskin skrivit ner texten, sedan skrev inskrivare in den i en tidig form av datamaskin, en sättmaskin. Ur den kom sedan stora pappersark med text. Arken skars med skalpell till spaltbreda remsor som vaxades och klistrades upp på kartong i tidningsstorlek. Allt arbete med kniven gjordes av grafiker. Mitt jobb bestod då i att korrekturläsa alla texter, beräkna textlängder, storleksbestämma bilderna och göra en skiss över varje tidningssida och sedan övervaka att sidorna blev som tänkt.

I början var mina viktigaste verktyg, typometer och räknesnurra. Med åren har datorn ersatt de gamla tidernas hantverk inom tidningsmakeriet.

De första åren stod det enbart redigering på mitt arbetsschema. Men med åren har jag även skrivit många artiklar i skilda ämnen. Sedan ett antal år tillbaka innebär det även att fotografera och behandla bilderna.


Många gånger har det inneburit att vara med om sådant som inte är tillgängligt för alla.

Jag är barnsligt förtjust i att åka isbrytare, jag har varit med Vänerns Seglationsstyrelse och lagt ut sjömärken på Vänern, jag har åkt långfärdsskriskor, jag har trollingfiskat och spanat efter havsörn och flugit luftballong. Jag har suttit vid många köksbord, druckit kaffe och lyssnat till människors berättelser om både stort och smått.

I dag är det min sista arbetsdag vid Nya Kristinehamns-Posten. Nu sätter jag punkt för den här delen av livet och tackar alla vänliga och härliga människor jag mött för allt ni har delat med er av.

Men än återstår det flera kapitel i mitt liv. Nu blir det mer tid att vandra, knåda lera, måla, sy, leka med barnbarn och mycket annat av praktisk karaktär. Och kanske skriva något efter eget huvud som absolut inte behöver vara sant.

Men det blir en helt annan historia.

Det var anställningsintervju och jag samlade mod inför mötet med tidningsledningen i trapphuset till Nya Kristinehamns-Posten vid Fabriksgatan. Platsen kändes inbjudande och intervjun gick bra. Det här var i juni 1987 och den 1 juli kunde jag börja jobba som vikarie på redaktionen.

Det är snart 31 år sedan och jag är nu den som jobbat längst på tidningen. När de yngre reportrarna får en reportageidé händer det att de frågar om jag redan skrivit om en person eller arrangemang. Ofta måste jag svara ja, men det mesta förtjänar en ny artikel.

Men det är inte skrivandet som varit min huvuduppgift genom åren. Jag har redigerat ett oändligt antal tidningssidor. Det är ett jobb som förändrats och förvandlats till sidplanering, och numera till att bygga upp sidorna med moduler. Det innebär mycket tid framför datorn.


När jag började 1987 gjordes tidningssidorna i pappersform. Men innan dess hade reportrarna på vanlig skrivmaskin skrivit ner texten, sedan skrev inskrivare in den i en tidig form av datamaskin, en sättmaskin. Ur den kom sedan stora pappersark med text. Arken skars med skalpell till spaltbreda remsor som vaxades och klistrades upp på kartong i tidningsstorlek. Allt arbete med kniven gjordes av grafiker. Mitt jobb bestod då i att korrekturläsa alla texter, beräkna textlängder, storleksbestämma bilderna och göra en skiss över varje tidningssida och sedan övervaka att sidorna blev som tänkt.

I början var mina viktigaste verktyg, typometer och räknesnurra. Med åren har datorn ersatt de gamla tidernas hantverk inom tidningsmakeriet.

De första åren stod det enbart redigering på mitt arbetsschema. Men med åren har jag även skrivit många artiklar i skilda ämnen. Sedan ett antal år tillbaka innebär det även att fotografera och behandla bilderna.


Många gånger har det inneburit att vara med om sådant som inte är tillgängligt för alla.

Jag är barnsligt förtjust i att åka isbrytare, jag har varit med Vänerns Seglationsstyrelse och lagt ut sjömärken på Vänern, jag har åkt långfärdsskriskor, jag har trollingfiskat och spanat efter havsörn och flugit luftballong. Jag har suttit vid många köksbord, druckit kaffe och lyssnat till människors berättelser om både stort och smått.

I dag är det min sista arbetsdag vid Nya Kristinehamns-Posten. Nu sätter jag punkt för den här delen av livet och tackar alla vänliga och härliga människor jag mött för allt ni har delat med er av.

Men än återstår det flera kapitel i mitt liv. Nu blir det mer tid att vandra, knåda lera, måla, sy, leka med barnbarn och mycket annat av praktisk karaktär. Och kanske skriva något efter eget huvud som absolut inte behöver vara sant.

Men det blir en helt annan historia.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.